Vantar med V

Det här är ett riktigt långkörarprojekt. Förra hösten köpte jag boken Vantar för alla årstider och började på dessa halvvantar nästan direkt. Men någonstans på vägen drabbades jag av ”second sock syndrom” (fast med vantar då) och tröttnade. Så det var inte förrän den här hösten, när det började kännas aktuellt med halvvantar igen som jag bestämde mig för att avsluta dem. När jag väl gjorde det gick det dock rätt fort och jag är nöjd med resultatet. De är härligt varma och ulliga, precis som sig bör.
vvantar3
Mönster: Hulda från Vantar för alla årstider
Garn: Klippans Tuna
Stickor: 3 mm
vvantar2
Det märks att vantarna är stickade över en ganska lång period. Den första (höger) stickade jag i ett sträck under förra hösten. På den är stickfastheten jämn, men ganska lös för att vara flerfärgsstickning. Vänstervanten började jag på ganska direkt, men sedan tröttnade jag ju lite. Så jag lät den ligga och stickade bara några enstaka varv utspridda under året innan jag tog tag i att få den klar nu. Den tydligaste skillnaden i stickfastheten märks i den där sista fjärdedelen eller så. Där har jag stickat märkbart hårdare, så att vanten faktiskt sitter lite för tajt över handen.
vvantar4
Garnet som jag har använt känns som ett klassiskt, rejält ullgarn. Ett sådant som gett upphov till myten att yllekoftor alltid kliar. Jag har köpt det på loppis, men påsarna var märkta Tuna och på Ravelry hittade jag garnet Tuna från Klippans väveri i Skåne. (Peta på mig om jag har fel där, jag orkar inte googla.) Varma och goa blev vantarna åtminstone.

Annonser

Doris som mobilfodral

Jag är av åsikten att en mobiltelefon behöver ett fodral. Det finns ju så mycket som skulle kunna repa skärmen eller något annat. Dessutom kanske ett mjukt fodral dämpar lite så att inte något går sönder om telefonen tappas. Givetvis ska mina fodral vara hemgjorda! När jag köpte mig en ny telefon (min första smartphone!) i våras stickade jag en snabb strumpa åt den, bara för att ha någon sorts fodral. Den är tråkigt randig och jag har inte bloggat om den. Nu när jag hade lite mer tid såg jag dock till att sticka det fodral som jag drömde om redan då: tjockt, rejält och flerfärgsstickat.

mobilfodral2

Knappmönstret kommer från vanten Doris från boken Vantar för alla årstider. En hand är lite större än min telefon, så jag fick ta bort ett par mönsterrapporter. För att vidden skulle bli lagom lade jag sedan till några extra maskor i kanterna. Garnet var sådant som jag hade hemma. Det ljusa, som faktiskt är rosa, är Tuna från Klippan och det gröna är något gammalt som jag har slarvat bort banderollen till. Jag stickade med 2,5 mm stickor så att det skulle bli ett tätt och tjockt material.

mobilfodral1

Vet ni att det här faktiskt är det första som jag gör färdigt från Vantar för alla årstider? Jag började ju på ett par halvvantar förra hösten, men de ligger fortfarande halvfärdiga i stickkorgen. Vantar har väl helt enkelt inte varit det jag har varit sugen på den senaste tiden. Brukar ni köpa fina mönsterböcker och sedan inte göra något av dem? Jag har ett par stycken som jag har sytt eller stickat något enstaka mönster ur, men som jag annars mest tittar på.

I think that a mobile phone needs some kind of case, preferably homemade if it’s mine. This case is quite sturdy since I used quite small needles compared to the yarn. Perfect! The fair-isle pattern comes from a lovely book of mittens.

Vantar med V

vvantar1
De här halvvantarna började jag sticka i höstas och den första gick rätt fort, men sedan tröttnade jag uppenbarligen. Nu har jag tänkt att jag skulle ta upp dem igen, som övning i flerfärgsstickning. Jag vill nämligen sticka en tröja med mönsterbårder och då skulle det vara bra att ha slipat lite på tekniken innan dess.

Mönstret är Hulda ur boken Vantar för alla årstider. Om jag minns rätt var det så att jag helt enkelt kände ett stort behov av att sticka något ur boken efter att ha bläddrat i den tillräckligt.

Får du också impulsen att påbörja nya projekt bara för att du har köpt en ny mönsterbok eller tidning? Trots att du redan har tillräckligt många andra saker på gång?

Half-mittens that I started last autumn, but apparently got tired of. Now I’m thinking of finishing them as a practice before I start a cardigan with more colour-work.

Lotterivantar

Innan jul var jag med i den årliga Julklappshoppningen på ridskolan där jag rider och som namnet antyder ingår det julklappar i den. Närmare bestämt är det ett sorts lotteri som man ska ta med ”en julklapp till ett värde av ca 30 kr” till. Jag tycker alltid att det är väldigt svårt att komma på en present som har ett lagom pris och kan passa för alla deltagare. Förmodligen är det fler än jag som tycker det, för den vanligaste gåvan är någon sorts choklad. I år ville jag verkligen inte vara så ”tråkig” och eftersom jag hade tid bestämde jag mig för att sticka något.
Halvvantar
Vad går snabbt att sticka och kan passa många? Jo, handledsvärmare eller halvvantar i ett tjockt garn. I lådan med garn som jag och mamma ärvde från farmor hittade jag ett lagom neutralt, grått akrylgarn och i minnet hittade jag ett lagom intressant mönster. Man kan ju diskutera om min present låg i det rätta värdespannet och trassla in sig totalt. Jag väljer att se det som att jag fick sticka något som jag inte skulle ha gjort annars och som jag sedan valde att ge bort.
Halvvantar
Mönster: Muddar med fläta av Clara, som jag la till en tumkil på.
Garn: Gammalt akrylgarn utan banderoll.
Stickor: 4,5 mm.

Det var en enkel och snabb stickning som tog mig bara runt sex timmar totalt. Lite segt var det att maskorna liksom klibbade fast på stickorna ganska mycket. En del av det kom sig säkert av att flätorna drar åt ganska mycket, men det mesta skyller jag på garnet. Det är nog tur att jag inte stickar mer i syntetgarn.

Jag tror att gåvan var uppskattad av tjejen som fick dem. Efter lottningen, när jag spanade lite, hittade jag dem på hennes händer. Jag lunde inte låta bli att kommentera, eftersom hon hade klagat över att hon frös tidigare, och berätta att jag hade stickat dem själv. Folk kan bli så imponerade, man glömmer bort det lite när man umgås med andra stickare.

Höstblommor

Ett par höstiga vantar färdiga lagom till att vintern tar slut. Men det betyder att de är ganska lagom tjocka just nu. Jag är väldigt nöjd med dem.

Mönster: Karin: The Kurbits Mitten utan resårmudden.
Garn och stickor: Svart strumpgarn från Wolle Rödel och Opal strumpgarn i färgen Blätterwald. Inköpta på Wolle Rödel i München. 2,5 mm rundsticka.

Det här var mitt första lite större flerfärgade stickprojekt och jag gillar tekniken. Precis som allt där man ser ett mönster växa fram. Efterhand som jag stickade blev jag mer och mer avslappnad och detsamma gäller min stickfasthet. Därför är vänstervanten lite större än höger (plus att jag råkade sticka ett par varv svart extra mellan mudden och handen).

Eftersom jag inte gillar vantar med enormt långa muddar, de hamnar i konflikt med mina långärmade tröjor, tog jag bart resårdelen av mudden och stickade bara några varv med slätstickning i mellan. En annan ändring som jag gjorde var att lägga upp med en Lettisk fläta istället för mosstickning som i mönstret. Detta med inpiration från Clara. Väldigt snyggt blev det, tycker jag.

Höstmörker

Höstmörkret har på allvar sänkt sig nu. När dagarna dessutom fylls av en dimma som gör allt lite grått och suddigt i kanterna, får man försöka påminna sig om de vackra färger som hösten också ger. Påminna sig eftersom de börjar blekna nu. Trädet nedan var så färgglatt fr två veckor sedan.

Jag håller även på att sticka höstfärgade vantar. Mönstret är Karin, the Kurbits Mitten. (Givetvis kunde jag inte låta bli ett mönster med mitt namn.)

Den första vanten blev färdig igår, efter en del maratonstickning på tåg, flygplats och flygplan förra helgen. Att få till flerfärgsstickning lagom löst blev lättare allt eftersom, vilket eventuellt kommer att leda till att vanten är tajt längst ner och lös överst.

Värmande på kontoret

När man som jag blir väldigt kall om händerna när man sitter vi datorn är handledsvärmare/halvvantar världens bästa grej. Alltså har jag ett par sådana liggande på skrivbordet här hemma. Nu när jag gör mitt exjobb och har en fast kontorsplats tyckte jag att jag kunde behöva ett par att ha där också. Nu, lagom till att jag ska börja fokusera på rapportskrivandet är de färdiga. Det som borde ha gått på ett kick att åstadkomma tog mig ett par månader att färdigställa. Först tog det tid eftersom jag ville nålbinda dem. Det är lite mysig teknik, men den tar längre tid än stickning och man måste skarva garnet hela tiden. Under julen stickade jag den andra eftersom jag tröttnat på obekanta tekniker. Det gick ju snabbt, men sedan blev de liggande utan den röda kanten. Till slut virkade jag kanten på en kväll och nu är jag lite varmare om händerna på dagarna.

Mönster: Improviserat. Alltså lite för litet på vissa platser och för stort på andra.
Garn: Beiget ullgarn (tror jag, har inte proveldat) från Stadsmissionen och rött ullgarn från gömmorna.
Stickor: 4 mm. Virknål 3,5 mm.

Spegelvantar


Mönster: Magic Mirror. Eftersom min stickfasthet var lite fel tog jag bort några rader från diagrammet för att få vantarna lagom långa, men flätorna ser fina ut ändå.
Garn och stickor: G-B Jil, 100 % superwashull . Precis 50 g av det lila och lite mindre av det turkosa. Köpt på rea i München i våras. Därav färgkombinationen. Stickor 3 mm, som gav ganska tät stickning.

Kommentarer: Äntligen lyckades jag ta bilder som visar färgerna korrekt! Jag är väldigt nöjd med vantarna! Dels är de fina att se på och dels sitter de bra. Dessutom var de roliga att sticka eftersom mönstret ändrades nästan varje varv.