Stickad sjal – En röd drake

Den här sjalen eller halsduken kom till efter att jag hade köpt fint, rött garn på Magasin Duett och bestämt mig för att kombinera det med ett lila, egenspunnet garn. Sedan föll jag handlöst för mönstret Sea Dragon Shawl, mest för att formen blir så drakaktig (eller lik fladdermusvingar om man får tro min far).
Sea Dragon Shawl

Min karriär i att spinna eget garn är väldigt kort och har nog inte nämnts här. När jag bodde i Eindhoven var det en kvinna på stickcaféet där, som bjöd in mig på spinnkväll hos henne ett par gånger. Väldigt trevligt om jag minns rätt (det är tre år sedan nu) och roligt att komma hem till någon. Då fick jag prova på att spinna på spinnrock. Det här garnet är mitt andra. Fortfarande ganska ojämnt, men det gick att använda, till skillnad från det första.

Mönster:
Sea Dragon Shawl
Garn: Mohair tweed och egenspunnet i merinoull
Stickor: 5 mm

Mönstret är egentligen skrivet för tunnt strumpgarn, så för att det skulle passa mitt garn ökade jag stickstorleken och minskade antalet sektioner. Eller rättare sagt så stickade jag ökningar tills mitt första nystan av det röda tog slut och minskade med det andra.

Sea Dragon Shawl
Resultatet är en tjock och trevlig halsduk som bara kliar lite. Jättebra ihop med en kappa som är lite öppnare i halsen. Jag är dock lite misstänksam mot rött och blågrönt, så jag vågar inte använda den ihop med min fyndade kappa. Därför har jag tyvärr inte använt den ännu.

Vad tycker ni om rött och grönt ihop?

Stickad bebisfilt

Jag, som efter min stora restgarnsfilt bestämde mig för att inte tillverka något filtliknande på ett bra tag, har precis blivit klar med en bebisfilt. Varför gav jag mig på det då? Jo, för att min kusin blev så glad när jag sa att jag ville sticka något åt hennes kommande barn. Då sköt ambitionsnivån i höjden och hamnade på ”filt”.
Stickad filt
Mönstret är min egen anpassning av ett halsduksmönster som jag har använt förut. I det är både rät och avigsidan snyggt arbetade och det finns partier som ligger i rät vinkel mot resten. Detta tog jag fasta på och resultatet blev någon sorts entrelac eller näverstickning, fast i stor skala.

Mönster: Kex Scarf av Stephen West
Garn: Drops Karisma och Svarta Fåret Ulrika
Stickor: 4 mm

Garnvalet kom av att jag ville göra en filt som var lätt att tvätta. Därför blev det ett superwashgarn i lagom tjocklek (ambitionsnivån hade inte hamnat på ”2,5 mm stickor”). Jag tycker om både Karisma och Ulrika faktiskt och tillsammans gav de mig ett ganska stort urval av trevliga färger. Fast jag var tvungen att köpa till det ljusgröna. Efter en veckas stickning insåg jag nämligen att det blev väldigt tråkigt och fult med två olika mörkgröna nyanser.
Stickad filt
Jag hoppas verkligen att filten ska komma till nytta och bli välanvänd i barnvagnen eller så. Jag som inte är så barnkär av mig har faktiskt inte riktigt koll på när och var bebisfiltarna används, bara att det är något som folk brukar ha. Ni med barn, hade ni någon bebisfilt och hur använde ni den?

2014 – En sammanfattning

Jag tänkte göra något liknande som förra året och sammanfatta året litegrann och både berätta vad som har hänt mig privat och visa upp några alster.

Årets favorit

mmm14-9
Min grå klänning är helt klart årets absoluta favorit! Under hösten när jag har haft tillfälle att använda den har jag märkt att jag trivs väldigt bra i den och känner mig lite lagom vardagselegant.

Årets mest använda

Kvartscirkelkjol
Kvartscirkelkjolen som jag sydde av en skjorta i somras använde jag sedan nästan hela tiden. Den är bekväm, sval och modellen är väldigt fin.

Årets vackraste

Laminaria
Den här sjalen är nog inte bara årets vackraste utan överhuvudtaget det vackraste jag har stickat. Jag vet att ägarinnan verkligen uppskattade gåvan också.

Årets omvärdering

mmm14-15
Förra året skrev jag att den gröna lövkoftan var en flopp, för att den töjde sig så mycket. Men när våren och sommaren kom hade jag den på mig jämt. Uppknäppt blev den ett perfekt sommarplagg.

Årets flopp?

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Jag arbetade otroligt mycket för att få manchesterbyxorna att passa och jag har faktiskt använt dem ganska mycket. Problemet med dem är framförallt att tyget töjer sig! Därför blir de lite säckiga i rumpan efter någon dags användning och jag måste hålla in dem ordentligt med ett bälte. Det senare ska jag försöka göra något åt, så kanske de blir lite mindre floppiga.

Det privata

På ett privat plan har 2014 varit ett minst sagt omvälvande år för mig. Under de första sex månaderna var jag arbetslös och gick på aktiviteter genom Jobb- och Utvecklingsgarantin ett par dagar i veckan och sökte samtidigt jobb för fullt. Jag agerade även ”hemmafru”. Som en utmaning till mig själv bestämnde jag mig på inrådan från en coach/psykolog att satsa lite mer på bloggen för att gå utanför min ”comfort zone” på ett positivt sätt. På fritiden sydde jag och stickade så mycket jag orkade för att hålla humöret uppe. I början av sommaren fick jag nya aktiviteter, på heltid, så att fritiden minskade något. Samtidigt började jag fundera på att plugga igen för att skola om mig. Sedan var jag ledig en månad och njöt av att sy, sticka och pyssla utan att behöva fundera på att söka jobb.

I augusti flyttade jag och min sambo isär, jag hem till mina föräldrar. En månad senare snubblade jag plötsligt över en praktikplats som kunde leda till ett kvalificerat jobb för mig inom bioteknikbranschen. Med arbete på heltid och långa pendlingstider försvann plötsligt stora delar av min fritid och den jag hade behövde jag ägna ganska mycket åt att vila. Syendet gick frustrerande långsamt när jag bara lyckades göra det några enstaka timmar per vecka. Stickade gjorde jag på bussen. Och ändå behövde jag inte ta hand om något hushåll. Men jag mådde bra eftersom jag fick så mycket uppskattning för det jag gjorde på jobbet.

Där är jag nu. Med en anställning som började förste januari, ett rum hos föräldrarna och lite, lite fritid. Jag tänker inte göra upp några planer för varken sömnaden, bloggandet eller stickningen.

Att stoppa strumpor

God fortsättning och gott nytt år! Jag tog visst lite ledigt från bloggandet (och bloggläsandet) under december. Anledningen har väl mest varit decembertrötthet och att jag inte har haft så mycket att skriva om. Men nu känner jag mig sugen på att blogga igen och ledigheten borde resultera i att jag får lite färdiga saker att visa upp och kanske inspiration att skriva om något annat.
Att stoppa strumpor
När jag julstädade den 23:e hittade jag ett par hemstickade strumpor med halvfärdiga lagningar liggande på mitt skrivbord. Jag bestämde mig för att bästa sättet att få undan dem var att laga strumporna. När det var klart tog jag även några kort på resultatet, med tanken att tekniken för att stoppa strumpor (och laga andra stickningar) är något som borde föras vidare.
Att stoppa strumpor
Jag har använt mig av den vanligaste lagningstekniken, som finns beskriven i äldre stickböcker. Den går ut på att man väver in ett stoppgarn i maskorna runt hålet och sedan fyller ut själva hålet med väven. Först väver man horisontellt och sedan vertikalt. För något år sedan var det en artikel i Twist Collective som beskriver den här tekniken och flera andra.
Stoppsvamp och stoppgarn
För att laga strumpor eller annan stickning är det bra att ha lite specialutrustning, men den går utmärkt att ersätta med enklare saker. En stoppsvamp (eller ett ägg) krävs för att spänna ut hålet, så att lagningen inte drar ihop stickningen. Sådana kan köpas lite här och var och ibland dyker de upp på loppisar. Det var så jag fick tag i min. Har man ingen går något annat runt föremål bra att använda, t ex en julgranskula. Nu när jag använde min stoppsvamp upptäckte jag att den har en fjäder runt kanten som det går att spänna fast stickningen med. Garnet man lagar med bör vara i samma tjocklek som stickningen eller lite tunnare, hur man gör med färgen beror på hur osynlig lagningen ska vara. För strumpor finns speciellt stoppgarn, som går att köpa i vissa garnaffärer och sybehörsaffärer, men som också kan dyka upp på loppisar (återigen, det var så jag hittade mitt). Nålen är också en smaksak. tidigare har jag använt en tapesserinål utan udd, men nu använde jag en lång, tunn och spetsig nål som satt i ett av stoppgarnen jag köpte på loppis. Den kan dra stoppgarnet igenom stickningens garn, vilket för mig känns som att det förankrar lagningen bättre. Men man kan ju också vilja dra lagningen runt stickningens garn och då är en trubbig nål bättre.

Ni som stickar strumpor, brukar ni laga dem när de blir slitna? Hur i så fall?

Höstlövssurf – nya strumpor

Jag brukar gå på stickcafé ganska ofta — det är trevligt att träffa likasinnade och beundra andras stickningar. Ibland ser jag också något som jag direkt känner att jag också måste sticka. Det här strumpmönstret var ett sådant. I våras såg jag Visa Lisa sticka på sina Stitch surfers och la in mönstret i min Ravelrykö direkt. Sedan tog det ett par månader innan jag började på dem, men de fanns nog ändå i medvetandet över sommaren.
Stitch surfer
Mönster: Stitch surfer
Garn: Opal Handgefärbt Blätterwald och Hjertegarn Sock 4
Stickor: 2,5 mm
Stitch surfer
Jag är riktigt nöjd med hur strumporna ser ut! Det här var verkligen rätt mönster för att visa upp höstlövsgarnet ihop med det gröna. Dessutom blev färgupprepningarna mycket snyggare så här än när jag försökte sticka runt med garnet förra sommaren. Jag är däremot inte helt nöjd med passformen. Mina fötter är långa och smala, men är ganska höga framför hälen (eller hur man ska beskriva det). Därför blev den första strumpan, som jag stickade helt enligt mönstret, lite för tajt vid hälen. På den andra ökade jag några maskor mitt på foten och förlängde den även, och den strumpan sitter lite bättre. Men jag tror att jag i fortsättningen håller mig till strumpor med hällapp och kil.
Stitch surfer
Det här har varit stickningen som jag har burit runt på under hösten. Jag har stickat på bussar och spårvagnar, i baksätet av bilen och på stickcafé förstås. Strumpor har precis lagom storlek för att ta med såhär och det här mönstret var tillräckligt enkelt utan att bli tråkigt.

Vad har du för favoritstickning att ta med?

Vantar med V

Det här är ett riktigt långkörarprojekt. Förra hösten köpte jag boken Vantar för alla årstider och började på dessa halvvantar nästan direkt. Men någonstans på vägen drabbades jag av ”second sock syndrom” (fast med vantar då) och tröttnade. Så det var inte förrän den här hösten, när det började kännas aktuellt med halvvantar igen som jag bestämde mig för att avsluta dem. När jag väl gjorde det gick det dock rätt fort och jag är nöjd med resultatet. De är härligt varma och ulliga, precis som sig bör.
vvantar3
Mönster: Hulda från Vantar för alla årstider
Garn: Klippans Tuna
Stickor: 3 mm
vvantar2
Det märks att vantarna är stickade över en ganska lång period. Den första (höger) stickade jag i ett sträck under förra hösten. På den är stickfastheten jämn, men ganska lös för att vara flerfärgsstickning. Vänstervanten började jag på ganska direkt, men sedan tröttnade jag ju lite. Så jag lät den ligga och stickade bara några enstaka varv utspridda under året innan jag tog tag i att få den klar nu. Den tydligaste skillnaden i stickfastheten märks i den där sista fjärdedelen eller så. Där har jag stickat märkbart hårdare, så att vanten faktiskt sitter lite för tajt över handen.
vvantar4
Garnet som jag har använt känns som ett klassiskt, rejält ullgarn. Ett sådant som gett upphov till myten att yllekoftor alltid kliar. Jag har köpt det på loppis, men påsarna var märkta Tuna och på Ravelry hittade jag garnet Tuna från Klippans väveri i Skåne. (Peta på mig om jag har fel där, jag orkar inte googla.) Varma och goa blev vantarna åtminstone.

En rolig stickning

Jag har äntligen börjat på en kofta som jag har drömt om ett tag. Det är Tenaya, ett mönster som jag har beundrat i flera år. I vintras köpte jag garn på rea i en lagom koftmängd, men först efter det insåg jag att det skulle passa bra till Tenaya. Sedan blev det förstås liggande i garnlådan eftersom jag hade ganska många andra projektidéer som stod före i kön. Men nu har jag börjat och jag gillar den verkligen!
Tenaya cardigan

Konstruktionen är lite speciell och intressant. Man börjar att sticka en axel i taget som formas med förkortade varv. Sedan läggs maskorna mitt i nacken upp (det som är flätor och så) och man stickar bakstycket ned till ärmhålens nederkant. Nästa steg är att plocka upp maskor i axlarna och sticka framstyckena lika långt som bakstycket. När alla delarna så är klara sätter man ihop dem och stickar hela kroppen på en gång. Maskor till ärmarna plockas upp i ärmhålet och ärmkullen formas med förkortade varv. Det blir alltså inga sömmar alls! På bilderna har jag precis börjat på det andra framstycket.

Tenaya cardigan
Anledningen till att jag började på den här koftan nu, trots att jag redan har en annan kofta på gång, var att jag kände att jag behövde en rolig stickning. För mig är just något sånt här riktigt roligt att sticka. Det blir ett fint mönster och något händer på varje varv. Det är inte en för kort eller för lång mönsterrapport och lite lagom med slätstickning emellanåt. Mönstret som gör att ”något händer” kan vara flätor som här, spets eller flerfärgstickning. Den enda nackdelen som jag ser med mina roliga stickningar är att de inte är så himla sociala – jag har svårt att ta med dem på café eller så.

Vad är en rolig stickning för dig?


I started knitting Tenaya, a cardigan that I’ve been admiring for a couple of years. I really like the top-down construction.

Instagram och pågående projekt

Jag är ingen fotograferande människa och innan jag skaffade min nya telefon i våras trodde jag inte att Instagram skulle vara något för mig. I början sommaren fick jag dock för mig att det kunde vara kul att prova. Så det har jag gjort de senaste månaderna och jag är faktiskt fast. Det är roligt att se andras bilder och jag tycker om att ta bilder på det jag håller på med. Mest är det olika handarbeten, men ibland smyger det in lite djur och natur också. Om du har Instagram får du gärna kommentera här med ditt namn eller börja följa mig där. Jag heter karinlu87

Här är några saker som jag har fotat den senaste veckan, vilket även råkar vara några av mina pågående projekt.
klöver-insta
Jag har stickat på min klöverkofta nästan hela sommaren (utom när det var alldeles för varmt) och nu börjar den närma sig de spännande delarna. Jag är klar med kroppen och ärmarna, så nu ska jag bara räkna lite innan jag kan ta itu med oket.
tenaya_insta
Jag har även precis börjat på ett annat koftprojekt. Det är en Tenaya från Twist collective, som jag skrev om i vintras.
grundkjol_insta
Förutom stickningen har jag faktiskt sytt lite också. Den här bilden är från idag och föreställer mitt test av ett grundmönster till en kjol. Jag har anpassat det efter mina mått och kjolen sitter riktigt bra.

I recently started using Instagram and these are some of my photos from this week. My username is karinlu87.

Sommarsockar

Under den här sommaren har de här raggsockorna varit min främsta ta-med-stickning. Det har visserligen känts lite ironiskt att sticka extra tjocka sockor en så här varm sommar, men jag behövde dem verkligen. Raggsockorna som jag har använt i mina gummistövlar innan har nämligen knappt några hälar kvar längre. Inte för att jag använder stövlarna så ofta, men det är ju trevligt med hela sockor i dem.

Raggsockor
Mönster: Grundmönster på raggsockor
Garn: Rustik från Netto
Stickor: 3,5 mm

För att få den rätta tjockleken på garnet har jag hållit vanligt strumpgarn dubbelt, mest för att jag hade garnet hemma. Det kommer egentligen från Netto men jag köpte det på Stadsmissionen och upptäckte inte dess ursprung förrän jag kollade på Ravelry. Det är luddigt på ett väldigt varmt sätt och när vädret var som varmast stod jag inte ut med att ta i det.

Raggsockor

Mönstret är någon sorts grundmönster, så inget speciellt alls. Utan att tänka på det gjorde jag dock en annan sorts häl än jag brukar. Den här är väldigt fyrkantig jämfört med många andra varianter. Jag tror inte att jag kommer att använda den igen, men det är ju alltid intressant att prova något nytt.

Raggsockor
På det hela taget är jag nöjd med sockorna och jag tror att de kommer att hålla mig varm i gummistövlarna ett bra tag framöver. Endra problemet är att du skulle kunna vara lite för smala. Än så länge har jag bara provat dem barfota, så jag vet inte hur det blir med strumpor också.

This summer has been extremely warm in Sweden, so it has felt quite ironic to knit extra thick socks. I needed them though. The yarn is normal sockyarn that I had at home and held double and the pattern is just basic socks.

Doris som mobilfodral

Jag är av åsikten att en mobiltelefon behöver ett fodral. Det finns ju så mycket som skulle kunna repa skärmen eller något annat. Dessutom kanske ett mjukt fodral dämpar lite så att inte något går sönder om telefonen tappas. Givetvis ska mina fodral vara hemgjorda! När jag köpte mig en ny telefon (min första smartphone!) i våras stickade jag en snabb strumpa åt den, bara för att ha någon sorts fodral. Den är tråkigt randig och jag har inte bloggat om den. Nu när jag hade lite mer tid såg jag dock till att sticka det fodral som jag drömde om redan då: tjockt, rejält och flerfärgsstickat.

mobilfodral2

Knappmönstret kommer från vanten Doris från boken Vantar för alla årstider. En hand är lite större än min telefon, så jag fick ta bort ett par mönsterrapporter. För att vidden skulle bli lagom lade jag sedan till några extra maskor i kanterna. Garnet var sådant som jag hade hemma. Det ljusa, som faktiskt är rosa, är Tuna från Klippan och det gröna är något gammalt som jag har slarvat bort banderollen till. Jag stickade med 2,5 mm stickor så att det skulle bli ett tätt och tjockt material.

mobilfodral1

Vet ni att det här faktiskt är det första som jag gör färdigt från Vantar för alla årstider? Jag började ju på ett par halvvantar förra hösten, men de ligger fortfarande halvfärdiga i stickkorgen. Vantar har väl helt enkelt inte varit det jag har varit sugen på den senaste tiden. Brukar ni köpa fina mönsterböcker och sedan inte göra något av dem? Jag har ett par stycken som jag har sytt eller stickat något enstaka mönster ur, men som jag annars mest tittar på.

I think that a mobile phone needs some kind of case, preferably homemade if it’s mine. This case is quite sturdy since I used quite small needles compared to the yarn. Perfect! The fair-isle pattern comes from a lovely book of mittens.