Moneta – En vinterversion

Den här klänningen var det sista jag sydde innan jag packade ihop mitt bohag i början av april. Bilderna är tagna då också, vid påsk, av min bror. Jag har hunnit använda den en del och kan verkligen säga att jag är nöjd.
Moneta dress
Mönster: Colette Patterns Moneta
Tyg: Okänd syntet från Ohlssons tyger

Klänningen är alltså sydd efter modellen ”Moneta”, som ganska tydligt är ritad efter en kurvigare kropp än min. Jag förväntade mig alltså att behöva minska bysten, men eftersom mitt tyg är ganska ostretchigt behövdes det inte, utan jag fick öka midjan istället. Jag fick fixa en del runt axlarna och ärmarna också för att livet skulle sitta bra. Jag vet inte om det berodde på tyget eller skillnaden mellan min kropp och modellen. De största ändringarna jag gjorde var att förlänga ärmhålet bak och ändra formen på ärmkullen.
Moneta dress
Tyget köpte jag på Ohlssons tyger i Uppsala. Jag var där i jobbet och hotellet ligger ett kvarter ifrån butiken, så då var jag tvungen att gå dit och kika. Det här tyget fanns i reahörnet och jag förstår tyvärr varför. Dels är det väldigt syntetiskt (typ akryl) och dels finns det en del skador i det från tillverkningen, som är mer eller mindre väl lagade. Bland annat finns det en lagning mitt fram på kjolen som jag inte såg förrän jag använde klänningen. Men klänningen är lagom varm att ha på sig när det är lite kyligt och den blir bara lite elektrisk, så jag är ändå nöjd med det.
Moneta dress
Sammantaget är jag nöjd med klänningen. Den är varm nog att ha på vintern (eller när våren är kall). Att den är gjord i trikå gör den bekväm att ha på sig och lätt att sköta. Sist men inte minst så tycker jag att jag fick till passformen riktigt bra.

April och lite till

Nu har det gått så lång tid sedan mitt senaste inlägg att jag känner att jag faktiskt borde förklara mig lite. Jo, det är så att jag äntligen har flyttat till en egen lägenhet igen! Och någonstans där försvann april och jag tittade knappt åt datorn på hela tiden…

Kvällen innan jag flyttade in på riktigt, bara kaos i sovrummet.

Kvällen innan jag flyttade in på riktigt, bara kaos i sovrummet.


Det här har nog varit min mest ansträngande flytt hittills, åtminstone om man ska döma efter hur lång tid det tar att komma i ordning: fem veckor och fortfarande ouppackade lådor. Detta trots att jag inte har renoverat något (det lämnar jag åt hyresvärden). Men jag har mer saker och en större lägenhet än när jag har gjort det här ensam tidigare. Plus ett jobb och ett liv att underhålla samtidigt.
Det första som behövde göras var dock storstädning. Tack Mamma och Pappa för all hjälp!

Det första som behövde göras var dock storstädning. Tack Mamma och Pappa för all hjälp!


Men nog om det. Nu efter Kristi Himmelsfärdshelgen känner jag mig lagom utvilad och stärkt, så kanske kommer jag att orka göra något mer än bara det nödvändigaste på kvällarna. T ex skriva blogginlägg som nu.
En liten nysydd kasse i tyg från IKEA.

En liten nysydd kasse i tyg från IKEA.


I lördags ställde jag upp symaskinen på köksbordet och sydde en enkel tygkasse att ge bort i present (och igår satte jag ihop ett sybord också). Den timman av att hantera tyg och sy några enkla raka sömmar gjorde mig orimligt glad! Så nu gäller det att skrapa ihop lite tid och energi och sy mer, för jag vill fortsätta vara glad.

Julklappsförkläde

Jag verkar ha skaffat mig en tradition av att sy förkläden åt andra efter mönster som jag ritat av från gamla förlagor. Om man nu kan kalla det tradition om man har gjort det två gånger. Men omständigheterna är faktiskt ganska lika: Någon som står mig nära ber mig att sy ett förkläde och utgå från ett gammalt och slitet. Och sedan tar jag god tid på mig med att utföra arbetat.
Förkläde till mamma
Den här gången var det mamma som beställde ett förkläde som julklapp från mig. Då tänkte jag göra samma modell som förra gången, men när jag väl skulle sy visade det sig att hon inte var så förtjust i den. Istället kom hon med ett gammalt förkläde som vi har ärvt efter min farmor. Det består av en kjoldel och en bröstdel, som även bildar en ficka mitt fram. ”Knäppningen” består av en snillrik konstruktion med band som korsas i ryggen och dras genom öglor i överkanten av kjoldelen.

Mamma var inte helt nöjd med det gamla förklädet, utan ville att jag skulle göra några ändringar när jag ändå ritade av mönstret. Jag breddade både bröstdelen och kjoldelen med kanske fem centimeter i varje sida. Egentligen breddade jag bara bröstdelen, för kjolen lånade jag från en klänning med halvcirkelkjol.
Förkläde till mamma
Om jag syr ett sånt här förkläde igen skulle jag ändra två saker som inte blev riktigt bra. Nummer ett är bredden på bröstdelens överkant. Banden över axlarna vill vara närmare varandra, så bröstdelen bubblar sig inåt (och man riskerar att tappa saker innanför förklädet). En lösning som vi har funderat på till just det här förklädet är att göra ett par små veck i överkanten för att hålla in vidden. Den andra saken som jag skulle ändra är banden. Antingen behöver de förlängas eller så ska hela bandkonceptet bytas ut. Eftersom jag inte är så förtjust i de korsade banden skulle jag göra dem på ett annat sätt om jag sydde förklädet till mig själv.
Farmors förkläde
Tyget är köpt på Panduro och kantbanden kommer från Knapp-Carlsson. Öljetterna som man drar banden genom plockade pappa fram ur en låda med båt- och segeltillbehör.

Vinterkläder

Precis som många andra stickare gillar jag den delen av vintern som innebär att jag kan använda alla mina ullsaker ordentligt. Fram med koftor, halsdukar, mössor vantar och strumpor! Men vad ska man ha på sig däremellan, på benen? Jag trivs faktiskt bäst i en varm kjol, tjocka strumpbyxor och rejäla benvärmare. Enligt min mening är det faktiskt varmare än byxor. Dessutom går det lätt att skala av benvärmarna när jag är inomhus.
Vinterkläder
Jag har för tillfället fyra yllekjolar som jag växlar mellan när det är under 5-10 grader varmt. Två har jag sytt själv och två har jag ärvt av farmor och jag tror att hon har sytt dem själv också. Farmors kjolar är lite tjockare och passar bra när temperaturen går ner under nollan också.
Yllekjolar är bra vinterkläder
Mina  benvärmare måste jag däremot erkänna att jag har köpt. Det skulle helt enkelt ha tagit för lång tid att sticka dem när jag insåg att jag behövde nya. Men jag har planer på att sticka ett par till nästa vinter. Det ena paret jag har nu är ganska tjocka och väldigt långa. Jag kan utan problem dra upp dem på låret, vilket gör mycket för värmen. Det andra paret köpte jag långt innan jag började sticka, så de är också lite ursäktade. De passar bättre när det är lite mildare eftersom de inte är lika långa.
Benvärmare
På det här sättet och med någon variant på ylleplagg på överkroppen brukar jag hålla mig varm i Göteborgsvintern. Den brukar ju dock vara mer fuktig och rå, än kall på riktigt. Så jag är nyfiken på hur det är bäst att klä sig på platser där det faktiskt blir kallt. Går det bra med en varm kjol och benvärmare eller är det långkalsonger eller thermobyxor som gäller?

Gammal kappa med nytt foder

Nu har min fina secondhandkappa fått sig ett nytt foder. Det tog sin lilla tid, men det gör bara att jag är gladare att äntligen kunna använda kappan.
Utbytt kappfoder
Det gick snabbt att sprätta ur det gamla fodret och att köpa tyg, men sedan hängde kappan på min garderobsdörr under hela december. Vid jul ritade jag mönster efter det gamla fodret, klippte ut allt och sydde alla maskinsömmar, vilket också gick fort. Sedan kom steget att sy fast fodret i kappan för hand. Det tog tid, men mest var det så att jag inte kunde sy mer än någon timme innan mitt tålamod för pilliga saker tog slut. Så jag blev klar först i mitten av januari.
Utbytt kappfoder
Fodertyget är speciellt kappfoder i viskos, som jag antar är lite tjockare än vanligt foder. Från början tänkte jag mig ett mer färgstarkt tyg, men sedan föll jag för det prickiga.
Utbytt kappfoder
Jag har gjort några förbättringar i mönstret jämfört med det jag ritade av. Främst la jag till ett veck i ryggen för att få lite mer rörelsevidd. Det finns det i yttertyget men inte i det gamla fodret, som ju också hade spruckit i ryggen.

Jag är som sagt väldigt nöjd med mitt verk och vill bara använda kappan. Tyvärr är den lite för tunn för att funka när temperaturen ligger under fem plusgrader och när den blir fuktig luktar den smutsigt får. Det första går att lösa med en extra kofta och det andra… Ja, det är nog bara att vädra och hoppas på det bästa. Eller kosta på mig en kemtvätt. Har ni några bra tips på hur man blir av med lukt från gamla kläder?

2014 – En sammanfattning

Jag tänkte göra något liknande som förra året och sammanfatta året litegrann och både berätta vad som har hänt mig privat och visa upp några alster.

Årets favorit

mmm14-9
Min grå klänning är helt klart årets absoluta favorit! Under hösten när jag har haft tillfälle att använda den har jag märkt att jag trivs väldigt bra i den och känner mig lite lagom vardagselegant.

Årets mest använda

Kvartscirkelkjol
Kvartscirkelkjolen som jag sydde av en skjorta i somras använde jag sedan nästan hela tiden. Den är bekväm, sval och modellen är väldigt fin.

Årets vackraste

Laminaria
Den här sjalen är nog inte bara årets vackraste utan överhuvudtaget det vackraste jag har stickat. Jag vet att ägarinnan verkligen uppskattade gåvan också.

Årets omvärdering

mmm14-15
Förra året skrev jag att den gröna lövkoftan var en flopp, för att den töjde sig så mycket. Men när våren och sommaren kom hade jag den på mig jämt. Uppknäppt blev den ett perfekt sommarplagg.

Årets flopp?

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Jag arbetade otroligt mycket för att få manchesterbyxorna att passa och jag har faktiskt använt dem ganska mycket. Problemet med dem är framförallt att tyget töjer sig! Därför blir de lite säckiga i rumpan efter någon dags användning och jag måste hålla in dem ordentligt med ett bälte. Det senare ska jag försöka göra något åt, så kanske de blir lite mindre floppiga.

Det privata

På ett privat plan har 2014 varit ett minst sagt omvälvande år för mig. Under de första sex månaderna var jag arbetslös och gick på aktiviteter genom Jobb- och Utvecklingsgarantin ett par dagar i veckan och sökte samtidigt jobb för fullt. Jag agerade även ”hemmafru”. Som en utmaning till mig själv bestämnde jag mig på inrådan från en coach/psykolog att satsa lite mer på bloggen för att gå utanför min ”comfort zone” på ett positivt sätt. På fritiden sydde jag och stickade så mycket jag orkade för att hålla humöret uppe. I början av sommaren fick jag nya aktiviteter, på heltid, så att fritiden minskade något. Samtidigt började jag fundera på att plugga igen för att skola om mig. Sedan var jag ledig en månad och njöt av att sy, sticka och pyssla utan att behöva fundera på att söka jobb.

I augusti flyttade jag och min sambo isär, jag hem till mina föräldrar. En månad senare snubblade jag plötsligt över en praktikplats som kunde leda till ett kvalificerat jobb för mig inom bioteknikbranschen. Med arbete på heltid och långa pendlingstider försvann plötsligt stora delar av min fritid och den jag hade behövde jag ägna ganska mycket åt att vila. Syendet gick frustrerande långsamt när jag bara lyckades göra det några enstaka timmar per vecka. Stickade gjorde jag på bussen. Och ändå behövde jag inte ta hand om något hushåll. Men jag mådde bra eftersom jag fick så mycket uppskattning för det jag gjorde på jobbet.

Där är jag nu. Med en anställning som började förste januari, ett rum hos föräldrarna och lite, lite fritid. Jag tänker inte göra upp några planer för varken sömnaden, bloggandet eller stickningen.

En kritstrecksrandig väska

Jag är så otroligt nöjd med den här väskan! Speciellt att jag äntligen har sytt den. Det är nämligen så att jag i drygt ett år har tänkt att jag skulle sy en ny, lagom stor axelremsväska. Utan att någonsin faktiskt ta tag i det, eftersom det alltid fanns något roligare att sy. Det som fick mig att göra något åt det nu, var att jag plötsligt inte fick plats med alla mina saker i min väska, när jag fick en jobbtelefon också.
kritstreck-väska1
Jag har följt ett mönster ganska väl, vilket är ovanligt när jag har sytt väskor tidigare. Mönstret är kanske mer av en beskrivning, men det gav mig en bra grund att stå på. Sedan ändrade jag några mått litegrann och la till en extra ficka inuti.
kritstreck-väska2
Väskan har en stor ficka på baksidan, där jag brukar lägga busskort och sånt som jag vill komma åt lätt. Inuti har jag tre fickor, två mindre för nycklar och telefon och en större för alla möjliga småsaker. I själva väskutrymmet brukar jag mest förvara min busstickning.
kritstreck-väska3
Tygerna kommer till stor del från mammas eller farmors gömmer. Yttertyget är ett tunnt, marinblått ylletyg och det fantastiskt turkosa fodret är nog bomull, trots att det är glansigt. För att ge väskan stabilitet har jag använt påsttrykbar filt, som mest är till för quiltning.

Resultatet är en väska som jag verkligen gillar. Tillräckligt stor för att få plats med det mesta jag vill ha med mig dagligen, utan att bli otymplig. Den där stabiliten gör att väskan ser ganska proffsig ut också. Jag är väldigt nöjd!

A-linjekjol – höstversion

Här är höstversionen av min A-linjekjol! Lagom med värme i tyget, snyggt fall, neutral färg och rejäla fickor i sidsömmarna. Jag är stormförtjust! Typiskt bara att första kvällen jag använde den hälldes innehållet i ett tänt värmeljus ut över den. Så jag har ägnat mig åt lite avancerad fläckborttagning och jag tror att kjolen kommer att vara helt användbar när det är klart. Jag lovar att berätta mer om hur jag gjorde senare. Bilderna i inlägget är tagna av min bror på eftermiddagen innan olyckan inträffade.

Grå A-linjekjol

Foto: Lars Lundberg


Mönster: Egen A-linjekjol
Tyg: Grå ylle-viskosblandning, syntetiskt skjorttyg till fickorna
Tillbehör: Dragkedja och marinblå snedslå

Det finns inte så mycket att säga om mönstret eftersom det är samma som jag sydde upp tidigare i höstas. Den största ändringen är att jag la till fickor i sidsömmarna. De lånade jag från ett annat kjolmönster som jag har använt tidigare. Då visste jag att de blev tillräckligt stora och jag behövde inte konstruera egna. Jag valde också att inte göra något speciellt med midjan den här gången.

Grå A-linjekjol

Foto: Lars Lundberg


Tyget har jag också använt tidigare, i min grå vinterklänning. Jag hade precis så mycket kvar att det räckte till den här kjolen, men hade tygets riktning spelat någon roll hade det inte gått. Det här är verkligen ett perfekt tyg för den här modellen, tycker jag. Lagom mycket värme från ullen och en trevlig tyngd och fint fall från viskosen. Möjligen skrynklar det sig lite väl lätt när jag sitter ned länge, men det kan jag leva med.
gråkjol3
Kjolen är inte fodrad, utan jag planerar att använda den med underkjol istället. Jag valde att kanta infodringen i midjan med snedslå för att få en riktigt snygg och hållbar kant. Samma resonemang gällde fållens kant. Jag gillar verkligen att kanta med snedslå såhär. Det ser så proffsigt ut på något sätt, speciellt när det är en lite avvikande färg. Just för detta syfte brukar jag köpa snedslå så fort jag hittar det på Röda korset eller Stadsmissionen. En annan detalj som jag gillar är den handsydda dragkedjan. Jag hade egentligen tänkt sy på maskin, men jag insåg att det skulle bli lite väl många lager att sy igenom längst upp i midjan, så det fick bli handsytt istället.
gråkjol4
Jag hoppas att jag kommer att kunna använda kjolen mycket nu under hösten och vintern, den känns som att den skulle kunna bli ett favoritplagg. Vad är ditt favoritplagg för hösten?

This is the autumn-version av my A-line skirt. It’s made from a wool-viscose mixture that has a nice combination of warmth and drape. The only difference from the summer-version is that I added pockets to the sideseams on this. I didn’t line the skirt since I plan to wear it with a slip. Thus I wanted a nice finish on the facing and hem, so I used some bias tape that I had around.

Egenritad A-linjekjol – sommarversion

I somras experimenterade jag lite med att rita och sy en kvartscirkelkjol, och jag blev väldigt förtjust i A-linjeformen på den. Alltså ville jag ha fler, men eftersom kvartscirkeln inte passade mig riktigt över höfterna behövde jag experimentera lite till. Jag utgick från ett grundmönster i en halvgammal sybok och ritade om för att få rätt form. Resultatet är detta, som jag är väldigt nöjd med.
Kvartscirkel a-linjekjol
Mönster: Eget (kommer beskrivning senare)
Tyg: Tunnt men prassligt, troligen bomull
Tillbehör: Dragkedja

Jag tycker verkligen, verkligen om den här modellen. Figurnära i midjan och över höfterna, men med lite vidd längst ned. Eftersom jag nu hade ett mönster att utgå ifrån har jag fått med inprovningar som gör att kjolen verkligen passar mig. Möjligen skulle jag kunna justera var inprovningarna slutar lite, för att få tyget så jämnt som möjligt, men jag tycker inte att det stör särskilt mycket.
Kvartscirkel a-linjekjol
Jag valde att sy kjolen utan någon linning eftersom jag aldrig får sådana att sitta bra på mig. Istället har jag bara sytt en infodring och förstärkt överkanten lite så att den inte ska töja sig. Det sitter bättre och är bekvämare. För att ändå kunna skapa en midjemarkering har jag sytt hällor som passar ett ganska smalt bälte. Jag har lekt lite med tanken på att sy fast ett band som någon sorts permanent bälte, men jag vet inte om jag kan få till det bra.

vit-alinje3
Tyget har jag köpt på Stadsmissionen och jag gissar att det huvudsakliga materialet i det är bomull. Det är lite stelt och strävt på baksidan, så har jag kjolen med strumpbyxor eller leggings är det underkjol som gäller. Men det här är tänkt att vara en sommarkjol, så då hoppas jag ju på att kunna gå barbent. Det finns bara ett litet problem där: Eftersom tyget är vitt i botten är det lite genomskinligt och på nära håll går det att ana det som finns under kjolen. Kanske kan jag sy i något sorts enkelt foder? Jag återkommer till det nästa sommar, tror jag.


This summer I experimented a bit with sewing a quarter circle skirt and I really liked the style. The problem was that it didn’t really fit my hips. As I wanted more skirts like this I decided to adjust an existing basic skirt pattern to get a good fit. I’m acctually quite impressed that it worked this well.

Bonusblus i 60-talsstil

När jag kan få ut ett användbart plagg av något som egentligen bara var en testversion av ett mönster, då känner jag att det är lite som en bonus. Den här blusen är typiskt en sådan sak. Jag har sytt den av toilen till min grå klänning. Från början var faktiskt min tanke att jag skulle använda den som klänning, men tyget funkade inte riktigt till det. Dels är det för tunt eftersom det är ett ganska välanvänt påslakan och dels kan jag inte riktigt komma ifrån att mönstret känns ganska mycket som just påslakan. Att göra om klänningen till en blus löste dock båda dessa problem.
Blus i 60-talsstil
Mönster: Simplicity 2263 och Stil 4194
Tyg: Ärvt påslakan

Förutom alla de ändringar som jag gjorde i mönstret när jag sydde klänningen har jag smalnat av axlarna lite nu, vilket gjorde ganska mycket för passformen. Istället för att ärmarna sticker ut och upp lite konstigt ligger de på ytterkanten av axlarna nu. Jag släppte även ut det extra i insnitten bak som jag tog in tidigare, eftersom det inte behövdes på blusen.
Blus i 60-talsstil
Jag snodde kragen och halsringningen från ett annat 60-talsmönster och kragen är nog en av de saker som jag gillar mest på blusen. Den ger lite kontrast runt ansiktet och så är jag väldigt nöjd med hur jag sydde den. Dessutom är halsen nu så stor att jag inte behöver någon dragkedja i blusen. Det kontrasterande tyget kommer från samma påslakan som resten, bara andra sidan av det.
Blus i 60-talsstil
Allt som allt är jag rätt nöjd med den här blusen. Tyget är mjukt och mysigt, men har lite av en tendens att fastna på det jag har under, och modellen blev riktigt bekväm efter alla ändringarna. Blusen går dessutom att använda båda nedstoppad i något midjehögt och utanpå t ex byxor. Färgerna funkar även bra med ganska många andra plagg i min garderob. Bra allroundplagg alltså.
Blus i 60-talsstil
Vad är bonus för dig när du syr? En toile som går att använda på riktigt? Eller när tyget räcker till mer än du hade tänkt?

This is a kind of bonus blouse. It’s made from a muslin that I hoped would be wearable. The fabric was too shear for a dress though, so after a few months in a pile of fabric I turned it into this blouse instead.