Julklappsförkläde

Jag verkar ha skaffat mig en tradition av att sy förkläden åt andra efter mönster som jag ritat av från gamla förlagor. Om man nu kan kalla det tradition om man har gjort det två gånger. Men omständigheterna är faktiskt ganska lika: Någon som står mig nära ber mig att sy ett förkläde och utgå från ett gammalt och slitet. Och sedan tar jag god tid på mig med att utföra arbetat.
Förkläde till mamma
Den här gången var det mamma som beställde ett förkläde som julklapp från mig. Då tänkte jag göra samma modell som förra gången, men när jag väl skulle sy visade det sig att hon inte var så förtjust i den. Istället kom hon med ett gammalt förkläde som vi har ärvt efter min farmor. Det består av en kjoldel och en bröstdel, som även bildar en ficka mitt fram. ”Knäppningen” består av en snillrik konstruktion med band som korsas i ryggen och dras genom öglor i överkanten av kjoldelen.

Mamma var inte helt nöjd med det gamla förklädet, utan ville att jag skulle göra några ändringar när jag ändå ritade av mönstret. Jag breddade både bröstdelen och kjoldelen med kanske fem centimeter i varje sida. Egentligen breddade jag bara bröstdelen, för kjolen lånade jag från en klänning med halvcirkelkjol.
Förkläde till mamma
Om jag syr ett sånt här förkläde igen skulle jag ändra två saker som inte blev riktigt bra. Nummer ett är bredden på bröstdelens överkant. Banden över axlarna vill vara närmare varandra, så bröstdelen bubblar sig inåt (och man riskerar att tappa saker innanför förklädet). En lösning som vi har funderat på till just det här förklädet är att göra ett par små veck i överkanten för att hålla in vidden. Den andra saken som jag skulle ändra är banden. Antingen behöver de förlängas eller så ska hela bandkonceptet bytas ut. Eftersom jag inte är så förtjust i de korsade banden skulle jag göra dem på ett annat sätt om jag sydde förklädet till mig själv.
Farmors förkläde
Tyget är köpt på Panduro och kantbanden kommer från Knapp-Carlsson. Öljetterna som man drar banden genom plockade pappa fram ur en låda med båt- och segeltillbehör.

Tankar om mönsteranpassning

Jag tycker om att anpassa mönster för att få det jag syr att passa mig bättre. På ett ganska nördigt sätt tycker jag om att läsa om det och fundera på hur jag skulle kunna utnyttja olika varianter på anpassningar. Ibland kan jag till och med fundera över det utan att jag för tillfället har något att sy. ”Nästa gång jag syr en blus ska jag testa den där grejen för att få den att sitta bättre över axlarna.”
image

Jag finner det på något sätt väldigt tillfredsställande att anpassa mönster efter min egen kropp. Förutom det där att jag (förhoppningsvis) får ett plagg som passar mig bra, så är det något med själva problemlösandet. Att hitta ett problem och sedan komma fram till orsaken. Att leta rätt på en möjlig lösning och sedan anpassa den för just mitt problem. Och att till slut komma fram till om det fungerade eller inte.
image

Det tråkiga med att behöva anpassa mönster innan jag syr efter dem är ju förstås att det tar ganska mycket tid. Trots att jag tycker att det är roligt med sjäva arbetet, så är det inget jag ser framemot när jag ska sy något nytt. Jag vill ju sy mina kläder nu och inte behöva lägga en massa tid på något som inte ger något direkt användbart. Men som sagt, det är ju trevligt under tiden och leder ju till att jag blir mer nöjd med det jag syr i slutändan.
image

Den här helgen har jag arbetat med Moneta från Colette patterns. Det är en klänning som sys i trikå, så ändringarna blev lite annorlunda än vanligt. Jag behövde för en gångs skull inte ändra bysten, men jag gjorde desto mer med ryggen. Nu är jag rätt nöjd med livet, men ärmen visade sig vara helkonstig. Den är alldeles för vid precis nedanför armhålan. Förhoppningsvis går det att göra något lätt åt den, annars får den vara konstig.

Vad tycker ni om att behöva anpassa mönster när ni syr eller stickar?

Gammal kappa med nytt foder

Nu har min fina secondhandkappa fått sig ett nytt foder. Det tog sin lilla tid, men det gör bara att jag är gladare att äntligen kunna använda kappan.
Utbytt kappfoder
Det gick snabbt att sprätta ur det gamla fodret och att köpa tyg, men sedan hängde kappan på min garderobsdörr under hela december. Vid jul ritade jag mönster efter det gamla fodret, klippte ut allt och sydde alla maskinsömmar, vilket också gick fort. Sedan kom steget att sy fast fodret i kappan för hand. Det tog tid, men mest var det så att jag inte kunde sy mer än någon timme innan mitt tålamod för pilliga saker tog slut. Så jag blev klar först i mitten av januari.
Utbytt kappfoder
Fodertyget är speciellt kappfoder i viskos, som jag antar är lite tjockare än vanligt foder. Från början tänkte jag mig ett mer färgstarkt tyg, men sedan föll jag för det prickiga.
Utbytt kappfoder
Jag har gjort några förbättringar i mönstret jämfört med det jag ritade av. Främst la jag till ett veck i ryggen för att få lite mer rörelsevidd. Det finns det i yttertyget men inte i det gamla fodret, som ju också hade spruckit i ryggen.

Jag är som sagt väldigt nöjd med mitt verk och vill bara använda kappan. Tyvärr är den lite för tunn för att funka när temperaturen ligger under fem plusgrader och när den blir fuktig luktar den smutsigt får. Det första går att lösa med en extra kofta och det andra… Ja, det är nog bara att vädra och hoppas på det bästa. Eller kosta på mig en kemtvätt. Har ni några bra tips på hur man blir av med lukt från gamla kläder?

2014 – En sammanfattning

Jag tänkte göra något liknande som förra året och sammanfatta året litegrann och både berätta vad som har hänt mig privat och visa upp några alster.

Årets favorit

mmm14-9
Min grå klänning är helt klart årets absoluta favorit! Under hösten när jag har haft tillfälle att använda den har jag märkt att jag trivs väldigt bra i den och känner mig lite lagom vardagselegant.

Årets mest använda

Kvartscirkelkjol
Kvartscirkelkjolen som jag sydde av en skjorta i somras använde jag sedan nästan hela tiden. Den är bekväm, sval och modellen är väldigt fin.

Årets vackraste

Laminaria
Den här sjalen är nog inte bara årets vackraste utan överhuvudtaget det vackraste jag har stickat. Jag vet att ägarinnan verkligen uppskattade gåvan också.

Årets omvärdering

mmm14-15
Förra året skrev jag att den gröna lövkoftan var en flopp, för att den töjde sig så mycket. Men när våren och sommaren kom hade jag den på mig jämt. Uppknäppt blev den ett perfekt sommarplagg.

Årets flopp?

Manchesterbyxor Sewaholic Thurlow
Jag arbetade otroligt mycket för att få manchesterbyxorna att passa och jag har faktiskt använt dem ganska mycket. Problemet med dem är framförallt att tyget töjer sig! Därför blir de lite säckiga i rumpan efter någon dags användning och jag måste hålla in dem ordentligt med ett bälte. Det senare ska jag försöka göra något åt, så kanske de blir lite mindre floppiga.

Det privata

På ett privat plan har 2014 varit ett minst sagt omvälvande år för mig. Under de första sex månaderna var jag arbetslös och gick på aktiviteter genom Jobb- och Utvecklingsgarantin ett par dagar i veckan och sökte samtidigt jobb för fullt. Jag agerade även ”hemmafru”. Som en utmaning till mig själv bestämnde jag mig på inrådan från en coach/psykolog att satsa lite mer på bloggen för att gå utanför min ”comfort zone” på ett positivt sätt. På fritiden sydde jag och stickade så mycket jag orkade för att hålla humöret uppe. I början av sommaren fick jag nya aktiviteter, på heltid, så att fritiden minskade något. Samtidigt började jag fundera på att plugga igen för att skola om mig. Sedan var jag ledig en månad och njöt av att sy, sticka och pyssla utan att behöva fundera på att söka jobb.

I augusti flyttade jag och min sambo isär, jag hem till mina föräldrar. En månad senare snubblade jag plötsligt över en praktikplats som kunde leda till ett kvalificerat jobb för mig inom bioteknikbranschen. Med arbete på heltid och långa pendlingstider försvann plötsligt stora delar av min fritid och den jag hade behövde jag ägna ganska mycket åt att vila. Syendet gick frustrerande långsamt när jag bara lyckades göra det några enstaka timmar per vecka. Stickade gjorde jag på bussen. Och ändå behövde jag inte ta hand om något hushåll. Men jag mådde bra eftersom jag fick så mycket uppskattning för det jag gjorde på jobbet.

Där är jag nu. Med en anställning som började förste januari, ett rum hos föräldrarna och lite, lite fritid. Jag tänker inte göra upp några planer för varken sömnaden, bloggandet eller stickningen.

En kritstrecksrandig väska

Jag är så otroligt nöjd med den här väskan! Speciellt att jag äntligen har sytt den. Det är nämligen så att jag i drygt ett år har tänkt att jag skulle sy en ny, lagom stor axelremsväska. Utan att någonsin faktiskt ta tag i det, eftersom det alltid fanns något roligare att sy. Det som fick mig att göra något åt det nu, var att jag plötsligt inte fick plats med alla mina saker i min väska, när jag fick en jobbtelefon också.
kritstreck-väska1
Jag har följt ett mönster ganska väl, vilket är ovanligt när jag har sytt väskor tidigare. Mönstret är kanske mer av en beskrivning, men det gav mig en bra grund att stå på. Sedan ändrade jag några mått litegrann och la till en extra ficka inuti.
kritstreck-väska2
Väskan har en stor ficka på baksidan, där jag brukar lägga busskort och sånt som jag vill komma åt lätt. Inuti har jag tre fickor, två mindre för nycklar och telefon och en större för alla möjliga småsaker. I själva väskutrymmet brukar jag mest förvara min busstickning.
kritstreck-väska3
Tygerna kommer till stor del från mammas eller farmors gömmer. Yttertyget är ett tunnt, marinblått ylletyg och det fantastiskt turkosa fodret är nog bomull, trots att det är glansigt. För att ge väskan stabilitet har jag använt påsttrykbar filt, som mest är till för quiltning.

Resultatet är en väska som jag verkligen gillar. Tillräckligt stor för att få plats med det mesta jag vill ha med mig dagligen, utan att bli otymplig. Den där stabiliten gör att väskan ser ganska proffsig ut också. Jag är väldigt nöjd!

A-linjekjol – höstversion

Här är höstversionen av min A-linjekjol! Lagom med värme i tyget, snyggt fall, neutral färg och rejäla fickor i sidsömmarna. Jag är stormförtjust! Typiskt bara att första kvällen jag använde den hälldes innehållet i ett tänt värmeljus ut över den. Så jag har ägnat mig åt lite avancerad fläckborttagning och jag tror att kjolen kommer att vara helt användbar när det är klart. Jag lovar att berätta mer om hur jag gjorde senare. Bilderna i inlägget är tagna av min bror på eftermiddagen innan olyckan inträffade.

Grå A-linjekjol

Foto: Lars Lundberg


Mönster: Egen A-linjekjol
Tyg: Grå ylle-viskosblandning, syntetiskt skjorttyg till fickorna
Tillbehör: Dragkedja och marinblå snedslå

Det finns inte så mycket att säga om mönstret eftersom det är samma som jag sydde upp tidigare i höstas. Den största ändringen är att jag la till fickor i sidsömmarna. De lånade jag från ett annat kjolmönster som jag har använt tidigare. Då visste jag att de blev tillräckligt stora och jag behövde inte konstruera egna. Jag valde också att inte göra något speciellt med midjan den här gången.

Grå A-linjekjol

Foto: Lars Lundberg


Tyget har jag också använt tidigare, i min grå vinterklänning. Jag hade precis så mycket kvar att det räckte till den här kjolen, men hade tygets riktning spelat någon roll hade det inte gått. Det här är verkligen ett perfekt tyg för den här modellen, tycker jag. Lagom mycket värme från ullen och en trevlig tyngd och fint fall från viskosen. Möjligen skrynklar det sig lite väl lätt när jag sitter ned länge, men det kan jag leva med.
gråkjol3
Kjolen är inte fodrad, utan jag planerar att använda den med underkjol istället. Jag valde att kanta infodringen i midjan med snedslå för att få en riktigt snygg och hållbar kant. Samma resonemang gällde fållens kant. Jag gillar verkligen att kanta med snedslå såhär. Det ser så proffsigt ut på något sätt, speciellt när det är en lite avvikande färg. Just för detta syfte brukar jag köpa snedslå så fort jag hittar det på Röda korset eller Stadsmissionen. En annan detalj som jag gillar är den handsydda dragkedjan. Jag hade egentligen tänkt sy på maskin, men jag insåg att det skulle bli lite väl många lager att sy igenom längst upp i midjan, så det fick bli handsytt istället.
gråkjol4
Jag hoppas att jag kommer att kunna använda kjolen mycket nu under hösten och vintern, den känns som att den skulle kunna bli ett favoritplagg. Vad är ditt favoritplagg för hösten?

This is the autumn-version av my A-line skirt. It’s made from a wool-viscose mixture that has a nice combination of warmth and drape. The only difference from the summer-version is that I added pockets to the sideseams on this. I didn’t line the skirt since I plan to wear it with a slip. Thus I wanted a nice finish on the facing and hem, so I used some bias tape that I had around.

Hindra böjda kanter att töjas

Böjda eller svängda tygkanter töjer sig, så är det bara eftersom de är klippta på skrådden. Problemet är att ett klädesplagg är fullt av dem. Därför är det viktigt att stödsticka* runt halsöppningar och böjda linningar innan man syr något annat, så att de inte töjs under arbetets gång. Men ibland hjälper inte det i längden och man får ta till rejälare metoder för att stabilisera dem. Det vanligaste är nog att sy fast ett band som inte töjer sig i sömsmånen.

Hindra böjda kanter att töjas

Jag använde stadkant för att stabilisera.

Det här kan användas t ex på svängda linningar som utsätts för ganska mycket krafter när man använder sin kjol eller sina byxor. Jag önskar att jag att vetat om det tidigare eftersom jag har flera kjolar som har blivit lite för stora i midjan efter hand. Det är även en utmärkt metod att använda för att stabilisera kanter som är klippta helt på sned, som i en v-ringning eller i byxfickor, och man får inte glömma axelsömmarna i trikåtröjor. Jag tror också att det skulle vara bra till kanter i tyger som är lite töjbara, som t ex manchester.

Hindra böjda kanter att töjas

Kolla hur mycket stödstickningar de har! (Del P är lika lång som midjemåttet.)


Hur gör man då? Jag har hittat ett par olika instruktioner. Dels från Sewaholics Crescent skirt och dels i ett gammalt kjolmönster. De är överrens om att man syr fast ett band i den svängda sömsmånen som ska stabiliseras, men skiljer sig åt gällande när det ska göras. Sewholic vill att man ska sy fast bandet efter att infodringen är på plats och mönstret säger före. Bandet som används kan vara ett smalt, vävt bomullsband, som gärna får vara kyprat (twill tape), eller speciell stay tape, som jag inte vet om säljs i Sverige, eller helt enkelt stadkanterna från tyget man använder, som ju är mindre töjbara än resten.

Har du stött på det här i några sömnadsintstruktioner och provat det? Jag gjorde det i min A-linjekjol och hoppas verkligen att midjan inte ska töja sig.

*Stödsticka: sy en vanlig raksöm i sömsmånen strax utanför sylinjen. Stay stich på engelska.

I recently found out about using twill tape or stay tape to stabilize curved seams. I really wish that I had known this before since I own some skirts that have noticeably stretched out in the waist.

Egenritad A-linjekjol – sommarversion

I somras experimenterade jag lite med att rita och sy en kvartscirkelkjol, och jag blev väldigt förtjust i A-linjeformen på den. Alltså ville jag ha fler, men eftersom kvartscirkeln inte passade mig riktigt över höfterna behövde jag experimentera lite till. Jag utgick från ett grundmönster i en halvgammal sybok och ritade om för att få rätt form. Resultatet är detta, som jag är väldigt nöjd med.
Kvartscirkel a-linjekjol
Mönster: Eget (kommer beskrivning senare)
Tyg: Tunnt men prassligt, troligen bomull
Tillbehör: Dragkedja

Jag tycker verkligen, verkligen om den här modellen. Figurnära i midjan och över höfterna, men med lite vidd längst ned. Eftersom jag nu hade ett mönster att utgå ifrån har jag fått med inprovningar som gör att kjolen verkligen passar mig. Möjligen skulle jag kunna justera var inprovningarna slutar lite, för att få tyget så jämnt som möjligt, men jag tycker inte att det stör särskilt mycket.
Kvartscirkel a-linjekjol
Jag valde att sy kjolen utan någon linning eftersom jag aldrig får sådana att sitta bra på mig. Istället har jag bara sytt en infodring och förstärkt överkanten lite så att den inte ska töja sig. Det sitter bättre och är bekvämare. För att ändå kunna skapa en midjemarkering har jag sytt hällor som passar ett ganska smalt bälte. Jag har lekt lite med tanken på att sy fast ett band som någon sorts permanent bälte, men jag vet inte om jag kan få till det bra.

vit-alinje3
Tyget har jag köpt på Stadsmissionen och jag gissar att det huvudsakliga materialet i det är bomull. Det är lite stelt och strävt på baksidan, så har jag kjolen med strumpbyxor eller leggings är det underkjol som gäller. Men det här är tänkt att vara en sommarkjol, så då hoppas jag ju på att kunna gå barbent. Det finns bara ett litet problem där: Eftersom tyget är vitt i botten är det lite genomskinligt och på nära håll går det att ana det som finns under kjolen. Kanske kan jag sy i något sorts enkelt foder? Jag återkommer till det nästa sommar, tror jag.


This summer I experimented a bit with sewing a quarter circle skirt and I really liked the style. The problem was that it didn’t really fit my hips. As I wanted more skirts like this I decided to adjust an existing basic skirt pattern to get a good fit. I’m acctually quite impressed that it worked this well.

Inspiration: En gammal klänning

Jag brukar ganska sällan få inspiration från existerande kläder när jag syr (medvetet då, undermedvetet får jag det säkert), men nu planerar jag att sy en klänning som jag vet precis var jag har fått min inspiration ifrån.
Vintageklänning
I våras provade jag en klänning på Göteborg Vintage & 2ndhand Supply som jag blev ganska förtjust i. Speciellt de vita detaljerna, krage, manchetter och knappar gillade jag. Tyvärr passade den inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja betala det pris den hade. Men jag tog några kort och tänkte att jag kanske kunde sy något eget som liknade den.
Hawthorn Colette Patterns
Jag planerar att använda Colette Pattern’s mönster Hawthorn eftersom halsen och kragen liknar den gamla klänningen lite och det finns manchetter i mönster. Och så har jag redan sytt det en gång och vet vilka ändringar jag behöver göra. Jag tror inte att jag kommer att använda kjolen som ingår i mönstret den här gången eftersom den känns lite för vid på mig, utan jag ska konstruera något smalare. Tyget som jag tänker använda är köpt på en Pandurorea och är någon sorts lapptäckstyg, tror jag.

Brukar du inspireras att sy egna kläder efter att provat något i en affär? Tycker du också att det är läskigt att ta kort på dig själv i provrummet? Det gör jag, och bilderna blev därför inget vidare…

Min favoritblus

Det här är en av mina favoritblusar! Och den är faktiskt inte hemsydd. Jag köpte den på Myrorna för några år sedan, men den kommer från Lindex. Anledningen att jag gillar den är främst färgen och modellen – skjortblusar med krage som funkar både nedstoppad i kjol och utanpå byxor. Den har även väldigt många designdetaljer och det är dem jag tänkte prata om idag. Det verkar som att designern har kört lite ”extra allt” vad gäller detaljer på blusen och enligt mig är en del av dem onödiga, speciellt eftersom vissa inte ens syns i det skotskrutiga tyget.
Skjortblus
Vi börjar uppifrån då. Blusen är ju sydd i skotskrutigt tyg och då är det nästan självskrivet att knappslåerna klipps på skrådden. Snygg detalj med rutor på sned och man slipper matcha rutorna på knappslån mot resten av plagget. Blusen är dessutom inte knäppt ända upp till kragen, utan har en lätt v-ringning. Runt halsen finns ännu ett parti klippt på skrådden (Vad heter det på svenska? På engelska används samma ord som för haklapp: bib.), vilket knappt syns bakom de rynkade banden med råa kanter.
Skjortblus

Ärmarna har manschetter klippta på skrådden och ännu mer rynkade band.

favoritblus3

Framstyckena har tre stråveck på var sida om knappslån, som i princip inte syns med det här tyget. Det är därför min hand fick vara med på bild…

favoritblus4
Jag tycker att det är roligt med sådana här detaljer på kläder, även om jag inte ids använda mig av dem så mycket när jag syr själv. Däremot skulle jag faktiskt kunna tänka mig att använda en del av detaljerna från den här blusen på något annat plagg. V-ringninggrejen till exempel gör ju att blusen blir lite öppnare i halsen, men ändå ser ut som en skjorta med krage. Stråveck skulle jag också kunna tänka mig att sy på någon blus, men då i ett enfärgat eller mer småmönstrat tyg där de inte försvinner.

Vad tycker du om detaljerna på min blus? Finns det några som du har använt dig av eller vill använda? Har du själv inspirerats av detaljer från ett köpt plagg när du har sytt själv?

Jag skrev det här inlägget för ett par veckor sedan och sedan undrade jag lite varför inget hände. Nu när jag skulle skriva ett nytt inlägg upptäckte jag att det det bara låg som utkast. Hmm, bristande uppmärksamhet någon?

This is my favourite blouse! It has lot of design elements and some of them just disappears in the plaid fabric. I really like how the blouse isn’t buttoned all the way to the collar and instead has a slight v-neck. In some future make I would like to use the small pleats on the front in a way so that you could actually see them.