En rolig stickning

Jag har äntligen börjat på en kofta som jag har drömt om ett tag. Det är Tenaya, ett mönster som jag har beundrat i flera år. I vintras köpte jag garn på rea i en lagom koftmängd, men först efter det insåg jag att det skulle passa bra till Tenaya. Sedan blev det förstås liggande i garnlådan eftersom jag hade ganska många andra projektidéer som stod före i kön. Men nu har jag börjat och jag gillar den verkligen!

Konstruktionen är lite speciell och intressant. Man börjar att sticka en axel i taget som formas med förkortade varv. Sedan läggs maskorna mitt i nacken upp (det som är flätor och så) och man stickar bakstycket ned till ärmhålens nederkant. Nästa steg är att plocka upp maskor i axlarna och sticka framstyckena lika långt som bakstycket. När alla delarna så är klara sätter man ihop dem och stickar hela kroppen på en gång. Maskor till ärmarna plockas upp i ärmhålet och ärmkullen formas med förkortade varv. Det blir alltså inga sömmar alls! På bilderna har jag precis börjat på det andra framstycket.

Anledningen till att jag började på den här koftan nu, trots att jag redan har en annan kofta på gång, var att jag kände att jag behövde en rolig stickning. För mig är just något sånt här riktigt roligt att sticka. Det blir ett fint mönster och något händer på varje varv. Det är inte en för kort eller för lång mönsterrapport och lite lagom med slätstickning emellanåt. Mönstret som gör att ”något händer” kan vara flätor som här, spets eller flerfärgstickning. Den enda nackdelen som jag ser med mina roliga stickningar är att de inte är så himla sociala – jag har svårt att ta med dem på café eller så.

Vad är en rolig stickning för dig?

—
I started knitting Tenaya, a cardigan that I’ve been admiring for a couple of years. I really like the top-down construction.

Instagram och pågående projekt

Jag är ingen fotograferande människa och innan jag skaffade min nya telefon i våras trodde jag inte att Instagram skulle vara något för mig. I början sommaren fick jag dock för mig att det kunde vara kul att prova. Så det har jag gjort de senaste månaderna och jag är faktiskt fast. Det är roligt att se andras bilder och jag tycker om att ta bilder på det jag håller på med. Mest är det olika handarbeten, men ibland smyger det in lite djur och natur också. Om du har Instagram får du gärna kommentera här med ditt namn eller börja följa mig där. Jag heter karinlu87

Här är några saker som jag har fotat den senaste veckan, vilket även råkar vara några av mina pågående projekt.

Jag har stickat på min klöverkofta nästan hela sommaren (utom när det var alldeles för varmt) och nu börjar den närma sig de spännande delarna. Jag är klar med kroppen och ärmarna, så nu ska jag bara räkna lite innan jag kan ta itu med oket.

Jag har även precis börjat på ett annat koftprojekt. Det är en Tenaya från Twist collective, som jag skrev om i vintras.

Förutom stickningen har jag faktiskt sytt lite också. Den här bilden är från idag och föreställer mitt test av ett grundmönster till en kjol. Jag har anpassat det efter mina mått och kjolen sitter riktigt bra.
—
I recently started using Instagram and these are some of my photos from this week. My username is karinlu87.

Många projekt små (och stora)

Jag satt och tänkte att jag skulle blogga lite, men kunde inte komma på något bra att skriva om. Nästan allt på min långa lista med möjliga ämnen krävde någon form av research eller att jag tog foton eller faktiskt utförde någon annan syssla. Alla mina handarbetesprojekt är dessutom i någon fas när de inte är särskilt intressanta att skriva om. Flera är nästan färdiga eller så små att det inte tjänar något till att skriva om dem mer än en gång. Så jag kom på den briljanta idén att lägga alla projekten (nästan) på bordet och ta en bild.

Vad ser ni här då? Närmast är en ”Skjortkjol”, inspirerad av ExDesign, och lite anteckningar om den. Till höger är min Klöverkofta, där jag har kommit ganska långt på kroppen. Bakom ligger en ärvd garnvinda som jag behöver sätta fast alla pinnarna på igen, eftersom trådarna hade vittrat sönder. Längst bak väller min filt ut ur sin skokartong. Den är nästan färdig och det återstår bara sista varvet på kanten.

Vad har ni för projekt på gång, som inte riktigt har nått bloggbart skick? För det är väl inte bara jag som drabbas av det här fenomenet?
—
Some of my current projects…

På gång: Klöverkofta

Den här koftan med ett mönstrat ok har jag haft i mina planer rätt länge. För ett drygt år sedan köpte jag en massa gul-beige garn på en loppis och jag tänkte direkt att det skulle bli en kofta. Men jag tänkte också att det behövdes mer färg för att bryta mot det beiga. Så föddes tanken på det mönstrade oket.

Mönsterbårderna som jag tänker använda kommer från en fantastisk bok om Fair Isle-stickning, men jag har pusslat ihop dem själv. Även grundmönstret till koftan med det runda oket kommer från en bok. Jag tänker sticka ett runt ok eftersom det verkar passa bäst med hur jag har tänkt mig bården.

Eftersom jag ska sticka koftan runt behöver jag ha en steek. Därför kändes det bäst att öva på det när jag stickade min provlapp. Jag har hört mycket om att det är läskigt att klippa i sin stickning, men det tyckte jag inte alls. De här garnerna tycker om varandra och jag har gjort steeken 10 maskor bred, så det känns inte som att det ska repa upp sig.

—

I’m planning to make a cardigan with a Fair Isle yoke. The pattern borders and the basic sweater pattern comes from a book, but I’ve put it all together myself. I tried out making a steek on the swatch and I feel quite confident to do it on the real cardigan too. No problem with slippery yarn at all.

Jag vill sticka koftor!

Just nu är jag väldigt sugen på att sticka en kofta (eller möjligen tröja). Det känns som att det var väldigt längesedan jag stickade ett plagg, trots att jag faktiskt stickade två stycken förra året. Förmodligen beror det på att jag har tillbringat hösten och vintern med halsdukar, sjalar och strumpor. Jag vill ha något rejält att sticka och som sedan syns när jag använder det.

Tenaya

Jag har garn till åtminstone två koftor hemma. En flerfärgsstickad som är tillräckligt påbörjad för att få ett eget inlägg och en annan som mest är drömmar än så länge. Det garnet köpte jag på en utförsäljning i januari. Ljusgrå, halvtunn och supermjuk blandning av merino och bomull. Jag har siktet inställt på Tenaya, men man vet ju aldrig vad det blir i slutändan.

Agatha

Peabody

En annan anledning till att jag är så sugen på att sticka koftor är att jag under vintern har känt att de är en bristvara i min garderob. Jag har visserligen koftor så att jag klarar mig, men flera av dem är köpekoftor som sjunger på sista versen. Därför skulle jag vilja byta ut dem, speciellt en tjock svart variant. För att göra det lite roligare att sticka något så mörkt funderar jag på ett roligt mönster. Agatha, Peabody eller Acer kanske?

Acer

Vad har du lust att sticka eller sy just nu?
—

I really want to knit cardigans at the moment.

Leaves that are green

Min allra första egenhändigt uttänkta kofta är äntligen färdig! Kan ni tänka er att jag är nöjd? Speciellt som den är väldigt trevlig att ha på sig och sitter bra.

Mönster: Rak grundkofta efter mina mått, spets från boken Sticka Mera.
Garn: Hjertegarn Blend Bamboo, 6,5 nystan
Stickor: 3,0 mm till resåren och 3,5 mm till resten.
Ravelry

I was twenty-one years when I wrote this song.
I’m twenty-two now but I won’t be for long
Time hurries on.
And the leaves that are green turn to brown,
And they wither with the wind,
And they crumble in your hand.

Inspirationen till färgen och lövmönstret kommer från låten ”Leaves that are green” av Simon & Garfunkel. Jag ägnade en hel del tid i våras åt att provsticka lövmönster för att hitta ett som funkade som bård och var någorlunda platt utan blockning. Sedan gick jag och letade grönt garn i min lokala garnaffär, men nästan alla fina gröna bomullsgarner var slut. Den här bambu-bomullsblandningen var egentligen mycket mjukare och slinkigare än vad jag hade tänkt mig, men i slutändan är jag väldigt nöjd med det.

Samtidigt letade jag även mönster på koftor i bomull, men hittade verkligen inget som stämde med bilden i mitt huvud. Så det blev till att hitta på eget. Efter att ha hittat lite tips på att sticka med bomull, valde jag att utgå från ett klassiskt koft och tröjmönster i delar. Det verkade nämligen som att sömmarna skulle hjälpa till att stabilisera koftan så att den inte sträckte ut sig allt för mycket.

Jag utgick från mina mått och la till ett par centimeters rörelsevidd, vilket gör att koftan är lite vidare nedtill än över bysten. För att få till ärmhålen bra lånade jag rakt av ur Emelie-mönstret. Det krångligaste var ärmkullarna, som jag fick sticka om ett par gånger innan de passade i ärmhålen. Tips om konstruktionen hittade jag hos Knitty. Av någon anledning ville jag ha tryckknappar och stabiliserade därför knappslåerna med ripsband (petersham ribbon). Det var första gången för mig och jag tror att det blev bra, kanske lite för korta band bara.

Så, vad är mer kvar att säga? Att jag är jättenöjd trots eventuella småfel och brister. Att ni verkligen borde klicka på länken till klippet med låten och lyssna på den. Blir ni inspirerade att sy eller sticka något genom musik eller någon annan kulturgrej?

—

This is my very first knitted garment that I designed myself! And I didn’t go the easy way of doing a top-down raglan woolen sweater, but went for cotton/bamboo and bottom-up separate pieces. The main reason for doing this was that I couldn’t find any patterns for cotton cardigans that I liked. Of course I didn’t come up with everything myself — I borrowed bits and pieces from some basic patterns and the lace pattern is from a book. Overall I’m very happy with how this turned out! Nice fit and lovely drape to the fabric.
The leafy lace border and the colour was inspired by the song ”Leaves that are green”, by Simon and Garfunkel

Koftbroderi

Den här koftan har jag haft i flera år, men hela tiden använt lite motvilligt eftersom den är så otroligt rosa. Det är helt enkelt inte riktigt min färg – även när jag har andra färger som matchar har jag känt mig lite obekväm i koftan. Eftersom jag inte hade lust att göra mig av med den eller skaffa någon ersättare, bestämde jag mig för att försöka göra koftan mindre rosa. Idén var att lite av en annan färg skulle kunna bryta av litegrann.

Före

Det fick bli nya knappar och några rader med broderade kedjestygn, både moulinegarnet och knapparna kommer från välgörenhetsaffärer. Mörkblått valde jag eftersom jag tycker att det går bra ihop med rosa och kedjestygn eftersom det är vad jag kan sy snyggast.

Efter

Själva broderandet tog inte särskilt lång tid, men koftan blev liggande halvfärdig under nästan hela sommaren. Förhoppningsvis hinner jag använda den lite innan det blir dags att ta fram yllekoftorna igen. Jag är hittills nöjd med resultatet – koftan känns inte lika illrosa längre. Men jag kanske ska sy ett par varv runt ärmarna också, innanför muddarna. Vad tycker ni?

Kofta i delar

Förra helgen blev jag färdig med alla delarna till min gröna lövkofta. Nu återstår alltså bara att sy ihop allting. Det skulle kunna ta oändligt med tid, men eftersom jag tycker om känslan av att bli färdig OCH ser framemot att kunna använda koftan, borde det gå ganska fort.

Delarna rullade ihop sig otroligt mycket, så för att få någon sorts fason på dem behövde jag ”blocka” dem på något sätt. Jag ville inte blöta ner allting, för jag var rädd att de skulle sträcka ut sig på något konstigt sätt. Istället pressade jag väldigt försiktigt med ett ångstrykjärn. Mest på kanterna, men även lite på spetsmönstret. det verkar ha fungerat som det skulle. Hur gör du om du vill ”blocka” bomull eller någon annan växtfiber?

Havsälva

På Midsommarafton trotsade jag, min sambo och hans föräldrar de grå molnen och gjorde en liten utflykt till Stora Amundön. Där ute på en klippig udde passade jag på att få min fina, randiga kofta fotograferad. Namnet ”Havsälva” kom jag på ungefär när jag började sticka koftan och det krävde lite hav i bakgrunden till de officiella bilderna.

Mönster: Featherweight cardigan
Garn: Ullcentrum 1-trådigt ullgarn, 0,7 nystan av varje färg
Stickor: 3,5 mm

Jag har ju skrivit om koftan åtminstone ett par gånger tidigare, så mina spontana tankar om den är mer eller mindre uttömda. Men jag är nöjd och kommer med stor sannolikhet att använda koftan en del. Den är väldigt lätt och tar nästan ingen plats om man rullar ihop den, så den är ett bra ta-med-om-det-blir-svaltplagg. För den är ju ganska varm också, trots det tunna garnet. Det aningen negativa med den är att ullen kliar, hittills har jag fått bita ihop lite när jag har använt den, men kanske blir den mjukare med tiden.

Jag följde mönstret i början, men stickade koftan ganska mycket längre än originalet. Både ärmarna och kroppen är ungefär 35-40 cm långa. Dessutom råkade jag sticka fel sorts resår i nederkanten och orkade inte repa upp när jag upptäckte det. Men det gör inte så mycket tror jag. Om jag skulle sticka mönstret igen skulle jag nog använda ett garn med lite mer tyngd och mindre filtighet, jag tror att det skulle ge ett lite bättre fall. Jag skulle också sticka en större storlek eller åtminstone lägga till fler maskor i ryggpartiet av raglanen. Som det är nu sitter ärmarna lite vridna bakåt.

—

Despite the dark clouds my boyfriend and I and his parents went for a walk by the sea on Midsummers Eve. There I finally had some pictures taken of my striped cardigan. The name means ”Sea elf” and was something that came to me when I started knitting with the yarn.

Nya stickningar!

Så snart jag hade blivit klar med koftan var jag givetvis tvungen att hitta på något nytt att sticka. Eller rättare sagt jag var tvungen att skaffa garn till det jag redan hade hittat på. Nu har jag kommit såpass långt med båda mina nya projekt att det finns något att visa upp.

Det jag har kommit längst på är en kofta för varmare årstider. Den här gången borde det verkligen fungera eftersom garnet är en blandning av bomull och bambu. Jättemjukt och ger en lite slinkig stickning. Koftmönstret är lite av ett eget påhitt eftersom jag inte kunde hitta något som passade bilden i mitt huvud. Jag stickar den i delar så att jag får lite sömmar som kan stabilisera det slinkiga. Hittills är jag klar med bakstycket och har hunnit ett par varv på ett framstycke. Där har jag tänkt ha lövbårder på var sin sida av knappslån och en v-ringning. Förhoppningsvis blir jag klar innan hösten kommer, vilket faktiskt känns ganska troligt med tanke på hur snabbstickat det här har varit hittills.

Det andra nya är ett par strumpor, eftersom jag saknade att inte sticka några sådana. Dem har jag dock inte någon större brådska med. Än så länge har jag gjort en väldigt lång provlapp för att testa randningen och en liten grön tå. Jag ska göra fötterna randiga i överblivet garn från mina höstblommsvantar och ett nytt grönt och dekorera skaften med prickarna som man ser nästan överst på provlappen.

Dessutom ligger det en spetshalsduk och väntar på mig och jag har ett hittills obloggat projekt av virkade rutor som jag också håller på med då och då. Tills jag tar mig tid att skriva och fotografera det ordentligt hår det bra att titta på det på Ravelry.

—

As soon as I finished my striped cardigan, I had to start some new projects. The first one is another, quite summery cardigan, which I’ve already finished the back piece on. The yarn is a cotton/bamboo blend which makes rather drapey fabric. The second is a pair of striped socks, which will also have a bit of stranded colour work on the legs. There I’ve just made a green toe and a very long swatch.