Invigningsprojekt

Nu har jag hunnit prova min nya symaskin och jag kan lugnt säga att jag är nöjd med det mesta. Det enda som jag inte kommer riktigt överrens med är zickzacken. Jag tror att trådspänningen är hårdare än jag är van vid, så tyget dras liksom ihop inuti sömmen när jag syr i ett lager. Om jag syr längs en kant kan jag lösa det genom att använda en speciell pressarfot, men en bit in i tyget är det svårare. Jag har vant mig vid att zickzacka i mitten av en sömsmån och sedan klippa av tyget utanför för att avsluta sömmen, men det fungerar inte alls. Den bästa lösningen är väl förmodligen att klippa först och sy sedan. Det är bara så svårt att bryta vanor… Tre saker som jag däremot är förtjust i är funktionen som gör att nålen automatiskt stannar nere i tyget, de automatiska knapphålen och att man kan sy fast knappar med maskinen!

JordgubbspåseFör att testa symaskinen och vänja mig vid den lite började jag med ett enkelt projekt. Jag har känt ett behov av en ny påse att förvara stickningar i och det verkade vara en perfekt sak att börja med — bara raka sömmar! Storleken är samma som min förra, men jag skippade handtaget och sydde två fickor inuti; en för mönster och en för pennor och småsaker. Yttertyget är en gammal gardin som jag hade i mitt flickrum (nu har jag en del av den i köket) och fodret en bit tunn lakansväv.

Sedan tog jag tag i en blus som jag klippte ut delarna till innan jag flyttade. Där har jag gjort något som jag har funderat över ganska länge, nämligen att återvinna en gammal herrskjorta. Den här köpte jag på Stadsmission och tyget är ren bomull. Efter att ha använt blusen lite förstår jag varför vissa män alltid bär skjorta — tyget är så härligt mjukt och följsamt, men ändå stabilt.

Skjortblus

Rutmönstret tyckte visst inte om att förminskas…

Mönster: Simplicity 7458
Tyg: 
Herrskjorta i bomull
Tillbehör:
5 knappar från skjortan

Jag tänkte i princip bara återvinna tyget, så jag klippte isär skjortan och passade in mina mönsterdelar på det som blev över. Det funkade ganska bra, men för att kunna använda knappkanterna och nederfållen, blev några saker lite konstiga. Vänster framstycke är  t ex längre än det högra, så jag behöver alltid ha blusen nedstoppad… Jag återvann även kragen från skjortan eftersom jag inte hade tillräckligt med tyg för att få in den någonannanstans.

SkjortblusMönstret har jag ju använt en gång tidigare, med lite halvdant resultat. Nu försökte jag rätta till det genom några ändringar i pappersmönstret och lyckades rätt bra. Jag anpassade framstycket för en mindre byst och det verkar ha avhjälpt även ryggproblemen. Den här gången ser det inte ut som jag har en påse hängande i svanken, men min kamera ville inte fokusera på ryggen så det finns inga bildbevis.

Now, I’ve had time to try out my new sewingmachine (Janome DC3040) and I really like it. The exception is the zigzag which makes the fabric tunnel most of the time. I can work around it though, so it’s not a huge issue.

I started small, with a new bag for my knitting. I made it almost the same as an old one, but added a second pocket. The fabrik comes from an old curtain which I had in my bedroom when I was about seven.

Then I pulled out the pieces to blouse, which I had cut out before I moved. The fabric is a recycled men’s shirt in a lovely cotton. I had used the pattern before, so I knew I had to do a Small Bust Adjustment. This worked wonders for most of the fit issues I had the first time, both front and back.

Annonser

Rutigt datorfodral

När jag skaffade mig en ny dator kände jag starkt för ett rutigt fodral till den, och detta är nu färdigt! Faktiskt premiäranvänt just idag.

Mönster: Little Dahlia-ruta, resten eget.
Garn/tyg: Järbo Soft Cotton och tyg från ett gammalt paraply som foder
Virknål: 3,5 mm

Jag konstruerade fodralet lite på känn och med en del experimenterande. Först gjorde jag några rutor och måttade en lagom bredd och sedan fortsatte jag med rad efter rad tills jag fick en lagom längd också. Därefter funderade jag ut hur kanterna skulle konstrueras – en fem stolpar bred remsa att virka fast – och virkade dem. Som avslutning virkade jag fasta maskor runt öppning och gjorde knapphålsöglorna. Att jag skulle använda tyg från ett gammalt paraply som foder och (förhoppningsvis) göra fodralet lite vattenavstötande, kom jag inte på förrän jag hittade det i min tyglåda. Jag tog tillvara på tyget eftersom fjärilarna var alldeles för fina för att slänga när paraplyet gick sönder, men har inte gjort något med det sedan dess. Fodret är en rektangel ihopsydd till en påse med avsydda hörn, som jag sedan smygsydde fast i det virkade.

Jag tror att det här ska bli bra som fodral. Det är helt klart tillräckligt tjockt för att vara någorlunda stötskyddande för datorn, men samtidigt tajt nog att inte bli klumpigt i min ryggsäck. Jag har inte gjort det så att jag ska få plats med några tillbehör, eftersom jag ändå är van vid att ha dem brevid, när jag ens tar med några.
***
When I bought a new computer I felt a great need to have crocheted case for it, so I decided to make one. I chose a granny square motif and then just made everything up as I went along. It’s basically a large rectangle of squares, that I joined at the sides with a stripe of double/treble crochet. The lining is made from fabric from an old umbrella, wich I had saved because the butterflies were too pretty to throw away.

Randig väska

Innan jag reste till Nederländerna blev jag färdig med mina sista sömnadsprojekt och tog kort på dem. Dock blev det inget skrivet förrän nu.

Den här väskan är tänkt att rymma lagom mycket saker, den ska inte bli tung att släpa runt på. Måtten är ungefär 20x25x5 cm och jag anser att jag har lyckats med min föresatts. Jag får plats med plånbok, telefon och nycklar i bakfacket och med några saker eller en stickning i det stora. En liten vattenflaska får plats, men vill jag göra en utflykt måste jag leta fram en ordentlig väska.

Mönster: Egenpåhittat.
Tyg: Gardintyg köpt på Nordisk Hemtextil, foder och mellanläggstyg från mitt förråd.
Tillbehör: Axelrem från Panduro, knapp från mammas knappburk och tryckknapp från Panduro.

Yttertyget innehåller ganska mycket linne och är rätt stelt, men jag ville göra väskan ännu lite mer stabil så jag sydde lakansväv på baksidan av ytterdelarna. Det fungerar rätt bra. Jag ville även ha en ordentlig axelrem eftersom min erfarenhet från tidigare väskor är att den oftast viker ihop sig om den bara är i tyg.

Jag gillar detaljerna jag ordnade med väskan. Justerbar knäppning till det stora facket. Hållare för pennor. Rem med hake att hänga nycklarna i. Dubbla fack så att jag vet var jag har plånbok etc.

De dubbla facken var dock krångliga att sy. Jag ville ha dem stabila, så att bara sy två foderpåsar kom inte på fråga. Istället sydde jag en extra halv väska och sydde på baksidan av det stora facket. Och sedan trixade jag enormt mycket för att få ihop allt och lyckas sy fast fodret. På det här sättet gör jag inte frivilligt igen.

Tetraeder

Som första sömnadsprojekt efter Tysklandsvistelsen blev det en väldigt enkel tetraedrisk stickningsväska. Idén fick jag från Emilia.

Mönster: ”TetraPak”-modellen med en rektangel enligt Kronobergs Vävare. Jag valde att ha sidorna 25 cm långa i tetraedern och placerade dragkedjan där kortsidorna möts.
Tyg: En gammal kjol som blivit lite för sliten och därför slaktades för ett tag sedan.

Kommentarer: Formen är ju rolig och passar rätt bra för garnnystan. Om man proppar den full kanske den inte passar jättebra in i en väska. På bilden har jag stoppat ned en blivande julklappshalsduk med två nystan.

Hexagonkasse

Det var egentligen flera veckor sedan jag blev klar med den här virkade kassen/väskan. Tyvärr är jag inte riktigt nöjd, så det är nog därför den inte har blivit omskriven tidigare. Det jag inte är nöjd med är först och främst hur smal kassen är, jag borde ha virkat några varv till på botten, men det var ju så tråkigt… Sedan blev hexagonnätet väldigt töjbart, så när jag lastar mina blöta handdukar och badkläder i den efter en simtur, hänger den ner till knävecken.

Mönster: En blandning av ett DROPS-mönster och denna nätkasse.

Garn och virknål: Garnet är tunt sockgarn i bomull och polyamid som jag köpte för 50 cent på en loppmarknad. Virkade gjorde jag med virknål nr 3. Skulle jag göra något liknande igen skulle jag använda ett tjockare garn.

Två tygkassar

I söndags, när jag hade en ledig eftermiddag, började jag sy ett par tygkassar. Färdiga blev de i tisdags när jag inte hade föreläsning förrän efter lunch. Anledningen till att jag gjorde dem är att jag vill ha ett par kassar i min väska, så att jag inte behöver skaffa nya varje gång jag handlar på väg från skolan. Hittills har jag använt plastkassar, men de går alltid sönder efter ett tag.

tygkassar

Kassarna är sydda enligt modellen ”ett långt stycke viks på mitten och sys ihop i långsidorna”. Handtagen är fastsydda i fållen och sedan förstärkta med ”kryss”. En tydligare botten fås genom att sy av hörnen. Dessutom finns en extra finess: band som gör att man kan rulla ihop kassen och få den att hålla sig ihoprullad. På bilden är det ihopsatt med en knappnål, men jag ska sy på tryckknappar. Jag skulle kunna skriva ihop en beskrivning nån gång, om det inte redan finns en på internet.

Det här var ett litet enkelt projekt, men jag är ändå nöjd med resultatet. Jag är mindre nöjd med min symaskin som började trilskas och sy trassel. Fast det kan ju vara mitt fel… Min syslöjdslärarinna på högstadiet sa att man aldrig skulle skylla på maskinen. Tyget kommer förresten från IKEA och är ett av deras lite tunnare. Det kändes ändå ganska slitstarkt och ”tätt”.

Kasse för handarbete

När man bär runt på sin stickning behöver man ju ha den i något. Hittills har jag haft den i en liten plastpåse och trots att det är en fin blodgivarpåse ville jag ha något mer stabilt och stilrent. Alltså kände jag mig tvungen att tillverka en kasse. Av många lappar. Jag kombinerade nästan alla släta tyger från min låda helt vilt. Lite skärande färgkombinationer då och då, men det ger en viss charm åt kassen.

handarbetskasse2

Jag placerade tygerna på olika ställen på fram- och baksidan, så att mönstret blev lite olika. Ena sidan har dessutom en extra lapp eftersom jag råkade klippa en annan för liten. Kassen är fodrad med det mönstrade påslakanet som jag sydde nattlinnet av. Den har även en innerficka som är lagom stor att stoppa ett A5-papper i, tänkt att ha mönster och liknande i.

handarbetskasse1

Jag är riktigt nöjd med detta alster. Dels för att det är så många glada färger och dels för att kassen blev precis som jag tänkt mig. Den är lagom stor för att rymma några nystan och ett arbete och samtidigt få plats i min väska.

Lagom liten väska

Ganska ofta känner jag att jag behöver ha en liten väska med mig, eftersom jag bara vill ha det nödvändigaste med mig. Detta inkluderar nycklar, plånbok, mobiltelefon och då och då mp3-spelare. Jag äger en sådan väska, men den börjar bli gammal och en smula solkig. Därför har jag tillverkat en ny och förbättrad variant i ungefär samma storlek. Eftersom jag vill ha händerna fria när jag är ute var det självklart att det skulle vara en axelremsväska. Jag äger faktiskt ingen riktig handväska.

broderadväska
Det blommiga yttertyget är från början ett draperi från Indiska i ganska grov bomull. Jag köpte det för flera år sedan och sydde en kjol, men det fanns lite småbitar kvar. Foder och axelrem är av vitt, halvgrovt linne, som jag också hade hemma. Även de vinröda knapphålsöglorna är sydda av linnetyg som jag hade hemma. För att inte väskan skulle bli bara svartvit broderade jag kringelikrokarna i Mouliné-garn. Jag använde kedjestygn eftersom jag är lite svag för sådana.

 

 

broderadväska2Fram- och bakstyckena är ungefär 20×25 cm, men jag sydde av hörnen för att få en botten. Därför är väskans yttermått lite mindre. Inuti väskan finns två pennhållare och en mobilficka, som båda är sydda i det blommiga tyget.

Ett par små börsar

För ungefär ett år sedan tröttnade jag på min dåvarande plånbok, som jag ansåg vara för stor (trots att den egentligen är relativt liten). Jag hade sett små plånböcker på Designtorget som i princip bara var ett mjukt kortetui. Inspirerad av dessa sydde jag mig en egen börs. Tyvärr blev den en aning för liten, så det var lite svårt att få ut kort och pengar ur den ibland, men jag gillade den ändå skarpt. Speciellt färgerna och mönstret på tyget.

Blommig börs

Häromsistens bestämde jag mig för att jag behövde en ny, lite större och mer välanpassad variant. Denna tillverkades ganska snabbt och lätt. Det krångligaste momentet var att få fast dragkedjan bra mellan yttertyg och foder. Det slutade med att jag sydde fast yttertyget på dragkedjan för hand.

Första problemet med modellen uppdagades när jag skulle stänga och öppna dragkedjan: Den körde totalfast i fodret. Detta åtgärdades med en dekorativ sömm som håller fodret sträckt närmast kanten. Andra problemet dök upp när jag skulle stoppa ned alla mina kort och speciellt busskortet som ligger i ett extra fodral: Det var lite för lite plats. Allting får plats, men det är krångligt att få ned korten. Nästa gång jag syr en börs får jag väl lägga till en centimeter till i sidan…

Manchesterbörs

Allt som allt är jag ändå nöjd. Speciellt med materialvalet. Kraftig manchester i yttertyget och en applikation i samma tyg men annan färg. Fodret i grå lakansväv. Eftersom jag gjorde en mellanvägg får pengarna ett eget fack och är lite enklare att få tag på än i den förra varianten. Korten går också ganska lätt att plocka upp, även om de ligger en liten bit ned.

Bestickfodral

Jag äter i princip varje dag en medhavd matlåda till lunch i skolan. För det mesta gör jag detta våra sektionslokaler, där det finns bestick och glas. Tyvärr går antalet bestick upp och ned en hel del. Varför vet ingen, men det går rykten om gaffelätande monster längst in i kylskåpen (det är ändå ingen som vet vad som finns där). Ibland, speciellt när det är många som äter lunch, kan man bara få tag på misshandlade teskedar. Därför har jag känt att det vore bra med egna bestick, men att det skulle vara jobbigt att ha dem skramlande runt i väskan. Alltså har jag tillverkat ett bestickfodral.
bestickfodral
Det är sytt som ett stycke med fack att stoppa ned besticken i. Sedan viks en flik ned och det rullas ihop. Utsidan och facken är två olika, bruna linnetyger som jag hittade bland mina småbitar. Det gröna är av ett okänt material, men förmodligen menat att vara gardintyg. Jag har däremot använt det till en klänning.

Knybandet är av samma tyg, eftersom jag inte äger några lämpliga band.
Jag är ganska nöjd med min skapelse, men färgerna hade kunnat vara roligare inser jag. Fast det ger mig ju tillfälle att sy ett nytt när jag tröttnat på riktigt. Måtten, som jag tog fram genom att placera besticken på ett papper, fungerar också bra.