Ta bort stearin från tyg

När jag skrev om min grå A-linjekjol nämnde jag ju även att den hade råkat ut för en olycka: Stearin nedför hela vänstersidan. Jag letade rätt på fläckborttagningstips och satte igång. Resultat är över all förväntan och det märks knappt något alls längre! Tyget är lite stelt där det var som mest fläckat, men det syns inte när jag har kjolen på mig.
Ta bort stearin

Stearin: Lägg tyget i frysen. Det frysta stearinet kan sedan brytas bort. Lägg sedan läskpapper på fläcken och värm bort den med strykjärn. Efterbehandling — se Fett.

Fett: Strö potatismjöl på fläcken och låt ligga över natten. Borsta bort mjölet eller tvätta i varmt tvålvatten.

Ta bort stearin
Ovanstående är de tips jag hittade i mammas tvättstuga. Jag följde dem ganska rakt av även om jag hade kunnat hoppa över frysen (det gick inte att bryta loss något alls). Jag använde även tredubbelt hushållspapper istället för läskpapper. När jag hade tvättat kjolen syntes inget alls, men när jag strök den dök det upp fettfläckar igen, så jag tog på mer potatismjöl och borstade bara bort det.
Ta bort stearin
Jag är så himla glad att jag fick bort stearinet! Det var så typiskt att det hände första gången jag använde kjolen. Nu kan jag ha den på mig igen och den är helt perfekt nu innan det blir kallt.

Annonser

Hindra böjda kanter att töjas

Böjda eller svängda tygkanter töjer sig, så är det bara eftersom de är klippta på skrådden. Problemet är att ett klädesplagg är fullt av dem. Därför är det viktigt att stödsticka* runt halsöppningar och böjda linningar innan man syr något annat, så att de inte töjs under arbetets gång. Men ibland hjälper inte det i längden och man får ta till rejälare metoder för att stabilisera dem. Det vanligaste är nog att sy fast ett band som inte töjer sig i sömsmånen.

Hindra böjda kanter att töjas

Jag använde stadkant för att stabilisera.

Det här kan användas t ex på svängda linningar som utsätts för ganska mycket krafter när man använder sin kjol eller sina byxor. Jag önskar att jag att vetat om det tidigare eftersom jag har flera kjolar som har blivit lite för stora i midjan efter hand. Det är även en utmärkt metod att använda för att stabilisera kanter som är klippta helt på sned, som i en v-ringning eller i byxfickor, och man får inte glömma axelsömmarna i trikåtröjor. Jag tror också att det skulle vara bra till kanter i tyger som är lite töjbara, som t ex manchester.

Hindra böjda kanter att töjas

Kolla hur mycket stödstickningar de har! (Del P är lika lång som midjemåttet.)


Hur gör man då? Jag har hittat ett par olika instruktioner. Dels från Sewaholics Crescent skirt och dels i ett gammalt kjolmönster. De är överrens om att man syr fast ett band i den svängda sömsmånen som ska stabiliseras, men skiljer sig åt gällande när det ska göras. Sewholic vill att man ska sy fast bandet efter att infodringen är på plats och mönstret säger före. Bandet som används kan vara ett smalt, vävt bomullsband, som gärna får vara kyprat (twill tape), eller speciell stay tape, som jag inte vet om säljs i Sverige, eller helt enkelt stadkanterna från tyget man använder, som ju är mindre töjbara än resten.

Har du stött på det här i några sömnadsintstruktioner och provat det? Jag gjorde det i min A-linjekjol och hoppas verkligen att midjan inte ska töja sig.

*Stödsticka: sy en vanlig raksöm i sömsmånen strax utanför sylinjen. Stay stich på engelska.

I recently found out about using twill tape or stay tape to stabilize curved seams. I really wish that I had known this before since I own some skirts that have noticeably stretched out in the waist.

Min favoritblus

Det här är en av mina favoritblusar! Och den är faktiskt inte hemsydd. Jag köpte den på Myrorna för några år sedan, men den kommer från Lindex. Anledningen att jag gillar den är främst färgen och modellen – skjortblusar med krage som funkar både nedstoppad i kjol och utanpå byxor. Den har även väldigt många designdetaljer och det är dem jag tänkte prata om idag. Det verkar som att designern har kört lite ”extra allt” vad gäller detaljer på blusen och enligt mig är en del av dem onödiga, speciellt eftersom vissa inte ens syns i det skotskrutiga tyget.
Skjortblus
Vi börjar uppifrån då. Blusen är ju sydd i skotskrutigt tyg och då är det nästan självskrivet att knappslåerna klipps på skrådden. Snygg detalj med rutor på sned och man slipper matcha rutorna på knappslån mot resten av plagget. Blusen är dessutom inte knäppt ända upp till kragen, utan har en lätt v-ringning. Runt halsen finns ännu ett parti klippt på skrådden (Vad heter det på svenska? På engelska används samma ord som för haklapp: bib.), vilket knappt syns bakom de rynkade banden med råa kanter.
Skjortblus

Ärmarna har manschetter klippta på skrådden och ännu mer rynkade band.

favoritblus3

Framstyckena har tre stråveck på var sida om knappslån, som i princip inte syns med det här tyget. Det är därför min hand fick vara med på bild…

favoritblus4
Jag tycker att det är roligt med sådana här detaljer på kläder, även om jag inte ids använda mig av dem så mycket när jag syr själv. Däremot skulle jag faktiskt kunna tänka mig att använda en del av detaljerna från den här blusen på något annat plagg. V-ringninggrejen till exempel gör ju att blusen blir lite öppnare i halsen, men ändå ser ut som en skjorta med krage. Stråveck skulle jag också kunna tänka mig att sy på någon blus, men då i ett enfärgat eller mer småmönstrat tyg där de inte försvinner.

Vad tycker du om detaljerna på min blus? Finns det några som du har använt dig av eller vill använda? Har du själv inspirerats av detaljer från ett köpt plagg när du har sytt själv?

Jag skrev det här inlägget för ett par veckor sedan och sedan undrade jag lite varför inget hände. Nu när jag skulle skriva ett nytt inlägg upptäckte jag att det det bara låg som utkast. Hmm, bristande uppmärksamhet någon?

This is my favourite blouse! It has lot of design elements and some of them just disappears in the plaid fabric. I really like how the blouse isn’t buttoned all the way to the collar and instead has a slight v-neck. In some future make I would like to use the small pleats on the front in a way so that you could actually see them.

Belcarra blouse: Inspiration och alternativ

Har ni sett Sewaholics senaste mönster, blusen Belcarra? För ett par år sedan skulle jag aldrig ha varit intresserad av en så löst sittande modell, men på något sätt har det ändrats. Just nu är jag verkligen sugen på att sy Belcarra, eller rättare sagt något liknande. Efter allt krångel jag hade med att få till axlarna på mina Alma-blusar är jag lite tveksam till överdelar från Sewaholic. Jag misstänker liksom att även andra kan vara för trånga och orkar inte försöka ändra, speciellt inte på en raglanärm som på Belcarra. Därför har jag funderat en del på hur jag skulle kunna få till samma stil med ett annat mönster.

Min första tanke var att sy en Sorbetto med ärmar till. Mönstret är gratis och jag har redan skrivit ut det, men när allt kommer omkring är jag inte helt nöjd med passformen på den jag har, så den går nog bort. Själva tanken med en t-shirtmodell sydd i vävt tyg är dock bra, så jag letade lite efter sådana mönster. Jag hittade ett på BurdaStyle och så finns ju Scout Woven Tee från indiedesignern Grainline Studio.


Medan jag fortfarande höll på och funderade och föreställde mig min framtida blus, dök den perfekta lösningen upp helt av sig själv. Miss P publicerade en uppdatering på sin beskrivning av hur hon syr en blus med kimonoärm. Superlätt att rita själv och sy, verkar det som. Jag vet att jag har sett hennes blusar tidigare och inte gillat modellen, men nu är den verkligen det jag vill ha.

Vad tror ni om modellen? Jag tror att den kan fungera bra både nedstoppad i kjolar som sitter i midjan och lite lägre byxor och även utanpå byxor. Användbar alltså.

I’d really like to make something like the Belcarra blouse from Sewaholic patterns, but I’m afraid that it won’t fit my shoulder and I’d rather not try to adjust a raglan sleeve. Thus I’ve searched for an alternative pattern with a similar fit. My choice will be Miss P’s Kimono Tee.

Thurlow: Manchesterbyxor del 2, fler tips!

Det här med att få byxor att passa och sitta bra är som sagt ganska knepigt. Efter att jag hade sytt min toile trodde jag att jag var igenom det värsta och sydde glad i hågen ihop mina riktiga byxor. När de hade gått från att vara en massa stora tygbitar till ett par faktiska byxor provade jag dem för att kunna göra finjusteringar innan jag sydde på linningen i midjan. Och baksidan av låren var full av rynkor och veck!
Sewaholic Thurlow
Detta hade jag ju kunnat förutse och göra något åt om jag hade sytt en toile av hela byxorna och inte bara shortsen. Jag tänkte göra det först, men så fick latmasken i mig överhanden och tyckte att det behövdes nog inte. Vilket jag verkligen ångrar, för det är mycket jobbigare att arbeta i manchester än i lakansväv.
thurlow-manchester2
Nu har jag alltså ägnat all sytid den senaste veckan åt att försöka bli av med veckan. Jag har bett om råd och googlat efter tips i all oändlighet och sedan försökt använda det jag läst. Jag har nålat, provat, vridit mig hursomhelst för att kunna betrakta min bakdel i spegeln och stuckit mig på vilsekomna nålar när jag ålat mig ur byxorna. Men nu har jag gett upp och bestämnt mig för att det inte blir bättre nu. Möjligen kan jag lösa problemet genom att sy en ny toile och ändra mönsterdelarna. Jag är lite sugen på det, om ett litet tag när jag glömt all frustration.
thurlow-manchester3
Vad har jag då gjort? Ett av de första tipsen jag fick var att smalna av byxorna och det har jag sedan sett som lösning på flera ställen. Jag har provat att ta in jämnt i båda sömmarna (lika i både fram- och bakstycke) och att bara ta in i bakstycket och bara i innerbenssömmen bak. Det som ser ut och känns bäst är när jag har tagit in jämnt, vilket ju också är det enklaste…

Men något gott har det här haft med sig och det är att jag har hittat ett antal nya sidor med tips om att sy byxor.
Fisheye-inprovning kan användas för att lyfta upp tyget på låren.
Att förlänga sidorna av byxbenen ojämnt kan nog ge ett liknande resultat.
På tighta byxor kan man ta in i båda sömmarna mest i bakstycket för att bli av med veck på låret.
Ett par Thurlows som såg precis ut som mina gick att fixa genom att bara ta in i bakre innerbenssömmen.
Framåtlutade höfter skulle kunna ligga bakom problemet och jag är sugen på att prova den här ändringen på min toile.
Dessutom hittade jag åtminstone ett par exempel på Thurlows med veck, där vecken ansågs behövas för rörelseviddens skull.

I thought everything would be ok with my trousers after I had tweaked the muslin, so I happily sewed up the real thing in corduroy. It was a bit disappointing to try them on and find that the back thighs was full of wrinkles. The lesson to learn here is to sew muslins of the whole garment and not be lazy and just make one of the hard to fit parts. The good thing is that I’ve found some new resources for fitting of trousers. My solution, after a week of getting pricked by pins as I tried the trousers on, is to take in both leg seams slightly.

På gång: Manchesterbyxor

Manchestebyxor Sewaholic Thurlow
Jag har kommit en bit på vägen på det andra projektet i min vårplanering, nämligen ett par manchesterbyxor utifrån mönstret Thurlow från Sewaholic. Av någon anledning har det varit sjukt segt att komma igång ordentligt. (Troligen är anledning mycket jobbsökande och konstiga ledigheter.) För varje steg känns det som att allt bara har legat i en vecka utan att jag har gjort något. Så det tog väl en vecka att rita av mönsterdelar till toilen, en till att klippa ut den och ytterligare några att sy och ändra toilen. (Jag har inte kollat en kalender för att se om det är sant…) Nu har jag åtminstone kommit så långt att jag har börjat sy på de riktiga byxorna och känner mig rätt peppad att bli klar.
Sewaholic Thurlow toile
Eftersom Thurlow kommer både som byxor och som shorts valde jag att sy toilen som shorts för att spara tyg. Jag tror inte att det ska spela någon roll för passformen runt rumpan, även om shortsen är vidare i benen än byxorna.

Jag sydde efter storlek 2 som stämmer bra med mitt stussmått 25 cm nedanför midjan och med mitt mått strax nedanför midjan (där byxornas midja sitter). Allt enligt Lladybirds sew-alongtips. Men jag är inte som störst 25 cm nedanför midjan utan lite längre ned, så det var inte så förvånande att shortsen var lite små i grenen.
Sewaholic Thurlow toile
Detta löste jag genom att lägga till vidd i innerbenssömmen precis i grenen, vilket förlänger grensömmen. Måttet kallas ”crotch-length” på engelska. För mig räckte det med 0,5 cm fram och 1 cm bak. Det finns fortfarande lite rynkor, men jag tycker att det är ok nu. De där fram syns dessutom mycket mindre i verkligheten.

Det finns ganska mycket information på internet om hur man syr byxor. Jag har tittat mycket på Lladybirds Thurlow-sew-along (och kommer att fortsätta göra det för alla konstruktionssteg) och en annan sew-along för byxor på A fashionable stitch. Dessutom har Colette patterns en hel del tips för olika detaljer i passformen och på Sewaholicbloggen finns en lista med andra sidor som har bra tips, plus fler länkar i kommentarerna.

Har du några bra tips? Eller egna erfarenheter av att sy byxor?



I’m sewing a pair of Thurlow trousers in corduroy. The muslin has been in the making for some weeks, but now I’ve finally started the real trousers. I cut a size 2 and added 0,5 cm in the front crotch and 1 cm in the back.

Dragkedja och foder

Dragkedja och foder
Det finns ju många sätt att sy i en dragkedja och det absolut snyggaste är nog att sy i den för hand med små prickstygn. Men om man inte har tålamod till det eller inte bryr sig mycket om utseendet så går det ju att sy på maskin. Jag har precis provat en ny variant där det fina är att man även syr i fodret eller infodringen på maskin. Jag har hittat två olika beskrivningar, där den största skillnaden är vad som sys fast i dragkedjan först. Sewaholic (1, 2, 3) visar att man syr fast infodringen först och Fashion Incubator att man gör det sist.

På det stora hela är jag nöjd med resultatet för min dragkedja. Det var riktigt praktiskt att sy ihop dragkedjan räta mot räta med klänningen och sy på fodret innan jag sydde ihop klänningen och fodret i halsen. Snygga hörn blev det också. Det enda som jag inte är riktigt nöjd med är hur tyget drog sig när jag toppstickade runt om dragkedjan (syns på bilden). Förmodligen är det med eget fel för att jag var lat: Jag borde ha förstärkt öppningen med mellanlägg. Förhoppningsvis blir det bättre när jag pressar sömmen lite.

Och ser ni, det är den grå klänningen. Nu när dragkedjan och fodret är isytt är det verkligen inte mycket kvar innan den är klar.

Har du något favoritsätt att sy i dragkedjor?

I found a new way to insert a zip when there is a lining or facing. It’s really nice!

Tandsax

Min senast införskaffade sybehörspryl är en tandsax. Alltså en sax som är tandad och klipper en zick-zackkant. Jag har funderat på att köpa en ett tag och nu sprang jag på en på Panduro till ett överkomligt pris, så jag slog till.
Tandsax
Vad har man då en tandsax till? Jo genom att klippa tygets kant i zick-zack repar den inte upp sig lika lätt. Det beror på att alla de små sneda kanterna är klippta på skrå (mer eller mindre) och precis som med en snedslå repar de inte upp sig. Dessutom gör tandkanten att om tyget ändå skulle repa upp sig är det bara korta trådar som lossnar och inte längs hela kanten. Det fungerar alltså bäst på kanter som är hyfsat trådraka och enligt SunniA fashionable stitch bör tyget vara stadigt vävt.
Tandsax
Lappen som jag har klippt i här ovan kommer från tyget till min grå klänning och repar upp sig väldigt lätt. Trots detta repade den trådraka kanten knappt upp sig när jag behandlade den ganska omilt för undersökningens skull. Den sneda kanten däremot blev rejält tufsig.


Användningsområdet för tandade kanter är t ex som en enkel avslutning på sömsmåner, istället för zick-zacksöm eller overlock. Det är också ett bra sätt att klippa ned klumpiga sömsmåner som man inte vill att ska synas, t ex vid en halsringning eller en krage. På de svängda kanterna för man den extra effekten att de automatiskt jackas och blir mycket smidigare, som Megan skriver.

Jag hade inte hört talas om detta innan jag började läsa engelskspråkiga sybloggar. Där kallas metoden ”pinking”, vilket verkar vara en mer ursprunglig betydelse än ”rosa”. Jag tycker att det verkar vara en väldigt praktisk metod när man vill hindra sömsmåner från att repa upp sig och undrar lite varför man inte lär ut det här i t ex slöjden? Där var det bara zick-zack som gällde, vilket ju visserligen inte kräver mer än en symaskin, men kan bli rätt klumpigt.

Har du en tandsax? Och vad använder du den till i så fall?

I’m very excited about my newly bought pinking shears. I didn’t know about this simple method of finishing seams until I started reading sewing blogs in English a couple of years ago.

Att anpassa mönster efter kroppen

Jag skriver ju gärna om alla de ändringar och anpassningar som jag gör i mönster innan jag syr ordentligt av dem. Men jag skriver inte så mycket om HUR jag gör. Därför tänkte jag göra några inlägg om just detta. För kanske är det så att en del som läser bloggen undrar vad sjutton jag menar när jag skriver att jag minskade bystvidden eller något liknande. Och några andra kanske tänker att de också skulle behöva göra det där, men inte vet hur.

Anpassade mönsterdelar

Anpassade mönsterdelar


Att anpassa ett mönster gör man egentligen av två olika anledningar, även om båda kan sammanfattas med att plaggen ska sitta bra. Dels vill man att plagget ska vara bekvämt att ha på sig, inte vara för trångt eller strama av någon annan anledning. Dels vill man att det ska vara snyggt, inte ha konstiga veck av för mycket tyg här och var.

Jag har inte läst några som helst kurser i mönsterkonstruktion (även om jag skulle vilja) och är alltså ganska självlärd. Det mesta som jag gör har jag hittat på internet eller läst i någon bok. Innan jag går in på specifika anpassningar tänker jag tipsa om mina favoritkällor vad gäller att anpassa mönster efter min kropp.

Böcker

julklappar13
Jag älskar att ha en bok att rådfråga innan jag gör något, det känns tryggt på något sätt. Böcker är ofta bra eftersom de går igenom alla sorters anpassningar, inte bara den som är aktuell för författaren. Dessutom har de ofta ett kapitel om hur man tar sina mått och kommer fram till vilken figurtyp man har, för att förstå vilka anpassningar man kan behöva göra. Min personliga favorit är ”Personalized patterns” som finns som gratis PDF på University of Floridas hemsida. Den innehåller verkligen ALLA tänkbara anpassningar, men är ibland en smula otydlig eftersom det är ganska små bilder. Jag äger också ”The perfect fit”, som har väldigt tydliga instruktioner. Förutom dem finns det en uppsjö av andra böcker på engelska, med lite olika tekniker. Jag har hört bra saker om både ”Fast fit” och ”Fit for real people”. Vill man ha en bok på svenska har jag egentligen inga riktigt bra tips, men jag tror att det är till mönsterkonstruktionsböcker som man får vända sig.
Personalized patterns
The perfect fit
Fast fit
Fit for real people
Mönster och konstruktioner för damkläder

Internet

pinterest-patternadj
På internet finns det mesta, men det kan vara svårt att hitta det man vill ha om man inte vet exakt vad man ska söka på. Jag samlar på mig tips som passar mig på en Pinterest-sida, så att jag kan återkomma till dem när jag behöver dem. Många mönsterföretag har tips på sina hemsidor, speciellt de mindre som Sewaholic och Colette Patterns eller Burdastyles community. Detta är ofta i samband med att de har en Sew-along, så har man ett speciellt mönster kan man kolla på deras hemsidor och få hjälp med annat än bara anpassningarna. Sew-alongs har ju oftast mest tips på hur man ska sy, men ibland går de igenom anpassningar också, som i Byx-sew-alongen från A Fashionable Stitch. För övrigt är det väl bara att googla och ha lite tålamod som gäller.
Min pinterest-sida
Sewaholics blogg
Coletterie
Megan Nielsen Design diary
The Papercut Collective
BurdaStyle
Byx-Sew-along, A Fashionable Stitch

Har du några fler tips? Jag är övertygad om att jag verkligen inte har fått med allt här, speciellt inte på svenska.

I’ve realized that I write alot about the adjustments I make to patterns, but that I don’t write anything about how I do them. Therefor I thought that I’d make som post on that theme. Here I’m starting by listing some of my favourite sources.