Att stoppa strumpor

God fortsättning och gott nytt år! Jag tog visst lite ledigt från bloggandet (och bloggläsandet) under december. Anledningen har väl mest varit decembertrötthet och att jag inte har haft så mycket att skriva om. Men nu känner jag mig sugen på att blogga igen och ledigheten borde resultera i att jag får lite färdiga saker att visa upp och kanske inspiration att skriva om något annat.
Att stoppa strumpor
När jag julstädade den 23:e hittade jag ett par hemstickade strumpor med halvfärdiga lagningar liggande på mitt skrivbord. Jag bestämde mig för att bästa sättet att få undan dem var att laga strumporna. När det var klart tog jag även några kort på resultatet, med tanken att tekniken för att stoppa strumpor (och laga andra stickningar) är något som borde föras vidare.
Att stoppa strumpor
Jag har använt mig av den vanligaste lagningstekniken, som finns beskriven i äldre stickböcker. Den går ut på att man väver in ett stoppgarn i maskorna runt hålet och sedan fyller ut själva hålet med väven. Först väver man horisontellt och sedan vertikalt. För något år sedan var det en artikel i Twist Collective som beskriver den här tekniken och flera andra.
Stoppsvamp och stoppgarn
För att laga strumpor eller annan stickning är det bra att ha lite specialutrustning, men den går utmärkt att ersätta med enklare saker. En stoppsvamp (eller ett ägg) krävs för att spänna ut hålet, så att lagningen inte drar ihop stickningen. Sådana kan köpas lite här och var och ibland dyker de upp på loppisar. Det var så jag fick tag i min. Har man ingen går något annat runt föremål bra att använda, t ex en julgranskula. Nu när jag använde min stoppsvamp upptäckte jag att den har en fjäder runt kanten som det går att spänna fast stickningen med. Garnet man lagar med bör vara i samma tjocklek som stickningen eller lite tunnare, hur man gör med färgen beror på hur osynlig lagningen ska vara. För strumpor finns speciellt stoppgarn, som går att köpa i vissa garnaffärer och sybehörsaffärer, men som också kan dyka upp på loppisar (återigen, det var så jag hittade mitt). Nålen är också en smaksak. tidigare har jag använt en tapesserinål utan udd, men nu använde jag en lång, tunn och spetsig nål som satt i ett av stoppgarnen jag köpte på loppis. Den kan dra stoppgarnet igenom stickningens garn, vilket för mig känns som att det förankrar lagningen bättre. Men man kan ju också vilja dra lagningen runt stickningens garn och då är en trubbig nål bättre.

Ni som stickar strumpor, brukar ni laga dem när de blir slitna? Hur i så fall?

Annonser

Koftbroderi

rosakofta1
Den här koftan har jag haft i flera år, men hela tiden använt lite motvilligt eftersom den är så otroligt rosa. Det är helt enkelt inte riktigt min färg – även när jag har andra färger som matchar har jag känt mig lite obekväm i koftan. Eftersom jag inte hade lust att göra mig av med den eller skaffa någon ersättare, bestämde jag mig för att försöka göra koftan mindre rosa. Idén var att lite av en annan färg skulle kunna bryta av litegrann.

rosakofta2

Före

Det fick bli nya knappar och några rader med broderade kedjestygn, både moulinegarnet och knapparna kommer från välgörenhetsaffärer. Mörkblått valde jag eftersom jag tycker att det går bra ihop med rosa och kedjestygn eftersom det är vad jag kan sy snyggast.

rosakofta3

Efter

Själva broderandet tog inte särskilt lång tid, men koftan blev liggande halvfärdig under nästan hela sommaren. Förhoppningsvis hinner jag använda den lite innan det blir dags att ta fram yllekoftorna igen. Jag är hittills nöjd med resultatet – koftan känns inte lika illrosa längre. Men jag kanske ska sy ett par varv runt ärmarna också, innanför muddarna. Vad tycker ni?

Kalenderförbättring


Chalmers Studentkår ger ut en gratiskalender varje år som jag brukar använda mig av. Den har lagom form och innehåller en hel del bra info (typ när det är tentavecka). Tyvärr blir den i oskyddat skick lätt lite illa åtgången. Eftersom jag dessutom gillar att vara lite individuell och inte ha exakt likadana saker som alla andra brukar jag även piffa upp mina kalendrar litegrann. Jag har haft bilder av olika slag, andras och egna, påklistrade och sedan plastat in kalendern. I år och förra året har jag klätt in mina kalendrar med tyg. Fint, stabiliserande och gör att dem ser lite lyxigare ut.

Julkort

Äntligen har min arbetsbörda lättat och jag kan känna att jag vågar slappna av. Imorgon lämnar jag in min hemtenta och får jullov. Det ska först firas med fika och sedan ska jag få sy! Manchesterklänningen ska bli klar till slut är tanken. Sedan ska jag promenera i vintervädret (som förhoppningsvis inte försvinner, men man vet aldrig i Göteborg), umgås med pojkvännen och dricka te. Gärna i olika trevliga kombinationer.

Någonstans i allt november-decembermörkret och pluggstressen kom jag på att jag ville skicka julkort i år. Dessutom kom jag fram till att det skulle vara fånigt att köpa dem, när jag kan tillverka dem själv. Kanske inte det mest genomtänkta när man pluggar som en galning för att hänga med. Det hela fick vila ett litet tag, innan det blev akut. I helgen, när jag bara behövde plugga till en tenta, tillverkade jag därför tio stycken mer eller mindre vackra julkort. (På bilden är alla inte färdiga ännu.)

Det var första gången på ganska länge som jag ägnade mig åt pyssel med papper, så det var en ganska trevlig omväxling. Annars är jag inte jättemycket för sådant. Men jag är rätt så nöjd med korten, tillräckligt snygga för att man ska vilja visa upp dem åtminstone. Mest gillar jag nog med dem med paketen, de blev riktigt trevliga enligt mig.

Ärmstrykbräda

Jag har under en längre tid, i princip sedan jag började sy saker hemma, saknat en av de saker som fanns i syslöjdssalen. Detta är den smalare varianten på strykbräda, som jag kallar ärmstrykbräda eftersom jag mest använt den till att stryka halvsydda ärmar på. Ganska länge gjorde det mig inte så mycket. När jag kom till ärmarna tänkte jag bara: ”Typiskt, nu kan jag inte pressa isär sömsmånen.” och fortsatte sy. Den senaste tiden har jag tänkt lite mer på det och funderat på om jag kunde tillverka en själv. Jag kom fram till att det förmodligen inte skulle vara några problem om jag bara hade material och verktyg till hands. I fredags när jag ändå skulle äta middag hos mina föräldrar bestämde jag mig för att utnyttja deras tillgångar lite till.

strykbräda

Stommen tillverkade jag med hjälp från min far av spånplattor och en lagom bit trä att stoppa emellan över- och nederdelen. På överdelen häftade jag fast två lager frotté och ett lager lakansväv som jag sytt ihop för att tyget inte skulle repa upp sig. Detta var inte optimalt eftersom det innersta lagret krävde mindre plats och knölade sig litegrann. På underdelen häftade jag fast ett grovt bomullstyg för att inte få flisor överallt. Mina provstrykningar gav bra resultat och jag gissar att jag kommer att få mycket nytta av ärmstrykbrädan.