Stickad sjal – En röd drake

Den här sjalen eller halsduken kom till efter att jag hade köpt fint, rött garn på Magasin Duett och bestämt mig för att kombinera det med ett lila, egenspunnet garn. Sedan föll jag handlöst för mönstret Sea Dragon Shawl, mest för att formen blir så drakaktig (eller lik fladdermusvingar om man får tro min far).
Sea Dragon Shawl

Min karriär i att spinna eget garn är väldigt kort och har nog inte nämnts här. När jag bodde i Eindhoven var det en kvinna på stickcaféet där, som bjöd in mig på spinnkväll hos henne ett par gånger. Väldigt trevligt om jag minns rätt (det är tre år sedan nu) och roligt att komma hem till någon. Då fick jag prova på att spinna på spinnrock. Det här garnet är mitt andra. Fortfarande ganska ojämnt, men det gick att använda, till skillnad från det första.

Mönster:
Sea Dragon Shawl
Garn: Mohair tweed och egenspunnet i merinoull
Stickor: 5 mm

Mönstret är egentligen skrivet för tunnt strumpgarn, så för att det skulle passa mitt garn ökade jag stickstorleken och minskade antalet sektioner. Eller rättare sagt så stickade jag ökningar tills mitt första nystan av det röda tog slut och minskade med det andra.

Sea Dragon Shawl
Resultatet är en tjock och trevlig halsduk som bara kliar lite. Jättebra ihop med en kappa som är lite öppnare i halsen. Jag är dock lite misstänksam mot rött och blågrönt, så jag vågar inte använda den ihop med min fyndade kappa. Därför har jag tyvärr inte använt den ännu.

Vad tycker ni om rött och grönt ihop?

Cinnober: En röd spetssjal

Här har ni min mest avancerade stickade present hittills: Spetssjalen som jag kallar Cinnober (efter ett rött mineral). Den fick min sambos mamma i 60-årspresent i lördags. Hon ger mig alltid komplimanger för mina hemsydda och stickade saker, så det kändes självklart att ge henne något fint som jag hade stickat. Faktiskt började jag planera för sjalen förra sommaren när jag insåg att hon skulle fylla 60 i år.
Laminaria
Sjalen blev verkligen uppskattad och jag hoppas att hon får tillfälle att använda den och att hon vågar göra det med. De som såg den blev verkligen imponerade och allt berömmet jag fick har fått mig att tänka lite på hur jag ser på mina handarbetesfärdigheter. Jag tar det lite för givet att jag kan sticka sådant här och känner inte att det är något speciellt. Men jag borde nog vara lite mer stolt över mig själv, åtminstone om jag ska döma efter reaktionerna jag fick nu.
Laminaria
Mönster: Laminaria
Garn: teetee Elegant
Stickor: 3,5 mm
Ravelry

Förutom att jag har fått ge bort en väldigt vacker present så har jag haft roligt (för det mesta) medan jag stickade sjalen. Jag gillar spetsstickning eftersom det händer saker mest hela tiden och jag behöver koncentrera mig litegrann. Det har dock medfört att det har varit en hemmastickning och att den har gått ganska långsamt framåt, bara några stycken varv i veckan.
Laminaria
Jag gillade blandningen av olika spetsmönster i sjalen, både luftiga och mer kompakta. De har varit lite utmanande att sticka med några nya sorters maskkombinationer, men mest har de varit roliga och inte allt för svåra att få till. Undantaget var den första delen. Det mönstret verkar rätt enkelt eftersom det är samma sak hela tiden. Ändå kändes det som att jag gjorde fel hela tiden och fick ta upp. Problemet där var nog att det var svårt att läsa av från varvet innan var i stickningen jag var.
Laminaria
Det enda negativa jag kan komma på med den här stickningen är att jag inte fick behålla den fantastiska röda sjalen själv. Som tur är har jag en lika vacker röd Wollmeisehärva liggande som jag nog får ta itu med snart.

This is by far my most advanced knitted gift! I gave it to my boyfriends mother on her 60th birthday last Saturday. She liked it very much and was quite impressed by my skills and endurance. As well as being a beautiful gift, this has been fun to knit. I like lace since there’s always something going on.

På gång: Spetssjal

Jag stickar på en spetssjal som ska bli en present. Detta trots att jag inte gillar att tillverka saker åt andra som jag har ett slutdatum på. Fast eftersom jag vet om detta har jag gett mig själv gott om tid och ett roligt mönster att sticka efter.
laminaria2
Mönstret är vackra Laminaria och jag har nästan kommit till kantmönstret, vilket känns som att det är en början på avslutningen. Lite intressant är att i det första spetsmönstret som bara är samma sak hel tiden gjorde jag en massa fel och fick ta upp, medan i det här som är nytt på varje varv i upprepningen går det mycket lättare.

Cinneoberrhododendron i Botaniska trädgården

Cinneoberrhododendron i Botaniska trädgården


Jag har bestämt mig för att kalla sjalen för Cinnober, på grund av den röda färgen. Förra helgen promenerade jag och sambon i Botaniska trädgården och fascinerades av en mörkröd rhododendron som redan blommade. Den hette Cinnoberrhododendron och när jag letade lite info om namnet fick jag reda på att det är ett mörkrött mineral som innehåller kvicksilver.
Cinnabar on Dolomite

Cinnobermineral, bild från Wikipedia



I’m knitting the beautiful Laminaria shawl as a gift and I’m calling it Cinnober, which is Swedish for the mercurycontaining mineral cinnabar.

Skogspromenad med sjal

I förmiddags var vädret så vackert att jag omedelbart bestämde mig för att gå ut och promenera – man vet aldrig hur länge det varar. Solen strålade och värmde. I skogen sjöng fåglarna för fullt. I ett soligt dike hade några grodor vaknat till.

Jag passade på att fotogarafera min nyligen färdigstickade sjal i dess naturliga miljö. Eftersom alla mönstrena är på temat blad och skog kallar jag den för ”Skogspromenad”. Tanken med den är dock att värma mig på kyliga kvällar när jag har suttit stilla för länge. Sjalen är stor – 85 cm radie – och tjock och är utmärkt att svepa in sig i.

Mönster: Camping half-circle shawl, men jag har bytt den innersta biten från kattassar till fyrklöver och det yttersta från vågor till blad. Bladen kommer från Bitteroot.
Garn och stickor: Kampes tvåtrådiga ullgarn, lite mer än två härvor, och stickor 4,5 mm.


Madam Katt

Egentligen blev jag klar med min fina Madam Katt redan för tre veckor sedan, men det tog en vecka innan jag hade tid att blocka och ännu en vecka innan det blev soligt nog att ta fina foton. Till slut har det nu gått ännu en vecka utan att jag skrivit om sjalen, vardagsskvällar är helt enkelt inte rätt tillfälle för sådant.

Jag är väldigt, väldigt nöjd med sjalen! Den är stor och mjuk, skir men ändå värmande och framförallt vackert mönstrad. Den tog sin lilla tid att sticka, men det var den värd. Stickningen var trevlig största delen av tiden. (Anledningen till att det tog nästan sex månadet att få den färdig var snarare att jag hade för mycket att göra och dessutom ett mer akut storprojekt på gång under hösten.) Så fort jag har kommit över min vördnad för sjalen kommer jag nog att använda den flitigt.

Mönster: Haruni med en extra upprepning av Chart A, alltså med 12 stjälkar.
Garn: Wollmeise 100% Merino. Färgen heter ”Feldmäuschen”. (Ordagrannt översatt ”Liten åkermus.”) Inhandlat i Pfaffenhofen.
Stickor: 3,5 mm, 1 m rundsticka.

Haruni alias Madam Katt


I flera månader har jag närt en önskan om att sticka en Haruni-sjal, kanske mest pga de fina bladen längs kanten. Nu har jag äntligen börjat på en och jag använder den ena av mina Wollmeise-härvor. Färgen heter ”Feldmäuschen”, alltså ”liten ängsmus” och blir ganska spräcklig i några gråbruna nyanser. Perfekt för något som kan passa till många olika färger, tror jag.

Igår förmiddag höll mina föräldrars kattdam Kajsa mig sällskap när jag stickade och till hennes ära tänker jag kalla sjalen Madam Katt. Förmodligen kommer hennes hår även att bli instickat i den… Kajsa är tio år och fruktansvärt gosig, men med mycket egen vilja. Just nu ligger hon i mitt knär och kommer förmodligen att försöka bitas när jag flyttar på henne för att resa mig. Ibland förstår jag varför folk undrar varför man älskar de här små rovdjuren.

Pfirsisch

I början av veckan blev min Bitterroot-sjal, som jag ju döpt till Pfirsisch, färdig. Väldigt, väldigt fin blev den efter en dag på sträckbänken. Lätt och luftig att se och ta på, men värmande att ha om halsen. Det senare testade jag på en kvällspromenad, annars är det för varmt här.

Garnet är Merino Soft från GGH, en tysk garntillverkare. Det är obetydligt tjockare än strumpgarn. Jag tycker att det var trevligt att handskas med, möjligen hade det en tendens att dela sig lite för lätt. Det är inte riktigt så mjukt som andra merinogarn som jag klappat, men absolut inte stickigt.

Jag är väldigt nöjd med min sjal, kanske lite extra för att det är min första. Mönstret gick väldigt fort att sticka när jag kom in i det. Det är i princip samma upprepningar på varje varv. Bara lite förskjutningar skiljer de olika diagrammen åt. Detta gjorde dock att jag blev lite uttråkad då och då, speciellt på de långa varven mot slutet. Stickar jag en sjal till, vilket jag nog gör, så ska jag välja ett mönster med mer variation.

I det gröna


Efter en vecka med grått och regnigt väder var helgens halvklara en välkommen omväxling. Nästa vecka verkar det återgå till lätt regn. I förmiddags när det var nästan helklart passade jag på att sitta ute på gården och sticka. De sista varven på första diagrammet till min Bitterroot-sjal blev gjorda då. Dessutom tog jag ovanstående bild. Min mobilkamera klarar sig faktiskt riktigt bra, bara det är soligt.

Eftersom jag tyckte att sjalen förtjänade ett bättre namn än ”Min Bitterroot” så har jag döpt den till ”Pfirsich”. Persika på tyska. Med tanke på färgen är det väl passande. Inte för att jag någonsin har sett en persika som är persikofärgad.