Stickad sjal – En röd drake

Den här sjalen eller halsduken kom till efter att jag hade köpt fint, rött garn på Magasin Duett och bestämt mig för att kombinera det med ett lila, egenspunnet garn. Sedan föll jag handlöst för mönstret Sea Dragon Shawl, mest för att formen blir så drakaktig (eller lik fladdermusvingar om man får tro min far).
Sea Dragon Shawl

Min karriär i att spinna eget garn är väldigt kort och har nog inte nämnts här. När jag bodde i Eindhoven var det en kvinna på stickcaféet där, som bjöd in mig på spinnkväll hos henne ett par gånger. Väldigt trevligt om jag minns rätt (det är tre år sedan nu) och roligt att komma hem till någon. Då fick jag prova på att spinna på spinnrock. Det här garnet är mitt andra. Fortfarande ganska ojämnt, men det gick att använda, till skillnad från det första.

Mönster:
Sea Dragon Shawl
Garn: Mohair tweed och egenspunnet i merinoull
Stickor: 5 mm

Mönstret är egentligen skrivet för tunnt strumpgarn, så för att det skulle passa mitt garn ökade jag stickstorleken och minskade antalet sektioner. Eller rättare sagt så stickade jag ökningar tills mitt första nystan av det röda tog slut och minskade med det andra.

Sea Dragon Shawl
Resultatet är en tjock och trevlig halsduk som bara kliar lite. Jättebra ihop med en kappa som är lite öppnare i halsen. Jag är dock lite misstänksam mot rött och blågrönt, så jag vågar inte använda den ihop med min fyndade kappa. Därför har jag tyvärr inte använt den ännu.

Vad tycker ni om rött och grönt ihop?

Stickad bebisfilt

Jag, som efter min stora restgarnsfilt bestämde mig för att inte tillverka något filtliknande på ett bra tag, har precis blivit klar med en bebisfilt. Varför gav jag mig på det då? Jo, för att min kusin blev så glad när jag sa att jag ville sticka något åt hennes kommande barn. Då sköt ambitionsnivån i höjden och hamnade på ”filt”.
Stickad filt
Mönstret är min egen anpassning av ett halsduksmönster som jag har använt förut. I det är både rät och avigsidan snyggt arbetade och det finns partier som ligger i rät vinkel mot resten. Detta tog jag fasta på och resultatet blev någon sorts entrelac eller näverstickning, fast i stor skala.

Mönster: Kex Scarf av Stephen West
Garn: Drops Karisma och Svarta Fåret Ulrika
Stickor: 4 mm

Garnvalet kom av att jag ville göra en filt som var lätt att tvätta. Därför blev det ett superwashgarn i lagom tjocklek (ambitionsnivån hade inte hamnat på ”2,5 mm stickor”). Jag tycker om både Karisma och Ulrika faktiskt och tillsammans gav de mig ett ganska stort urval av trevliga färger. Fast jag var tvungen att köpa till det ljusgröna. Efter en veckas stickning insåg jag nämligen att det blev väldigt tråkigt och fult med två olika mörkgröna nyanser.
Stickad filt
Jag hoppas verkligen att filten ska komma till nytta och bli välanvänd i barnvagnen eller så. Jag som inte är så barnkär av mig har faktiskt inte riktigt koll på när och var bebisfiltarna används, bara att det är något som folk brukar ha. Ni med barn, hade ni någon bebisfilt och hur använde ni den?

Att stoppa strumpor

God fortsättning och gott nytt år! Jag tog visst lite ledigt från bloggandet (och bloggläsandet) under december. Anledningen har väl mest varit decembertrötthet och att jag inte har haft så mycket att skriva om. Men nu känner jag mig sugen på att blogga igen och ledigheten borde resultera i att jag får lite färdiga saker att visa upp och kanske inspiration att skriva om något annat.
Att stoppa strumpor
När jag julstädade den 23:e hittade jag ett par hemstickade strumpor med halvfärdiga lagningar liggande på mitt skrivbord. Jag bestämde mig för att bästa sättet att få undan dem var att laga strumporna. När det var klart tog jag även några kort på resultatet, med tanken att tekniken för att stoppa strumpor (och laga andra stickningar) är något som borde föras vidare.
Att stoppa strumpor
Jag har använt mig av den vanligaste lagningstekniken, som finns beskriven i äldre stickböcker. Den går ut på att man väver in ett stoppgarn i maskorna runt hålet och sedan fyller ut själva hålet med väven. Först väver man horisontellt och sedan vertikalt. För något år sedan var det en artikel i Twist Collective som beskriver den här tekniken och flera andra.
Stoppsvamp och stoppgarn
För att laga strumpor eller annan stickning är det bra att ha lite specialutrustning, men den går utmärkt att ersätta med enklare saker. En stoppsvamp (eller ett ägg) krävs för att spänna ut hålet, så att lagningen inte drar ihop stickningen. Sådana kan köpas lite här och var och ibland dyker de upp på loppisar. Det var så jag fick tag i min. Har man ingen går något annat runt föremål bra att använda, t ex en julgranskula. Nu när jag använde min stoppsvamp upptäckte jag att den har en fjäder runt kanten som det går att spänna fast stickningen med. Garnet man lagar med bör vara i samma tjocklek som stickningen eller lite tunnare, hur man gör med färgen beror på hur osynlig lagningen ska vara. För strumpor finns speciellt stoppgarn, som går att köpa i vissa garnaffärer och sybehörsaffärer, men som också kan dyka upp på loppisar (återigen, det var så jag hittade mitt). Nålen är också en smaksak. tidigare har jag använt en tapesserinål utan udd, men nu använde jag en lång, tunn och spetsig nål som satt i ett av stoppgarnen jag köpte på loppis. Den kan dra stoppgarnet igenom stickningens garn, vilket för mig känns som att det förankrar lagningen bättre. Men man kan ju också vilja dra lagningen runt stickningens garn och då är en trubbig nål bättre.

Ni som stickar strumpor, brukar ni laga dem när de blir slitna? Hur i så fall?

Höstlövssurf – nya strumpor

Jag brukar gå på stickcafé ganska ofta — det är trevligt att träffa likasinnade och beundra andras stickningar. Ibland ser jag också något som jag direkt känner att jag också måste sticka. Det här strumpmönstret var ett sådant. I våras såg jag Visa Lisa sticka på sina Stitch surfers och la in mönstret i min Ravelrykö direkt. Sedan tog det ett par månader innan jag började på dem, men de fanns nog ändå i medvetandet över sommaren.
Stitch surfer
Mönster: Stitch surfer
Garn: Opal Handgefärbt Blätterwald och Hjertegarn Sock 4
Stickor: 2,5 mm
Stitch surfer
Jag är riktigt nöjd med hur strumporna ser ut! Det här var verkligen rätt mönster för att visa upp höstlövsgarnet ihop med det gröna. Dessutom blev färgupprepningarna mycket snyggare så här än när jag försökte sticka runt med garnet förra sommaren. Jag är däremot inte helt nöjd med passformen. Mina fötter är långa och smala, men är ganska höga framför hälen (eller hur man ska beskriva det). Därför blev den första strumpan, som jag stickade helt enligt mönstret, lite för tajt vid hälen. På den andra ökade jag några maskor mitt på foten och förlängde den även, och den strumpan sitter lite bättre. Men jag tror att jag i fortsättningen håller mig till strumpor med hällapp och kil.
Stitch surfer
Det här har varit stickningen som jag har burit runt på under hösten. Jag har stickat på bussar och spårvagnar, i baksätet av bilen och på stickcafé förstås. Strumpor har precis lagom storlek för att ta med såhär och det här mönstret var tillräckligt enkelt utan att bli tråkigt.

Vad har du för favoritstickning att ta med?

Vantar med V

Det här är ett riktigt långkörarprojekt. Förra hösten köpte jag boken Vantar för alla årstider och började på dessa halvvantar nästan direkt. Men någonstans på vägen drabbades jag av ”second sock syndrom” (fast med vantar då) och tröttnade. Så det var inte förrän den här hösten, när det började kännas aktuellt med halvvantar igen som jag bestämde mig för att avsluta dem. När jag väl gjorde det gick det dock rätt fort och jag är nöjd med resultatet. De är härligt varma och ulliga, precis som sig bör.
vvantar3
Mönster: Hulda från Vantar för alla årstider
Garn: Klippans Tuna
Stickor: 3 mm
vvantar2
Det märks att vantarna är stickade över en ganska lång period. Den första (höger) stickade jag i ett sträck under förra hösten. På den är stickfastheten jämn, men ganska lös för att vara flerfärgsstickning. Vänstervanten började jag på ganska direkt, men sedan tröttnade jag ju lite. Så jag lät den ligga och stickade bara några enstaka varv utspridda under året innan jag tog tag i att få den klar nu. Den tydligaste skillnaden i stickfastheten märks i den där sista fjärdedelen eller så. Där har jag stickat märkbart hårdare, så att vanten faktiskt sitter lite för tajt över handen.
vvantar4
Garnet som jag har använt känns som ett klassiskt, rejält ullgarn. Ett sådant som gett upphov till myten att yllekoftor alltid kliar. Jag har köpt det på loppis, men påsarna var märkta Tuna och på Ravelry hittade jag garnet Tuna från Klippans väveri i Skåne. (Peta på mig om jag har fel där, jag orkar inte googla.) Varma och goa blev vantarna åtminstone.

En rolig stickning

Jag har äntligen börjat på en kofta som jag har drömt om ett tag. Det är Tenaya, ett mönster som jag har beundrat i flera år. I vintras köpte jag garn på rea i en lagom koftmängd, men först efter det insåg jag att det skulle passa bra till Tenaya. Sedan blev det förstås liggande i garnlådan eftersom jag hade ganska många andra projektidéer som stod före i kön. Men nu har jag börjat och jag gillar den verkligen!
Tenaya cardigan

Konstruktionen är lite speciell och intressant. Man börjar att sticka en axel i taget som formas med förkortade varv. Sedan läggs maskorna mitt i nacken upp (det som är flätor och så) och man stickar bakstycket ned till ärmhålens nederkant. Nästa steg är att plocka upp maskor i axlarna och sticka framstyckena lika långt som bakstycket. När alla delarna så är klara sätter man ihop dem och stickar hela kroppen på en gång. Maskor till ärmarna plockas upp i ärmhålet och ärmkullen formas med förkortade varv. Det blir alltså inga sömmar alls! På bilderna har jag precis börjat på det andra framstycket.

Tenaya cardigan
Anledningen till att jag började på den här koftan nu, trots att jag redan har en annan kofta på gång, var att jag kände att jag behövde en rolig stickning. För mig är just något sånt här riktigt roligt att sticka. Det blir ett fint mönster och något händer på varje varv. Det är inte en för kort eller för lång mönsterrapport och lite lagom med slätstickning emellanåt. Mönstret som gör att ”något händer” kan vara flätor som här, spets eller flerfärgstickning. Den enda nackdelen som jag ser med mina roliga stickningar är att de inte är så himla sociala – jag har svårt att ta med dem på café eller så.

Vad är en rolig stickning för dig?


I started knitting Tenaya, a cardigan that I’ve been admiring for a couple of years. I really like the top-down construction.

Sommarsockar

Under den här sommaren har de här raggsockorna varit min främsta ta-med-stickning. Det har visserligen känts lite ironiskt att sticka extra tjocka sockor en så här varm sommar, men jag behövde dem verkligen. Raggsockorna som jag har använt i mina gummistövlar innan har nämligen knappt några hälar kvar längre. Inte för att jag använder stövlarna så ofta, men det är ju trevligt med hela sockor i dem.

Raggsockor
Mönster: Grundmönster på raggsockor
Garn: Rustik från Netto
Stickor: 3,5 mm

För att få den rätta tjockleken på garnet har jag hållit vanligt strumpgarn dubbelt, mest för att jag hade garnet hemma. Det kommer egentligen från Netto men jag köpte det på Stadsmissionen och upptäckte inte dess ursprung förrän jag kollade på Ravelry. Det är luddigt på ett väldigt varmt sätt och när vädret var som varmast stod jag inte ut med att ta i det.

Raggsockor

Mönstret är någon sorts grundmönster, så inget speciellt alls. Utan att tänka på det gjorde jag dock en annan sorts häl än jag brukar. Den här är väldigt fyrkantig jämfört med många andra varianter. Jag tror inte att jag kommer att använda den igen, men det är ju alltid intressant att prova något nytt.

Raggsockor
På det hela taget är jag nöjd med sockorna och jag tror att de kommer att hålla mig varm i gummistövlarna ett bra tag framöver. Endra problemet är att du skulle kunna vara lite för smala. Än så länge har jag bara provat dem barfota, så jag vet inte hur det blir med strumpor också.

This summer has been extremely warm in Sweden, so it has felt quite ironic to knit extra thick socks. I needed them though. The yarn is normal sockyarn that I had at home and held double and the pattern is just basic socks.

Cinnober: En röd spetssjal

Här har ni min mest avancerade stickade present hittills: Spetssjalen som jag kallar Cinnober (efter ett rött mineral). Den fick min sambos mamma i 60-årspresent i lördags. Hon ger mig alltid komplimanger för mina hemsydda och stickade saker, så det kändes självklart att ge henne något fint som jag hade stickat. Faktiskt började jag planera för sjalen förra sommaren när jag insåg att hon skulle fylla 60 i år.
Laminaria
Sjalen blev verkligen uppskattad och jag hoppas att hon får tillfälle att använda den och att hon vågar göra det med. De som såg den blev verkligen imponerade och allt berömmet jag fick har fått mig att tänka lite på hur jag ser på mina handarbetesfärdigheter. Jag tar det lite för givet att jag kan sticka sådant här och känner inte att det är något speciellt. Men jag borde nog vara lite mer stolt över mig själv, åtminstone om jag ska döma efter reaktionerna jag fick nu.
Laminaria
Mönster: Laminaria
Garn: teetee Elegant
Stickor: 3,5 mm
Ravelry

Förutom att jag har fått ge bort en väldigt vacker present så har jag haft roligt (för det mesta) medan jag stickade sjalen. Jag gillar spetsstickning eftersom det händer saker mest hela tiden och jag behöver koncentrera mig litegrann. Det har dock medfört att det har varit en hemmastickning och att den har gått ganska långsamt framåt, bara några stycken varv i veckan.
Laminaria
Jag gillade blandningen av olika spetsmönster i sjalen, både luftiga och mer kompakta. De har varit lite utmanande att sticka med några nya sorters maskkombinationer, men mest har de varit roliga och inte allt för svåra att få till. Undantaget var den första delen. Det mönstret verkar rätt enkelt eftersom det är samma sak hela tiden. Ändå kändes det som att jag gjorde fel hela tiden och fick ta upp. Problemet där var nog att det var svårt att läsa av från varvet innan var i stickningen jag var.
Laminaria
Det enda negativa jag kan komma på med den här stickningen är att jag inte fick behålla den fantastiska röda sjalen själv. Som tur är har jag en lika vacker röd Wollmeisehärva liggande som jag nog får ta itu med snart.

This is by far my most advanced knitted gift! I gave it to my boyfriends mother on her 60th birthday last Saturday. She liked it very much and was quite impressed by my skills and endurance. As well as being a beautiful gift, this has been fun to knit. I like lace since there’s always something going on.

Thurlow: Manchesterbyxor färdiga!

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Äntligen, äntligen är byxorna färdiga! Som jag har kämpat med att sy dem och få dem att passa. Det är verkligen inget fel på Thurlow-mönstret, men det fanns några punkter där det inte stämde helt överens med in kropp. Nu tror jag att jag har fått till det mesta, så i fortsättningen kanske jag kan ha byxor som faktiskt passar. För byxor jag köper passar oftast mycket sämre än vad de här gjorde från början.
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow

Mönster: Sewaholic Thurlow
Tyg: Smalspårig manchester köpt på Myrorna, tunn bomull som foder
Tillbehör: Dragkedja

Ni som följer bloggen vet att jag började med att sy en toile av shortsen som också finns i mönstret, eftersom de innehåller de delar av byxorna som är svårast att få att passa. Efter att ha provat dem förlängde jag grensömmen genom att öka vidden i innerbenssömmen både fram och bak. Nu när jag har ändrat fler saker undrar jag om jag verkligen behövde det, åtminstone fram har jag lite väl mycket extra tyg i grenen. Sedan sydde jag byxorna i det riktiga tyget och upptäckte att de var lite för stora över låren och fick en massa veck på baksidan. Här började en desperat jakt efter lösningar. Det slutade med att jag tog in benen i båda sömmarna, kurvade ur grenkurvan bak lite och att jag vinklade om midjan enligt denna metod (fast jag fick arbeta med sömsmånerna i midjan). Nu har jag nog inte fler veck än vad som kan förväntas av byxor sydda i tyg utan stretch, bara det att de syns extra tydligt i manchestern.
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Nu när jag har gått igenom mina anpassningar kan vi väl övergå till att beundra byxorna? När jag ser bilderna känner jag verkligen att de är snygga! Vilket inte riktigt framgick när jag speglade mig. (Hmm, något för Helenas spegel vs utomstående-teori?) Jag är så van vid smalare byxor att jag var ganska misstänksam mot de utsvängda benen, men nu tycker jag att de kanske faktiskt är smickrande. Vad tycker ni?
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Byxorna är bekväma också! Manchestern är mjuk och även om den inte är stretchig tar det inte emot att röra sig. Jag vågade inte göra midjan allt för tight, så jag behöver ha bältet för att byxorna ska sitta helt säkert, men jag behöver inte oroa mig för att de ska sitta åt om jag äter väldigt mycket…
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
En av de roliga sakerna med Thurlow-mönstret är att man i princip uppmuntras att använda ett roligt tyg som foder i linningen och till fickorna. Fickorna är förresten jättebra, tillräckligt stora för att det faktiskt ska få plats något i dem. Mönstret har bakfickor också, men jag använder aldrig sådana, så jag skippade dem helt enkelt. När jag skulle sy i dragkedjan i gylfen upptäckte jag att jag inte hade någon med rätt längd hemma och den enda jag vill korta hade fel färg. Spelar ingen roll tycker jag, den syns ändå inte.

Nu hoppas jag bara på några svala dagar, så att jag kan använda byxorna också. Eller inte, det är trevligt med sol och (lagom) värme också och jag kan vänta.

My Thurlows are finally finished! How I’ve struggled to get them to fit properly. Not that the pattern is bad or anything, it just didn’t fit my body at certain points. And from the start they fit way better than the jeans I usually buy. Since I’m used to slimmer trousers I wasn’t sure if I liked the flared legs in the beginning, but now that I look at the pictures I think that they’re actually flattering.

Dagens: Spetsok och Manchester

Stickad tröja med spetsok och manchesterkjol
Det här hade jag på mig en dag innan påsk när det fortfarande var lite kyligt. Tröjan stickade jag för några år sedan och kjolen var först en klänning som jag sedan sydde om. Båda återkommer ganska ofta i mina vardagsutstyrslar även om de inte är perfekta. Jag har råkat tvätta tröjan lite oförsiktig, så den är lite ihopfiltad. Och så är den ganska kort. Kjolen är lite, lite för smal i midjan. Sådär att jag inte kan äta hur mycket som helst när jag har den på mig. Men det är ganska små grejer och jag gillar ändå båda två.

Använder du dina hemgjorda saker även om de inte passar helt och hållet?