Mot rast och ro

Bild

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det kan hända med det mesta, men just idag är det de stora sakerna jag syftar på. Livet. Eller åtminstone arbetslivet.

För att ta till en metafor: Jag som alltid har gått rakt fram och aldrig gjort några avstickare hamnade plötsligt i en återvändsgränd. Hur mycket jag än försökte gick det inte att komma vidare. Till slut var jag beredd att vända om och försöka hitta en annan väg, men innan jag hann göra något blev jag tvingad att vända.

Jag packar ner mitt hem igen och återvänder till Sverige. Jag ska slicka mina sår, vila ut och fundera på vad jag egentligen vill göra. Sommaren tänker jag ägna åt sy och sticka, samt försöka njuta så mycket som möjligt av naturen.

In short: I found myself in a dead end and was forced to turn around. I will go back to Sweden and try to figure out what it is I want to do with my life. The summer will be spent resting, sewing and knitting.

Skogspromenad med sjal

I förmiddags var vädret så vackert att jag omedelbart bestämde mig för att gå ut och promenera – man vet aldrig hur länge det varar. Solen strålade och värmde. I skogen sjöng fåglarna för fullt. I ett soligt dike hade några grodor vaknat till.

Jag passade på att fotogarafera min nyligen färdigstickade sjal i dess naturliga miljö. Eftersom alla mönstrena är på temat blad och skog kallar jag den för ”Skogspromenad”. Tanken med den är dock att värma mig på kyliga kvällar när jag har suttit stilla för länge. Sjalen är stor – 85 cm radie – och tjock och är utmärkt att svepa in sig i.

Mönster: Camping half-circle shawl, men jag har bytt den innersta biten från kattassar till fyrklöver och det yttersta från vågor till blad. Bladen kommer från Bitteroot.
Garn och stickor: Kampes tvåtrådiga ullgarn, lite mer än två härvor, och stickor 4,5 mm.


Vintersport

Det blev vinter även här i Eindhoven till slut. Fast den är nog på väg att försvinna igen ganska omgående. När det frös på för två veckor sedan märktes det direkt vad som är den stora inhemska vintersporten, nämligen skridskoåkning. Det tog inte många dagar innan det började spekuleras om det skulle bli någon Elfstedentocht (vilket det inte blev). Nedanstående foto tog jag förra helgen när det var sådär tio grader kallt. Idag var det tre eller fyra gånger så mycket folk på dammen. Jag gissar att alla andra stillastående och tillfrysta vattenytor i staden såg likadana ut.

Nu när snön börjar närma sig bäst före datumet och ser ganska trist ut, kan det vara fint att titta på hur vackert det var för bara en vecka sedan.

Blått garn

I julklapp från min kära mor fick jag tre härvor blått garn, vilket fick mig att konstatera att jag har en del garn i olika blåa nyanser. Kanske inte jättemycket, men med tanke på att min garnsamling får plats i två ganska små papplådor från IKEA är det faktiskt ganska mycket av det som inte är rester som är blått. Speciellt med tanke på att jag inte är jätteförtjust i färgen.

Garnet jag fick av mamma är entrådigt från Ullcentrum på Öland. Första tanken med så tunt garn är en sjal, men en lätt och tunn tröja kanske är mer användbart. Jag måste bara hitta ett mönster som är intressant att sticka men som ändå inte blir uppslukat av nyansskiftningarna i garnet.

Jag fick ju även en Zauberball i blå nyanser på Sinterklaas. Strumpgarn, men jag tycker att det är lite för fint och mjukt för att slitas i mina skor. Av erfarenhet vet jag att man får ut en lång halsduk av ett sådant nystan, men det var rätt tråkigt att sticka i längden.

Till sist har jag kvar en del av det blåa garn som jag köpte på en loppmarknad i München. Jag tror att jag har ungefär 150 g av det tjocka ljusblå, efter att ha stickat mössa av en härva. Jag har en idé för en axelvärmare/sjal/bolero som behöver ett tjockt garn. Men troligen inte det här, färgen skulle inte fungera så bra ihop med annat som finns i min garderob, är jag rädd.

Randiga strumpor

Dessa strumpor har jag pysslat med till och från sedan i somras någon gång, så det har väl mest varit från. Nummer två har jag mest stickat på stickcaféet här i Eindhoven.

Mönster: Dödergöks Mitered socks.
Garn och stickor: Blandat tyskt strumpgarn och 2,5 mm strumpstickor.

Jag är rätt nöjd med strumporna. De är trevliga att se på och var lagom krångliga att sticka i sociala sammanhang. Dessutom ett bra sätt att bli av med restgarn, även om jag nog inte kommer att sticka med fyra färger igen – alla snor sig runt varandra och bildar trassel som måste redas upp med jämna mellanrum. Mönstret var bra och gav mig en ny teknik att foga till samlingen – den instickade hälen. Dock tror jag att den gav mig aningens för korta strumpor eftersom jag inte kunde prova under tiden. Men jag har väldigt långa stortår, så jag borde ha kunnat inse att jag skulle behöva lägga till lite till längden i instruktionerna. Jag hade även kunnat göra skaften längre, men jag var otålig och lite rädd att få slut på garn (vilket inte hände, jag har nu pyttenystan av alla garnen).

Sinterklaas

I måndags, den 5:e december, var det Sinterklaas. Detta är en högtid som i princip bara firas i Nederländerna (och på en del andra platser där de har varit och stökat). Wikipedia beskriver det hela ingående, men jag ska ge mig på en liten sammanfattning. Högtiden handlar väldigt mycket om barnen. Sinterklaas (Sint Nikolaas) och hans medhjälpare (som alla heter Zwarte Piet) delar ut presenter och godsaker. Vad jag förstår är det här tillfället när barnen får presenter, istället för jul, även om det nu nog varierar från familj till familj när presenterna delas ut. Traditionella godsaker är olika sorters kakor som smakar nästan som pepparkakor och allt möjligt i form av bokstäver.

Vuxna ägnar sig mest åt olika sorter utlottande av presenter. Speciellt vanligt verkar det vara att man inom en grupp får lottat en person att ge en present till. Man slår in presenten på något kreativt sätt, som gärna får anspela på något drag hos mottagaren. Dessutom skriver man en dikt om personen och innehållet i presenten. Våra julklappsrim får se sig slagna med hästlängder.

Mitt stickcafégäng firade med en sån här utdelning i onsdags. Det hela var en smula överväldigande, men så är det ju ett gäng med kreativa damer. Jag har bara bilder på min present, som jag fick av en amerikanska som bott här några år (och lärt sig hur det fungerar). Mitt eget försök kan jag mest betecknas som ”tappert” och jag försökte då inte ens skriva någon dikt.

Det här är Beaker från Mupparna, anspelande på mitt yrkesval.

Garnet och kragen låg inuti labbänk respektive Beaker. Dikten kan man läsa hos Paula som var min givare.

Själv hade jag bara sett min mottagare en gång och visste bara att hon var gravid. Sedan visade det sig att jag blandat ihop namn och egentligen skulle ge till hennes väninna… Mustaschkatten blev hursomhelst ganska söt.

Förkyld dag

Efter att ha hållit sig borta hela hösten kom till slut en förkylning och anföll i söndags. Idag bestämde jag mig för att försöka kurera mig genom att stanna hemma och vila. Det är verkligen inget jag brukar göra. I skolan brukade jag kämpa på även om mitt huvud kändes som att det var fyllt med lite för mycket bomull. Det som skulle få mig att stanna hemma var i princip feber, men det hände mycket sällan och då mest på helger. Nu tänkte jag pröva en annan taktik och alltså stannade jag hemma och stickade.

För tillfället har jag en del på gång. Några saker är presenter som jag inte tänker nämna mer om förrän de är bortgivna (trots att mottagaren inte talar svenska, vad jag vet). Resten är de nästan färdiga strumporna som bara behöver blockning, eftersom jag fäste alla trådarna idag, och en nyligen påbörjad halvcirkeljal. Den sistnämnda stickar jag i Kampes ullgarn och jag förutspår att den blir enorm. Dessutom har jag en vante till att sticka.

Höstmörker

Höstmörkret har på allvar sänkt sig nu. När dagarna dessutom fylls av en dimma som gör allt lite grått och suddigt i kanterna, får man försöka påminna sig om de vackra färger som hösten också ger. Påminna sig eftersom de börjar blekna nu. Trädet nedan var så färgglatt fr två veckor sedan.

Jag håller även på att sticka höstfärgade vantar. Mönstret är Karin, the Kurbits Mitten. (Givetvis kunde jag inte låta bli ett mönster med mitt namn.)

Den första vanten blev färdig igår, efter en del maratonstickning på tåg, flygplats och flygplan förra helgen. Att få till flerfärgsstickning lagom löst blev lättare allt eftersom, vilket eventuellt kommer att leda till att vanten är tajt längst ner och lös överst.

Cykellandet


Eftersom jag nu bor i cyklisternas förlovade land (platt som en pannkaka) skaffade jag mig en cykel så snart jag hade installerat mig litegrann. Bättre begagnad för en lagom penning, samt ett stort lås som vi i Sverige skulle sätta på en moped. Tydligen är det vad som gäller för att hålla tjuvar borta. Efterhand har jag även utrustat min cykel med väskor på pakethållaren för att lättare kunna transportera saker.

Alla här cyklar så snart de ska ta sig någonstans (utom möjligen när det spöregnar) så det är ganska lätt att iaktaga trender.

  • Hjälm har man bara om man tar cykelsport på stort allvar. Racercykel eller mountainbike samt tajta cykelkläder ingår också. Jag är förmodligen en märklig syn där jag cyklar fram i sakta mak med min hjälm.
  • När det regnar tar man fram sitt stora paraply och håller det över sig. Eller tar på sig någon sorts poncho a lá Lisebergs blöta attraktioner. Regnkläder har jag inte sett så mycket.
  • Att det börjar bli ganska kyligt ser man på att folk cyklar med händerna i fickorna. Jag har även sett en dam som hade monterat som en muff på styret att sticka in händerna i.

Ikväll stänker jag börja sticka dessa öronvärmare.

Min låda


Studentrummet som jag bor i här i Eindhoven kan göra skäl för uttrycket compact living. Det är inrymmt i en låda stor som en container och har både pentry och badrum. Lådorna är staplade på varandra så att man får ”hus” som går att ställa upp mer eller mindre tillfälligt. Inredningen är ganska enkel och det mesta känns lite plastigt.

Det ena som är riktigt bra med lådan är att den är försedd med ett hyfsat möblemang, som jag sedan har utökat med en byrå och en extra bokhylla. Detta är speciellt bra i Nederländerna eftersom lägenheter normalt hyrs ut utan vitvaror. Den andra bra är att den ligger på universitetsområdet och att jag därför har fem minuters promenad till jobbet. Från ytterdörr till kontorsdörr.

PS. Med den andra bilden kan man leka ”Hitta allt som Karin har tillverkat”. Jag hittar 9, men då är några halvt dolda.