April och lite till

Nu har det gått så lång tid sedan mitt senaste inlägg att jag känner att jag faktiskt borde förklara mig lite. Jo, det är så att jag äntligen har flyttat till en egen lägenhet igen! Och någonstans där försvann april och jag tittade knappt åt datorn på hela tiden…

Kvällen innan jag flyttade in på riktigt, bara kaos i sovrummet.

Kvällen innan jag flyttade in på riktigt, bara kaos i sovrummet.


Det här har nog varit min mest ansträngande flytt hittills, åtminstone om man ska döma efter hur lång tid det tar att komma i ordning: fem veckor och fortfarande ouppackade lådor. Detta trots att jag inte har renoverat något (det lämnar jag åt hyresvärden). Men jag har mer saker och en större lägenhet än när jag har gjort det här ensam tidigare. Plus ett jobb och ett liv att underhålla samtidigt.
Det första som behövde göras var dock storstädning. Tack Mamma och Pappa för all hjälp!

Det första som behövde göras var dock storstädning. Tack Mamma och Pappa för all hjälp!


Men nog om det. Nu efter Kristi Himmelsfärdshelgen känner jag mig lagom utvilad och stärkt, så kanske kommer jag att orka göra något mer än bara det nödvändigaste på kvällarna. T ex skriva blogginlägg som nu.
En liten nysydd kasse i tyg från IKEA.

En liten nysydd kasse i tyg från IKEA.


I lördags ställde jag upp symaskinen på köksbordet och sydde en enkel tygkasse att ge bort i present (och igår satte jag ihop ett sybord också). Den timman av att hantera tyg och sy några enkla raka sömmar gjorde mig orimligt glad! Så nu gäller det att skrapa ihop lite tid och energi och sy mer, för jag vill fortsätta vara glad.

Tankar om mönsteranpassning

Jag tycker om att anpassa mönster för att få det jag syr att passa mig bättre. På ett ganska nördigt sätt tycker jag om att läsa om det och fundera på hur jag skulle kunna utnyttja olika varianter på anpassningar. Ibland kan jag till och med fundera över det utan att jag för tillfället har något att sy. ”Nästa gång jag syr en blus ska jag testa den där grejen för att få den att sitta bättre över axlarna.”
image

Jag finner det på något sätt väldigt tillfredsställande att anpassa mönster efter min egen kropp. Förutom det där att jag (förhoppningsvis) får ett plagg som passar mig bra, så är det något med själva problemlösandet. Att hitta ett problem och sedan komma fram till orsaken. Att leta rätt på en möjlig lösning och sedan anpassa den för just mitt problem. Och att till slut komma fram till om det fungerade eller inte.
image

Det tråkiga med att behöva anpassa mönster innan jag syr efter dem är ju förstås att det tar ganska mycket tid. Trots att jag tycker att det är roligt med sjäva arbetet, så är det inget jag ser framemot när jag ska sy något nytt. Jag vill ju sy mina kläder nu och inte behöva lägga en massa tid på något som inte ger något direkt användbart. Men som sagt, det är ju trevligt under tiden och leder ju till att jag blir mer nöjd med det jag syr i slutändan.
image

Den här helgen har jag arbetat med Moneta från Colette patterns. Det är en klänning som sys i trikå, så ändringarna blev lite annorlunda än vanligt. Jag behövde för en gångs skull inte ändra bysten, men jag gjorde desto mer med ryggen. Nu är jag rätt nöjd med livet, men ärmen visade sig vara helkonstig. Den är alldeles för vid precis nedanför armhålan. Förhoppningsvis går det att göra något lätt åt den, annars får den vara konstig.

Vad tycker ni om att behöva anpassa mönster när ni syr eller stickar?

Vinterkläder

Precis som många andra stickare gillar jag den delen av vintern som innebär att jag kan använda alla mina ullsaker ordentligt. Fram med koftor, halsdukar, mössor vantar och strumpor! Men vad ska man ha på sig däremellan, på benen? Jag trivs faktiskt bäst i en varm kjol, tjocka strumpbyxor och rejäla benvärmare. Enligt min mening är det faktiskt varmare än byxor. Dessutom går det lätt att skala av benvärmarna när jag är inomhus.
Vinterkläder
Jag har för tillfället fyra yllekjolar som jag växlar mellan när det är under 5-10 grader varmt. Två har jag sytt själv och två har jag ärvt av farmor och jag tror att hon har sytt dem själv också. Farmors kjolar är lite tjockare och passar bra när temperaturen går ner under nollan också.
Yllekjolar är bra vinterkläder
Mina  benvärmare måste jag däremot erkänna att jag har köpt. Det skulle helt enkelt ha tagit för lång tid att sticka dem när jag insåg att jag behövde nya. Men jag har planer på att sticka ett par till nästa vinter. Det ena paret jag har nu är ganska tjocka och väldigt långa. Jag kan utan problem dra upp dem på låret, vilket gör mycket för värmen. Det andra paret köpte jag långt innan jag började sticka, så de är också lite ursäktade. De passar bättre när det är lite mildare eftersom de inte är lika långa.
Benvärmare
På det här sättet och med någon variant på ylleplagg på överkroppen brukar jag hålla mig varm i Göteborgsvintern. Den brukar ju dock vara mer fuktig och rå, än kall på riktigt. Så jag är nyfiken på hur det är bäst att klä sig på platser där det faktiskt blir kallt. Går det bra med en varm kjol och benvärmare eller är det långkalsonger eller thermobyxor som gäller?

2014 – En sammanfattning

Jag tänkte göra något liknande som förra året och sammanfatta året litegrann och både berätta vad som har hänt mig privat och visa upp några alster.

Årets favorit

mmm14-9
Min grå klänning är helt klart årets absoluta favorit! Under hösten när jag har haft tillfälle att använda den har jag märkt att jag trivs väldigt bra i den och känner mig lite lagom vardagselegant.

Årets mest använda

Kvartscirkelkjol
Kvartscirkelkjolen som jag sydde av en skjorta i somras använde jag sedan nästan hela tiden. Den är bekväm, sval och modellen är väldigt fin.

Årets vackraste

Laminaria
Den här sjalen är nog inte bara årets vackraste utan överhuvudtaget det vackraste jag har stickat. Jag vet att ägarinnan verkligen uppskattade gåvan också.

Årets omvärdering

mmm14-15
Förra året skrev jag att den gröna lövkoftan var en flopp, för att den töjde sig så mycket. Men när våren och sommaren kom hade jag den på mig jämt. Uppknäppt blev den ett perfekt sommarplagg.

Årets flopp?

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Jag arbetade otroligt mycket för att få manchesterbyxorna att passa och jag har faktiskt använt dem ganska mycket. Problemet med dem är framförallt att tyget töjer sig! Därför blir de lite säckiga i rumpan efter någon dags användning och jag måste hålla in dem ordentligt med ett bälte. Det senare ska jag försöka göra något åt, så kanske de blir lite mindre floppiga.

Det privata

På ett privat plan har 2014 varit ett minst sagt omvälvande år för mig. Under de första sex månaderna var jag arbetslös och gick på aktiviteter genom Jobb- och Utvecklingsgarantin ett par dagar i veckan och sökte samtidigt jobb för fullt. Jag agerade även ”hemmafru”. Som en utmaning till mig själv bestämnde jag mig på inrådan från en coach/psykolog att satsa lite mer på bloggen för att gå utanför min ”comfort zone” på ett positivt sätt. På fritiden sydde jag och stickade så mycket jag orkade för att hålla humöret uppe. I början av sommaren fick jag nya aktiviteter, på heltid, så att fritiden minskade något. Samtidigt började jag fundera på att plugga igen för att skola om mig. Sedan var jag ledig en månad och njöt av att sy, sticka och pyssla utan att behöva fundera på att söka jobb.

I augusti flyttade jag och min sambo isär, jag hem till mina föräldrar. En månad senare snubblade jag plötsligt över en praktikplats som kunde leda till ett kvalificerat jobb för mig inom bioteknikbranschen. Med arbete på heltid och långa pendlingstider försvann plötsligt stora delar av min fritid och den jag hade behövde jag ägna ganska mycket åt att vila. Syendet gick frustrerande långsamt när jag bara lyckades göra det några enstaka timmar per vecka. Stickade gjorde jag på bussen. Och ändå behövde jag inte ta hand om något hushåll. Men jag mådde bra eftersom jag fick så mycket uppskattning för det jag gjorde på jobbet.

Där är jag nu. Med en anställning som började förste januari, ett rum hos föräldrarna och lite, lite fritid. Jag tänker inte göra upp några planer för varken sömnaden, bloggandet eller stickningen.

Nygammal vinterkappa

Jag brukar inte kunna hitta så mycket fina kläder på secondhand, men förra veckan hängde plötsligt den perfekta kappan och väntade på Emmaus. Sitter nästan perfekt och har en fantastisk färg. Den kostade lite mer än vad jag har betalat för tidigare, men det täcker å andra sidan knappt materialkostnaden om jag hade sytt den själv.
grön-kappa1
Jag tror att kappan är skräddarsydd, för den har så mycket fina detaljer och mycket handsytt inuti. Hela fodret var t ex isytt för hand. En av detaljerna som jag gillar är vecken i ryggen. Snyggt och jag kan röra armarna fritt.
grön-kappa3
Den lite tråkiga saken med kappan är att fodret är trasigt i ryggen och att fickorna är i strimlor. Men yttertyget som är rejäl ull ser knappt slitet ut, så jag tänker sy ett nytt foder.
grön-kappa2
Vad tror ni om åldern? Jag gissar på 70-tal. Det är något med skärningen och den ganska stora kragen.

Reflektioner efter Me-Made-May 14

Jag har inte fått några direkt världsomvälvande insikter efter årets Me-Made-May, men några tankar och reflektioner har jag ändå.
Me-Made-May-'14
Det första är att min garderob inte är uppbyggd för att jag ska kunna klä mig i bara hemgjort varje dag. Och det är inte min mening heller. Därför formulerade jag ju min utmaning som jag gjorde och kunde använda en del köpta plagg. Ändå fanns det några saker som jag saknade. Det här känns bra att veta och är inte något jag tänker ändra på (just nu). Jag vill sy saker som jag tycker är roligt, sådant jag inte hittar i affärer och sådant som jag kan få att passa mig bättre än det jag kan köpa.

Dag 5

Favorit!

Det andra är att jag inte har så mycket sommarkläder. Eller egentligen har jag det men jag har ingen lust att använda dem. Speciellt saknade jag lättare kjolar. Så det står överst på min sylista nu.

Dag 19

Inte så mycket hemgjort, men jag gillar stilen.

Det tredje är att väldigt många plagg inte riktigt passar ihop med varandra färgmässigt. De passar med några andra, men kan inte kombineras hursomhelst. Typ blusar som bara funkar med en kofta och en kjol. Till saken hör att jag är ganska osäker på färger rent allmänt. Vilka jag passar i och vilka som passar med varandra.

Dag 30

Sommarkläder: t-shirt och midjehög kjol.


För att lösa det tredje problemet funderar jag på att gå igenom mina kläder och tänka över vad som är min stil och vad som skulle passa in bra. Kanske titta på Coletteries Wardrobe Architect. Dessutom behöver jag nog lite hjälp utifrån med åsikter om färger. Kanske kan ni bloggläsare vara till hjälp där? Fast det är ju alltid lite svårt med färgåtergivningen i foton, så verkliga möten kan vara att föredra.

Insåg du något spännande under Me-Made-May? Eller har du några tips på hur man åtgärdar garderobskaos? Jag har tänkt rensa min snart och försöka göra mig av med det jag inte använder längre.

I didn’t come to any great insights during Me-Made-May, but I have some thoughts about my wardrobe. Firstly, it’s not supposed to be all me-made. I don’t want to spend my sewing time on making things that I’m not interested in making. Secondly, I don’t like most of my summer clothes. Especially lighter skirts were lacking, so that’s number one on my sewing list. Thirdly, a lot of things don’t work together colourwise. Partly because I’m not sure which colours fit me and which can go together well.

Tandsax

Min senast införskaffade sybehörspryl är en tandsax. Alltså en sax som är tandad och klipper en zick-zackkant. Jag har funderat på att köpa en ett tag och nu sprang jag på en på Panduro till ett överkomligt pris, så jag slog till.
Tandsax
Vad har man då en tandsax till? Jo genom att klippa tygets kant i zick-zack repar den inte upp sig lika lätt. Det beror på att alla de små sneda kanterna är klippta på skrå (mer eller mindre) och precis som med en snedslå repar de inte upp sig. Dessutom gör tandkanten att om tyget ändå skulle repa upp sig är det bara korta trådar som lossnar och inte längs hela kanten. Det fungerar alltså bäst på kanter som är hyfsat trådraka och enligt SunniA fashionable stitch bör tyget vara stadigt vävt.
Tandsax
Lappen som jag har klippt i här ovan kommer från tyget till min grå klänning och repar upp sig väldigt lätt. Trots detta repade den trådraka kanten knappt upp sig när jag behandlade den ganska omilt för undersökningens skull. Den sneda kanten däremot blev rejält tufsig.


Användningsområdet för tandade kanter är t ex som en enkel avslutning på sömsmåner, istället för zick-zacksöm eller overlock. Det är också ett bra sätt att klippa ned klumpiga sömsmåner som man inte vill att ska synas, t ex vid en halsringning eller en krage. På de svängda kanterna för man den extra effekten att de automatiskt jackas och blir mycket smidigare, som Megan skriver.

Jag hade inte hört talas om detta innan jag började läsa engelskspråkiga sybloggar. Där kallas metoden ”pinking”, vilket verkar vara en mer ursprunglig betydelse än ”rosa”. Jag tycker att det verkar vara en väldigt praktisk metod när man vill hindra sömsmåner från att repa upp sig och undrar lite varför man inte lär ut det här i t ex slöjden? Där var det bara zick-zack som gällde, vilket ju visserligen inte kräver mer än en symaskin, men kan bli rätt klumpigt.

Har du en tandsax? Och vad använder du den till i så fall?

I’m very excited about my newly bought pinking shears. I didn’t know about this simple method of finishing seams until I started reading sewing blogs in English a couple of years ago.

Jag vill sticka koftor!

Just nu är jag väldigt sugen på att sticka en kofta (eller möjligen tröja). Det känns som att det var väldigt längesedan jag stickade ett plagg, trots att jag faktiskt stickade två stycken förra året. Förmodligen beror det på att jag har tillbringat hösten och vintern med halsdukar, sjalar och strumpor. Jag vill ha något rejält att sticka och som sedan syns när jag använder det.


Jag har garn till åtminstone två koftor hemma. En flerfärgsstickad som är tillräckligt påbörjad för att få ett eget inlägg och en annan som mest är drömmar än så länge. Det garnet köpte jag på en utförsäljning i januari. Ljusgrå, halvtunn och supermjuk blandning av merino och bomull. Jag har siktet inställt på Tenaya, men man vet ju aldrig vad det blir i slutändan.

En annan anledning till att jag är så sugen på att sticka koftor är att jag under vintern har känt att de är en bristvara i min garderob. Jag har visserligen koftor så att jag klarar mig, men flera av dem är köpekoftor som sjunger på sista versen. Därför skulle jag vilja byta ut dem, speciellt en tjock svart variant. För att göra det lite roligare att sticka något så mörkt funderar jag på ett roligt mönster. Agatha, Peabody eller Acer kanske?

Vad har du lust att sticka eller sy just nu?


I really want to knit cardigans at the moment.

Fördomar om yllekoftor

yllekoftor-fokus
I tidningen Fokus ställer de varje vecka ett antal frågor på temat konsumtion till någon hög chef eller känd person. Dessa inkluderar saker som ”Senaste impulsköp”, ”Modeförebild”, ”Mitt sämsta köp någonsin”, samt ”Detta anser jag om yllekoftor”. Vissa älskar dem, men min känsla är att de flesta ändå svarar att de sticks och kliar. Det roliga är att jag genast blir mycket mer positivt inställd till de som gillar yllekoftor, vad de än verkar stå för i övrigt.

Vad anser du om yllekoftor?

Lite tips

Nu har jag äntligen lagt upp de separata sidorna med alla mina färdiga projekt som jag nog har nämnt ett par gånger. Känns det som att jag har använt ordet ”äntligen” i nästan varje inlägg den senaste tiden? Då är det nog för att jag har blivit klar med flera saker som jag har hållit på med länge. Just det här projektet har dragit ut på tiden eftersom det finns roligare saker att göra än att klippa och klistra HTML-kod, sy till exempel.

klädsida

Jag hoppas att det här ska göra Lite Av Varje mer lättillgänglig för mina läsare, både nya och gamla. Nu kan man titta på projektsidorna för att hitta allt som jag har gjort och behöver inte leta igenom kategorierna eller arkiven längre. Sedan får man ju givetvis göra det om man vill. Jag har rensat lite bland kategorierna och försökt göra taggarna lite mer organiserade samtidigt. Så mitt tips är att kika runt på allt som jag har sytt och stickat och fascineras av hur märkliga saker jag sydde i början.
Sypeppen
Dessutom vill jag tipsa om några saker som händer på andra bloggar som jag läser. Först och främst har Fredrika på vinden tagit Sypeppen till nästa nivå och ordnar en sew-along den här gången. Det är cirkelkjolar som gäller och jag är i valet och kvalet om jag ska vara med. De är så fina, men jag har kommit fram till att vida kjolar är rätt så opraktiska, så jag vet inte. Men jag tycker att ni ska vara med, hitills har Fredrika bara gått igenom mönsterkonstruktionen så än finns det tid att bestämma sig.

Beroende på vad jag syr och hur många minuter jag sitter vid varje sypass kan jag få klart ett plagg på en eller två veckor. Och syr man klart ett plagg varannan vecka så blir det 26 plagg på ett år!! Så mycket syr jag inte men den insikten har gjort att jag fått ro i mitt syende och känner att jag har tiden, trots allt.
Fru Purjo fixar

Mitt andra tips är bloggen Fru Purjo fixar. Hon skriver mycket om sitt självhushåll med grönsaksodling och hönshus (med supersöta kycklingar!) som är intressant och lärorikt. Dessutom syr och stickar hon det mesta av sina egna kläder. Anledning till att jag tipsar om henne idag är ett par inlägg som hon har skrivit på senaste tiden, ett om hennes köpstopp på kläder och det andra om hur hon får tid och inspiration att sy. Båda är saker som jag känner att sätter ord ganska väl på mina tankar.

Finns det något som du vill tipsa om? Händer det något spännande någonstans? Har någon (du?) skrivit något tänkvärt eller roligt? Tipsa mig!


I just wanted to tell the world that I made separate pages for all my finished objects, so now they’re easier to find. Go check them out, links are in the menu!