Thurlow: Manchesterbyxor färdiga!

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Äntligen, äntligen är byxorna färdiga! Som jag har kämpat med att sy dem och få dem att passa. Det är verkligen inget fel på Thurlow-mönstret, men det fanns några punkter där det inte stämde helt överens med in kropp. Nu tror jag att jag har fått till det mesta, så i fortsättningen kanske jag kan ha byxor som faktiskt passar. För byxor jag köper passar oftast mycket sämre än vad de här gjorde från början.
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow

Mönster: Sewaholic Thurlow
Tyg: Smalspårig manchester köpt på Myrorna, tunn bomull som foder
Tillbehör: Dragkedja

Ni som följer bloggen vet att jag började med att sy en toile av shortsen som också finns i mönstret, eftersom de innehåller de delar av byxorna som är svårast att få att passa. Efter att ha provat dem förlängde jag grensömmen genom att öka vidden i innerbenssömmen både fram och bak. Nu när jag har ändrat fler saker undrar jag om jag verkligen behövde det, åtminstone fram har jag lite väl mycket extra tyg i grenen. Sedan sydde jag byxorna i det riktiga tyget och upptäckte att de var lite för stora över låren och fick en massa veck på baksidan. Här började en desperat jakt efter lösningar. Det slutade med att jag tog in benen i båda sömmarna, kurvade ur grenkurvan bak lite och att jag vinklade om midjan enligt denna metod (fast jag fick arbeta med sömsmånerna i midjan). Nu har jag nog inte fler veck än vad som kan förväntas av byxor sydda i tyg utan stretch, bara det att de syns extra tydligt i manchestern.
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Nu när jag har gått igenom mina anpassningar kan vi väl övergå till att beundra byxorna? När jag ser bilderna känner jag verkligen att de är snygga! Vilket inte riktigt framgick när jag speglade mig. (Hmm, något för Helenas spegel vs utomstående-teori?) Jag är så van vid smalare byxor att jag var ganska misstänksam mot de utsvängda benen, men nu tycker jag att de kanske faktiskt är smickrande. Vad tycker ni?
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Byxorna är bekväma också! Manchestern är mjuk och även om den inte är stretchig tar det inte emot att röra sig. Jag vågade inte göra midjan allt för tight, så jag behöver ha bältet för att byxorna ska sitta helt säkert, men jag behöver inte oroa mig för att de ska sitta åt om jag äter väldigt mycket…
Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
En av de roliga sakerna med Thurlow-mönstret är att man i princip uppmuntras att använda ett roligt tyg som foder i linningen och till fickorna. Fickorna är förresten jättebra, tillräckligt stora för att det faktiskt ska få plats något i dem. Mönstret har bakfickor också, men jag använder aldrig sådana, så jag skippade dem helt enkelt. När jag skulle sy i dragkedjan i gylfen upptäckte jag att jag inte hade någon med rätt längd hemma och den enda jag vill korta hade fel färg. Spelar ingen roll tycker jag, den syns ändå inte.

Nu hoppas jag bara på några svala dagar, så att jag kan använda byxorna också. Eller inte, det är trevligt med sol och (lagom) värme också och jag kan vänta.

My Thurlows are finally finished! How I’ve struggled to get them to fit properly. Not that the pattern is bad or anything, it just didn’t fit my body at certain points. And from the start they fit way better than the jeans I usually buy. Since I’m used to slimmer trousers I wasn’t sure if I liked the flared legs in the beginning, but now that I look at the pictures I think that they’re actually flattering.

Thurlow: Manchesterbyxor del 2, fler tips!

Det här med att få byxor att passa och sitta bra är som sagt ganska knepigt. Efter att jag hade sytt min toile trodde jag att jag var igenom det värsta och sydde glad i hågen ihop mina riktiga byxor. När de hade gått från att vara en massa stora tygbitar till ett par faktiska byxor provade jag dem för att kunna göra finjusteringar innan jag sydde på linningen i midjan. Och baksidan av låren var full av rynkor och veck!
Sewaholic Thurlow
Detta hade jag ju kunnat förutse och göra något åt om jag hade sytt en toile av hela byxorna och inte bara shortsen. Jag tänkte göra det först, men så fick latmasken i mig överhanden och tyckte att det behövdes nog inte. Vilket jag verkligen ångrar, för det är mycket jobbigare att arbeta i manchester än i lakansväv.
thurlow-manchester2
Nu har jag alltså ägnat all sytid den senaste veckan åt att försöka bli av med veckan. Jag har bett om råd och googlat efter tips i all oändlighet och sedan försökt använda det jag läst. Jag har nålat, provat, vridit mig hursomhelst för att kunna betrakta min bakdel i spegeln och stuckit mig på vilsekomna nålar när jag ålat mig ur byxorna. Men nu har jag gett upp och bestämnt mig för att det inte blir bättre nu. Möjligen kan jag lösa problemet genom att sy en ny toile och ändra mönsterdelarna. Jag är lite sugen på det, om ett litet tag när jag glömt all frustration.
thurlow-manchester3
Vad har jag då gjort? Ett av de första tipsen jag fick var att smalna av byxorna och det har jag sedan sett som lösning på flera ställen. Jag har provat att ta in jämnt i båda sömmarna (lika i både fram- och bakstycke) och att bara ta in i bakstycket och bara i innerbenssömmen bak. Det som ser ut och känns bäst är när jag har tagit in jämnt, vilket ju också är det enklaste…

Men något gott har det här haft med sig och det är att jag har hittat ett antal nya sidor med tips om att sy byxor.
Fisheye-inprovning kan användas för att lyfta upp tyget på låren.
Att förlänga sidorna av byxbenen ojämnt kan nog ge ett liknande resultat.
På tighta byxor kan man ta in i båda sömmarna mest i bakstycket för att bli av med veck på låret.
Ett par Thurlows som såg precis ut som mina gick att fixa genom att bara ta in i bakre innerbenssömmen.
Framåtlutade höfter skulle kunna ligga bakom problemet och jag är sugen på att prova den här ändringen på min toile.
Dessutom hittade jag åtminstone ett par exempel på Thurlows med veck, där vecken ansågs behövas för rörelseviddens skull.

I thought everything would be ok with my trousers after I had tweaked the muslin, so I happily sewed up the real thing in corduroy. It was a bit disappointing to try them on and find that the back thighs was full of wrinkles. The lesson to learn here is to sew muslins of the whole garment and not be lazy and just make one of the hard to fit parts. The good thing is that I’ve found some new resources for fitting of trousers. My solution, after a week of getting pricked by pins as I tried the trousers on, is to take in both leg seams slightly.

På gång: Manchesterbyxor

Manchestebyxor Sewaholic Thurlow
Jag har kommit en bit på vägen på det andra projektet i min vårplanering, nämligen ett par manchesterbyxor utifrån mönstret Thurlow från Sewaholic. Av någon anledning har det varit sjukt segt att komma igång ordentligt. (Troligen är anledning mycket jobbsökande och konstiga ledigheter.) För varje steg känns det som att allt bara har legat i en vecka utan att jag har gjort något. Så det tog väl en vecka att rita av mönsterdelar till toilen, en till att klippa ut den och ytterligare några att sy och ändra toilen. (Jag har inte kollat en kalender för att se om det är sant…) Nu har jag åtminstone kommit så långt att jag har börjat sy på de riktiga byxorna och känner mig rätt peppad att bli klar.
Sewaholic Thurlow toile
Eftersom Thurlow kommer både som byxor och som shorts valde jag att sy toilen som shorts för att spara tyg. Jag tror inte att det ska spela någon roll för passformen runt rumpan, även om shortsen är vidare i benen än byxorna.

Jag sydde efter storlek 2 som stämmer bra med mitt stussmått 25 cm nedanför midjan och med mitt mått strax nedanför midjan (där byxornas midja sitter). Allt enligt Lladybirds sew-alongtips. Men jag är inte som störst 25 cm nedanför midjan utan lite längre ned, så det var inte så förvånande att shortsen var lite små i grenen.
Sewaholic Thurlow toile
Detta löste jag genom att lägga till vidd i innerbenssömmen precis i grenen, vilket förlänger grensömmen. Måttet kallas ”crotch-length” på engelska. För mig räckte det med 0,5 cm fram och 1 cm bak. Det finns fortfarande lite rynkor, men jag tycker att det är ok nu. De där fram syns dessutom mycket mindre i verkligheten.

Det finns ganska mycket information på internet om hur man syr byxor. Jag har tittat mycket på Lladybirds Thurlow-sew-along (och kommer att fortsätta göra det för alla konstruktionssteg) och en annan sew-along för byxor på A fashionable stitch. Dessutom har Colette patterns en hel del tips för olika detaljer i passformen och på Sewaholicbloggen finns en lista med andra sidor som har bra tips, plus fler länkar i kommentarerna.

Har du några bra tips? Eller egna erfarenheter av att sy byxor?



I’m sewing a pair of Thurlow trousers in corduroy. The muslin has been in the making for some weeks, but now I’ve finally started the real trousers. I cut a size 2 and added 0,5 cm in the front crotch and 1 cm in the back.

Omgjorda byxor

Äntligen blev något färdigt! Byxorna som jag sa att jag skulle göra användbara inför Me-Made-May tog lite tid att komma igång med eftersom det första som behövde göras var att sprätta upp ytterbenssömmarna. Dessa var dessutom sydda med franska sömmar, så det var två långa sömmar att sprätta på varje ben. Tråkigt! När det väl var gjort gick resten dock ganska fort och nu har jag ett par hemgjorda byxor som faktiskt är bekväma.

byxor1

Åter: jag saknar att ha en kamera som inte tar fula gryniga bilder.


Historien bakom de här byxorna började för två år sedan, ungefär. Jag sydde en toile och provade och hade mig innan jag högg in i det riktiga tyget. Väl där gjorde jag misstaget att sy med franska sömmar, som tog lite mer sömsmån än beräknat, och byxorna blev för tajta över höfterna. Detta gjorde att de ville glida upp mot midjan och därmed blev ganska obekväma. Dessutom hade jag alltid en känsla av att jag gick runt i pyjamasbyxor eftersom de hade så vida ben. Hursomhelst använde jag dem väldigt sällan.

Mina åtgärder för att göra byxorna användbara var att ta bort midjelinningen, sprätta upp ytterbenssömmarna och sedan sy om dem med mindre sömsmån över höfterna. För att ta bort pyjamaskänslan smalnade jag benen genom att ta in ett par centimeter i båda bensömmarna. Till sist sydde jag på en ny linning, som jag snodde från Sewaholics Thurlow-byxor.

Resultatet kanske inte är det absolut snyggaste i byxväg, men det kändes bekvämt när jag hade på mig byxorna igår. Jag kände mig inte heller fånig när jag gick runt bland andra människor. Däremot kommer jag nog inte att våga ha på mig dem i några uppklädda sammanhang. Det finns liksom en gräns för när säckiga byxor känns ok.
byxor2
I linningen ingick det bälteshällor, och även om byxorna håller sig uppe utan tror jag att det ser bäst ut att ha ett bälte ändå. Linningen är förövrigt sjukt snygg och jag längtar efter att sy ett par Thurlows, bara för att få använda den igen (ok, inte bara därför). Jag är väldigt glad att jag hade lite kvar av tråden som jag använde från början, den räckte precis till alla synliga sömmmar.
byxor3
Man ska inte titta för noga på sömmarna över höfterna. De gamla pressade och tvättade sömmarna har lämnat ganska rejäla märken. Jag hoppas att de blir lite mindre efter en tvätt eller två.

Pyjamasbyxor

Pyjamasbyxor är något annat som jag har känt ett behov av att sy den senaste tiden, förutom kjolar. Det är lite konstigt egentligen eftersom jag varken sover i pyjamasbyxor eller går runt i dem hemma när ingen kan se mig. Det finns dock några situationer som de kan vara praktiska i, typ när jag har sprungit och sedan duschat på kvällen och det inte är dags att gå lägga sig ännu och jag inte vill frysa om benen. Och så blev jag inspirerad av ett pyjamasparty i våras.

Mönster: Simplicity 0501 (gratis!)
Tyg: Påslakan från Myrorna
Tillbehör: Resårband i midjan

När jag sydde byxorna lyckades jag ha sinnesnärvaro nog att sy in en hängare bak i linningen, så att jag kan hänga upp dem på valfri krok. När jag sydde nattlinnen förra sommaren tänkte jag på det, men glömde bort det när jag skulle sy halsringningen.
***
I made pair of pyjama bottoms, even though I don’t usually wear any to bed or on other occasions. I guess I was rather inspired by Karen’s Pyjama party. They’re made from thrifted sheets and I remembered to add a hanger in the back.

Liten ändring – stor skillnad

Ändringarna som jag har gjort på de här byxorna är nästan för små för att räknas som sömnadsprojekt, men eftersom jag är så nöjd med resultatet kan jag inte låta bli att skriva om dem. Det ända jag gjorde var att klippa av ungefär 10 centimeter av byxbenet, återanvända en del av det avklippta till kanal för en dragsko och sy banden till dragskon. Resultatet är att jag nu har ett par halvlånga byxor som jag faktiskt tänker använda istället för ett par som ligger i en korg i garderoben och tar plats.

Mönster: Nej…
Tyg: Bomullsbyxor i 3/4-delslängd. Extra tyg till dragskoband.

Jag skulle givetvis ha tagit ett kort på hur byxorna såg ut på mig innan jag gjorde ändringarna. Tyvärr orkade jag inte det, men jag kan lova att det inte var vackert. De var väldigt vida och ”flaxiga” runt vaderna. Istället har jag bilder på dem hängande över en stolsrygg, så att man kanske kan få någon sorts känsla för hur ändringen påverkade utseendet.

Byxor!!!

Äntligen är mitt första par egna byxor färdiga! Och jag är nöjd!

Mönster: Simplicity 8338 från 1978.
Tyg och tillbehör: Gråblå bomullsgabardin. Dragkedja i gylfen.

Det var en del trixande med mönstret för att få det att passa på min kropp, men helt klart mindre än vad jag väntade mig efter alla standardbyxor i affärerna. Till min hjälp hade jag en mycket trevlig och detaljerad sewalong. Jag minskade vidden ovanför höfterna och längs med benen nedanför höfterna, men lät den vara just över över stussen. Min rumpa är ganska kvinnlig, nämligen. Dessutom minskade jag vidden i innerbenssömmen för att justera grenen. Eftersom jag inte tyckte om att byxorna satt precis i midjan flyttade jag ned överkanten genom att helt sonika klippa av några centimeter högst upp. Detta gjorde att jag behövde ändra linningen för att den inte skulle glappa, vilket nog var det mest komplicerade jag gjorde. Om någon har bra idéer på hur man syr på krökta linningar tar jag gärna emot dem, för mitt verkade lite krångligt.

Som jag sa innan, så är jag nöjd med mina byxor. När jag precis hade sytt ihop allt och provade blev jag först lite rädd att jag råkat sy för stora sömsmåner och få byxorna för tajta. Men efter att ha använt dem lite känns det inte som något problem. De är figursydda och ganska tajta över höfterna för att sedan falla rakt ned mot golvet. Kommer inte att korva sig runt knän, lår och vader och kommer nog vara ganska svala igenom sommaren. Precis det jag ville.

Nu ska jag lära mig att ha blusar nedstoppade i den trots allt ganska höga midjan.

En prototyp åtminstone

Jag har ägnat en del tid de senaste två veckorna åt att sy en prototyp av byxorna och försöka få den att passa. För man kan ju inte anta att ett mönster bara passar så där rakt av. Till min hjälp hade jag en byx-sewalong, som löste några mysterier om var jag skulle ändra för att få grenen att passa bra.

Halvkass kamera, dåligt ljus, självutlösare och belamrad etta ger tyvärr inga bra bilder.

Det jag ändrade i mönstret var lite i skrevlängden fram, vidden runt övre delen av höfterna och midjan och vidden på benen nedanför rumpan. Dessutom sänkte jag midjan genom att helt enkelt klippa av fyra centimeter av mönstret. Just vad gäller den ändringen vet jag inte om den är tillåten.

Sylust

Efter att jag sydde om den solgula kjolen har jag fått en väldig sylust. Jag vill sy kläder efter mönster! Stor inspiration till detta är The Sew Weekly och de bloggar som jag har hittat genom den sidan. Hur som helst har jag snokat reda på mönster och skaffat mig tyg, så nu är det bara att sätta igång. Eftersom jag för närvarande jobbar halvtid tänker jag mig att jag faktiskt kommer att få en del gjort.

Först ut är ett par byxor. Den korta historien om dem är att jag tänkte mig en typ av byxor som jag ville ha, gick till affärerna och letade, men kom fram till att den varianten nog inte var modern. Alltså var att sy egna ”enda” alternativet. Mönstret till dem är copyright 1978 och kommer från mammas samling. Tyget är bomullsgabardin (om inte mina tygkunskaper från högstadiet är helt felaktiga), lagom kraftigt utan att vara grovt.

Sedan vill jag sy en blus. Mönstret till den lånade jag från mamma redan förra gången jag hade stor syperiod för två år sedan. Jag tror att jag kommer göra två varianter här: Dels i ett tyg från Myrorna för att prova mönstret och sedan en i det rödblommiga, som är i tunn men tät bomull.

Till sist och ganska långt in i framtiden vill jag använda det här fina mönstret som jag fick hem i brevlådan idag. Kanske blir det först en blus av livet och sedan en riktig klänning.