Stickad bebisfilt

Jag, som efter min stora restgarnsfilt bestämde mig för att inte tillverka något filtliknande på ett bra tag, har precis blivit klar med en bebisfilt. Varför gav jag mig på det då? Jo, för att min kusin blev så glad när jag sa att jag ville sticka något åt hennes kommande barn. Då sköt ambitionsnivån i höjden och hamnade på ”filt”.

Mönstret är min egen anpassning av ett halsduksmönster som jag har använt förut. I det är både rät och avigsidan snyggt arbetade och det finns partier som ligger i rät vinkel mot resten. Detta tog jag fasta på och resultatet blev någon sorts entrelac eller näverstickning, fast i stor skala.

Mönster: Kex Scarf av Stephen West
Garn: Drops Karisma och Svarta Fåret Ulrika
Stickor: 4 mm

Garnvalet kom av att jag ville göra en filt som var lätt att tvätta. Därför blev det ett superwashgarn i lagom tjocklek (ambitionsnivån hade inte hamnat på ”2,5 mm stickor”). Jag tycker om både Karisma och Ulrika faktiskt och tillsammans gav de mig ett ganska stort urval av trevliga färger. Fast jag var tvungen att köpa till det ljusgröna. Efter en veckas stickning insåg jag nämligen att det blev väldigt tråkigt och fult med två olika mörkgröna nyanser.

Jag hoppas verkligen att filten ska komma till nytta och bli välanvänd i barnvagnen eller så. Jag som inte är så barnkär av mig har faktiskt inte riktigt koll på när och var bebisfiltarna används, bara att det är något som folk brukar ha. Ni med barn, hade ni någon bebisfilt och hur använde ni den?

Höstlövssurf – nya strumpor

Jag brukar gå på stickcafé ganska ofta — det är trevligt att träffa likasinnade och beundra andras stickningar. Ibland ser jag också något som jag direkt känner att jag också måste sticka. Det här strumpmönstret var ett sådant. I våras såg jag Visa Lisa sticka på sina Stitch surfers och la in mönstret i min Ravelrykö direkt. Sedan tog det ett par månader innan jag började på dem, men de fanns nog ändå i medvetandet över sommaren.

Mönster: Stitch surfer
Garn: Opal Handgefärbt Blätterwald och Hjertegarn Sock 4
Stickor: 2,5 mm

Jag är riktigt nöjd med hur strumporna ser ut! Det här var verkligen rätt mönster för att visa upp höstlövsgarnet ihop med det gröna. Dessutom blev färgupprepningarna mycket snyggare så här än när jag försökte sticka runt med garnet förra sommaren. Jag är däremot inte helt nöjd med passformen. Mina fötter är långa och smala, men är ganska höga framför hälen (eller hur man ska beskriva det). Därför blev den första strumpan, som jag stickade helt enligt mönstret, lite för tajt vid hälen. På den andra ökade jag några maskor mitt på foten och förlängde den även, och den strumpan sitter lite bättre. Men jag tror att jag i fortsättningen håller mig till strumpor med hällapp och kil.

Det här har varit stickningen som jag har burit runt på under hösten. Jag har stickat på bussar och spårvagnar, i baksätet av bilen och på stickcafé förstås. Strumpor har precis lagom storlek för att ta med såhär och det här mönstret var tillräckligt enkelt utan att bli tråkigt.

Vad har du för favoritstickning att ta med?

Vantar med V

Det här är ett riktigt långkörarprojekt. Förra hösten köpte jag boken Vantar för alla årstider och började på dessa halvvantar nästan direkt. Men någonstans på vägen drabbades jag av ”second sock syndrom” (fast med vantar då) och tröttnade. Så det var inte förrän den här hösten, när det började kännas aktuellt med halvvantar igen som jag bestämde mig för att avsluta dem. När jag väl gjorde det gick det dock rätt fort och jag är nöjd med resultatet. De är härligt varma och ulliga, precis som sig bör.

Mönster: Hulda från Vantar för alla årstider
Garn: Klippans Tuna
Stickor: 3 mm

Det märks att vantarna är stickade över en ganska lång period. Den första (höger) stickade jag i ett sträck under förra hösten. På den är stickfastheten jämn, men ganska lös för att vara flerfärgsstickning. Vänstervanten började jag på ganska direkt, men sedan tröttnade jag ju lite. Så jag lät den ligga och stickade bara några enstaka varv utspridda under året innan jag tog tag i att få den klar nu. Den tydligaste skillnaden i stickfastheten märks i den där sista fjärdedelen eller så. Där har jag stickat märkbart hårdare, så att vanten faktiskt sitter lite för tajt över handen.

Garnet som jag har använt känns som ett klassiskt, rejält ullgarn. Ett sådant som gett upphov till myten att yllekoftor alltid kliar. Jag har köpt det på loppis, men påsarna var märkta Tuna och på Ravelry hittade jag garnet Tuna från Klippans väveri i Skåne. (Peta på mig om jag har fel där, jag orkar inte googla.) Varma och goa blev vantarna åtminstone.

En rolig stickning

Jag har äntligen börjat på en kofta som jag har drömt om ett tag. Det är Tenaya, ett mönster som jag har beundrat i flera år. I vintras köpte jag garn på rea i en lagom koftmängd, men först efter det insåg jag att det skulle passa bra till Tenaya. Sedan blev det förstås liggande i garnlådan eftersom jag hade ganska många andra projektidéer som stod före i kön. Men nu har jag börjat och jag gillar den verkligen!

Konstruktionen är lite speciell och intressant. Man börjar att sticka en axel i taget som formas med förkortade varv. Sedan läggs maskorna mitt i nacken upp (det som är flätor och så) och man stickar bakstycket ned till ärmhålens nederkant. Nästa steg är att plocka upp maskor i axlarna och sticka framstyckena lika långt som bakstycket. När alla delarna så är klara sätter man ihop dem och stickar hela kroppen på en gång. Maskor till ärmarna plockas upp i ärmhålet och ärmkullen formas med förkortade varv. Det blir alltså inga sömmar alls! På bilderna har jag precis börjat på det andra framstycket.

Anledningen till att jag började på den här koftan nu, trots att jag redan har en annan kofta på gång, var att jag kände att jag behövde en rolig stickning. För mig är just något sånt här riktigt roligt att sticka. Det blir ett fint mönster och något händer på varje varv. Det är inte en för kort eller för lång mönsterrapport och lite lagom med slätstickning emellanåt. Mönstret som gör att ”något händer” kan vara flätor som här, spets eller flerfärgstickning. Den enda nackdelen som jag ser med mina roliga stickningar är att de inte är så himla sociala – jag har svårt att ta med dem på café eller så.

Vad är en rolig stickning för dig?

—
I started knitting Tenaya, a cardigan that I’ve been admiring for a couple of years. I really like the top-down construction.

Sommarsockar

Under den här sommaren har de här raggsockorna varit min främsta ta-med-stickning. Det har visserligen känts lite ironiskt att sticka extra tjocka sockor en så här varm sommar, men jag behövde dem verkligen. Raggsockorna som jag har använt i mina gummistövlar innan har nämligen knappt några hälar kvar längre. Inte för att jag använder stövlarna så ofta, men det är ju trevligt med hela sockor i dem.

Mönster: Grundmönster på raggsockor
Garn: Rustik från Netto
Stickor: 3,5 mm

För att få den rätta tjockleken på garnet har jag hållit vanligt strumpgarn dubbelt, mest för att jag hade garnet hemma. Det kommer egentligen från Netto men jag köpte det på Stadsmissionen och upptäckte inte dess ursprung förrän jag kollade på Ravelry. Det är luddigt på ett väldigt varmt sätt och när vädret var som varmast stod jag inte ut med att ta i det.

Mönstret är någon sorts grundmönster, så inget speciellt alls. Utan att tänka på det gjorde jag dock en annan sorts häl än jag brukar. Den här är väldigt fyrkantig jämfört med många andra varianter. Jag tror inte att jag kommer att använda den igen, men det är ju alltid intressant att prova något nytt.

På det hela taget är jag nöjd med sockorna och jag tror att de kommer att hålla mig varm i gummistövlarna ett bra tag framöver. Endra problemet är att du skulle kunna vara lite för smala. Än så länge har jag bara provat dem barfota, så jag vet inte hur det blir med strumpor också.
—
This summer has been extremely warm in Sweden, so it has felt quite ironic to knit extra thick socks. I needed them though. The yarn is normal sockyarn that I had at home and held double and the pattern is just basic socks.

Regnbågsfilt av restgarner

En virkad regnbågsfilt är klar! Ett långsamt projekt, men ett som jag är riktigt nöjd med i slutändan. Är det inte lite typiskt också att bli klar med något jättevarmt mitt i sommaren? Så är det iallafall med filten. Den får nog fortsätta ligga i sin prydliga hög i soffan ett tag till, men till hösten kommer den att värma gott.

Mönster: Bohemian Oasis från Drops
Garn: Strumpgarn från Opal och blandade restgarner
Virknål: 4,5 mm
Ravelry

Det har tagit mig knappt ett och ett halvt år att bli klar med filten. Men med tanke på antalet rutor som skulle virkas och sedan sättas ihop känns det inte så väldigt mycket faktiskt. Jag har haft ett par små uppehåll under tiden, men inte så långa att de drar av något nämnvärt från tillverkningstiden. Jag har också haft en hel del annat på gång under tiden och jag tog till rutorna när jag behövde något litet projekt. Därför är ganska många av rutorna är tillverkade på buss eller spårvagn, men det var också ett bra projekt att ta fram om jag var extra trött en kväll.

Mönstret kommer från Drops, men jag har modifierat det lite för att passa mig. Jag hade en bild av olikfärgade cirklar i enfärgade fyrkanter, men i originalmönstret blev mitten inte så cirkelformad som jag ville. Därför minskade jag antalet grupper i cirkeln från 16 till 12. Det gjorde även rutan lite mindre. För att ha något att gå på bestämde jag att filten skulle bli ungefär 1 x 1,5 m, vilket innebär 10 x 15 rutor.

Garnet som jag har använt är en blandning av ullgarn med ungefär sockgarnstjocklek — ca 150 – 200 m / 50 g. Mittcirklarna är mest restgarner och det gråa runtom nyköpt. Jag började med att använda mina egna restgarner från strump- och sjalprojekt och sedan länsade jag mammas garnlåda, där även farmors restgarner fanns. Efter det började jag ta snuttar från nya garner också. Någon gång när jag hade gjort drygt 100 rutor började jag fundera på hur jag ville sätta ihop rutorna och uppfann en regnbåge. Då kom jag även fram till vilka färger som fattades och började göra medvetna val i vad jag virkade.

—

I love my rainbow blanket! Though it’s to warm to use it now. I’ve used mostly scraps from different sock and shawl projects, but I also raided my mothers and grandmothers stash of leftover yarn and used some new too. The pattern is a slightly modified Drops-pattern.

Många projekt små (och stora)

Jag satt och tänkte att jag skulle blogga lite, men kunde inte komma på något bra att skriva om. Nästan allt på min långa lista med möjliga ämnen krävde någon form av research eller att jag tog foton eller faktiskt utförde någon annan syssla. Alla mina handarbetesprojekt är dessutom i någon fas när de inte är särskilt intressanta att skriva om. Flera är nästan färdiga eller så små att det inte tjänar något till att skriva om dem mer än en gång. Så jag kom på den briljanta idén att lägga alla projekten (nästan) på bordet och ta en bild.

Vad ser ni här då? Närmast är en ”Skjortkjol”, inspirerad av ExDesign, och lite anteckningar om den. Till höger är min Klöverkofta, där jag har kommit ganska långt på kroppen. Bakom ligger en ärvd garnvinda som jag behöver sätta fast alla pinnarna på igen, eftersom trådarna hade vittrat sönder. Längst bak väller min filt ut ur sin skokartong. Den är nästan färdig och det återstår bara sista varvet på kanten.

Vad har ni för projekt på gång, som inte riktigt har nått bloggbart skick? För det är väl inte bara jag som drabbas av det här fenomenet?
—
Some of my current projects…

På gång: Klöverkofta

Den här koftan med ett mönstrat ok har jag haft i mina planer rätt länge. För ett drygt år sedan köpte jag en massa gul-beige garn på en loppis och jag tänkte direkt att det skulle bli en kofta. Men jag tänkte också att det behövdes mer färg för att bryta mot det beiga. Så föddes tanken på det mönstrade oket.

Mönsterbårderna som jag tänker använda kommer från en fantastisk bok om Fair Isle-stickning, men jag har pusslat ihop dem själv. Även grundmönstret till koftan med det runda oket kommer från en bok. Jag tänker sticka ett runt ok eftersom det verkar passa bäst med hur jag har tänkt mig bården.

Eftersom jag ska sticka koftan runt behöver jag ha en steek. Därför kändes det bäst att öva på det när jag stickade min provlapp. Jag har hört mycket om att det är läskigt att klippa i sin stickning, men det tyckte jag inte alls. De här garnerna tycker om varandra och jag har gjort steeken 10 maskor bred, så det känns inte som att det ska repa upp sig.

—

I’m planning to make a cardigan with a Fair Isle yoke. The pattern borders and the basic sweater pattern comes from a book, but I’ve put it all together myself. I tried out making a steek on the swatch and I feel quite confident to do it on the real cardigan too. No problem with slippery yarn at all.

Nya stickade strumpor: Firestarter

De här strumpor har varit min ta-med-stickning sedan december någon gång och jag närde länge ett hopp om att de skulle bli klara medan de fortfarande skulle behövas i mina kängor. Men den tiden är förbi. Däremot kan de vara bra att ha för att värma strumpbyxfötter här hemma ett tag till tror jag (jag behöll dem på efter att jag tog bilderna i förmiddags…). Jag är nöjd hursomhelst och det kommer ju en vinter till, som någon sa när jag klagade över att vinterklänningen blev klar på våren.

Mönster: Firestarter
Garn och stickor: Frost från Svarta Fåret och 2,5 mm stickor
Ravelryprojekt

Jag valde mönstret eftersom jag ville ha något enkelt, men ändå roligt att sticka. Eftersom jag stickade två par som bröllopspresenter för snart två år sedan visste jag att Firestarter uppfyller kriterierna. Dessutom ville jag ta reda på hur den här varianten av tå-upp-strumpor passar mina fötter.

Svaret är att strumporna passar mig bra. Möjligen skulle de ha kunnat vara en aning kortare. På bilden rakt framifrån syns det att det finns lite extra strumpa vid tårna, men inte mycket. Jag följde mönstrets instruktioner för en storlek 37-39 och fick strumpor som är lite för långa för mina 39-40, så det är nog lite fel på min stickfasthet (jag fuskade och kollade inte innan).

När jag höll på den andra strumpan var jag nog lite otålig att bli klar, för jag glömde att kolla så att jag hade rätt antal mönstersatser på skaftet. Det upptäckte jag först när jag provade strumporna efter att jag hade maskat av och märkte att skaften var olika långa. Jag löste det genom att sticka lagom många varv extra i resår. Min inre perfektionist kan inte leva med olika långa skaft, men fyra eller fem mönstersatser spelar visst ingen roll.

PS. Jag upptäckte precis att en hel del av länkarna på stickningssidan bara går till bilden. Ska fixa omgående! DS.
—
These socks have been my bring-along knitting since December. I was hoping to finish them in time for them to actually be needed in my boots, but no it’s spring now. Still, they’re quite cozy to wear over tights at home. I chose the pattern since I knew that it would be easy but still fun to knit.

Spetshalsduk med romber

Nu är den klar, min spetshalsduk! När jag bestämde mig för att jag bara skulle avsluta den mönsterupprepning som jag höll på med gick det plötsligt väldigt fort att bli färdig med halsduken. Jag är supernöjd! Den är precis som jag ville ha den: mjuk, varm och följsam. Och vacker förstås!

Ravelry

Mönster:Faux-russian stole från boken A Gathering of Lace
Garn: La Droguerie Surnaturelle
Stickor: 3,5 mm

Halsduken är helt klart det projekt som jag har hållit på längst med – över ett år , men troligen inte det jag har lagt mest tid på eftersom jag lät den vila över våren och sommaren. I början var jag lite osäker på om det skulle bli bra, nu minns jag inte varför, och höll nästan på att repa upp. Sedan klappade jag garnet och tittade på mönstret och kom fram till att den skulle bli fin och fortsatte sticka. På slutet var jag dock väldigt trött på mönstret. Jag ville ha halsduken, men helst inte sticka ett varv till. Alltså förkortade jag den med en mönsterupprepning motsvarande 90 varv.

Romberna syns!

Mönstret var förvånansvärt knepigt att sticka. Det är ungefär 40 maskor brett och 90 varv högt utan några egentliga upprepningar. Däremot är det logiskt på ett geometriskt sätt, så det gick att lära sig hur mönstret borde vara utgående från förra varvet. Utom när det inte följde sin logik utan införde extra romber. Så det krävdes ganska mycket uppmärksamhet för att sticka och ändå gjorde jag en hel del misstag, som dock gick att rätta till pga logiken i mönstret.

Så här lång blev den!

Garnet är fantastiskt mjukt och stickningen känns väldigt elastisk. Det är inte merinoull som man skulle kunna tro, utan någon mer anonym lammull. Jag köpte det som en souvenir i Antwerpen när jag var där över dagen i juni 2012. Mitt ressällskap köpte samma garn och stickade en fantastisk kofta av det. En riktigt bra sak är att garnet slappnade av ganska mycket när jag blötte halsduken, så den blev mycket längre utan att jag behövde sträcka ut den. Jag antar att det beror på att jag stickade med ganska stora stickor jämfört med garnets tjocklek.

Ganska bra färgåtergivning

Jag är alltså riktigt nöjd med halsduken. Fin att se på. Mjuk och varm att ha runt halsen. Trevlig ”konsistens” på materialet, att det är rätt elastiskt. Färgen gillar jag också jättemycket, men den är jättesvår att fånga på bild. På de flesta bilderna är den lila tonen kallare och blåare än i verkligheten. Den är liksom lila med ganska mycket rött i.

Vad är ditt finaste souvenirprojekt? Eller vågar du inte göra något med de fina garnerna eller tygerna du köper på semestern? Jag har några sådana liggande i mina lådor, som bara väntar på att jag ska hitta det perfekta mönstret som inte slösa bort dem.
—
I’m so happy that I finally finished my lace scarf! It’s so soft and warm and just all around nice to wrap my neck in. And not to forget beautiful! I worked on it for more than a year, which makes it my longest going project, but it was hibernating for most of last spring and summer. I bought the yarn as a souvenir in Antwerpen when I visited in June 2012. The photos really don’t do justice to the warm purple colour it has in reality.