Stickad sjal – En röd drake

Den här sjalen eller halsduken kom till efter att jag hade köpt fint, rött garn på Magasin Duett och bestämt mig för att kombinera det med ett lila, egenspunnet garn. Sedan föll jag handlöst för mönstret Sea Dragon Shawl, mest för att formen blir så drakaktig (eller lik fladdermusvingar om man får tro min far).
Sea Dragon Shawl

Min karriär i att spinna eget garn är väldigt kort och har nog inte nämnts här. När jag bodde i Eindhoven var det en kvinna på stickcaféet där, som bjöd in mig på spinnkväll hos henne ett par gånger. Väldigt trevligt om jag minns rätt (det är tre år sedan nu) och roligt att komma hem till någon. Då fick jag prova på att spinna på spinnrock. Det här garnet är mitt andra. Fortfarande ganska ojämnt, men det gick att använda, till skillnad från det första.

Mönster:
Sea Dragon Shawl
Garn: Mohair tweed och egenspunnet i merinoull
Stickor: 5 mm

Mönstret är egentligen skrivet för tunnt strumpgarn, så för att det skulle passa mitt garn ökade jag stickstorleken och minskade antalet sektioner. Eller rättare sagt så stickade jag ökningar tills mitt första nystan av det röda tog slut och minskade med det andra.

Sea Dragon Shawl
Resultatet är en tjock och trevlig halsduk som bara kliar lite. Jättebra ihop med en kappa som är lite öppnare i halsen. Jag är dock lite misstänksam mot rött och blågrönt, så jag vågar inte använda den ihop med min fyndade kappa. Därför har jag tyvärr inte använt den ännu.

Vad tycker ni om rött och grönt ihop?

Spetshalsduk med romber

Nu är den klar, min spetshalsduk! När jag bestämde mig för att jag bara skulle avsluta den mönsterupprepning som jag höll på med gick det plötsligt väldigt fort att bli färdig med halsduken. Jag är supernöjd! Den är precis som jag ville ha den: mjuk, varm och följsam. Och vacker förstås!


Mönster:Faux-russian stole från boken A Gathering of Lace
Garn: La Droguerie Surnaturelle
Stickor: 3,5 mm

Halsduken är helt klart det projekt som jag har hållit på längst med – över ett år , men troligen inte det jag har lagt mest tid på eftersom jag lät den vila över våren och sommaren. I början var jag lite osäker på om det skulle bli bra, nu minns jag inte varför, och höll nästan på att repa upp. Sedan klappade jag garnet och tittade på mönstret och kom fram till att den skulle bli fin och fortsatte sticka. På slutet var jag dock väldigt trött på mönstret. Jag ville ha halsduken, men helst inte sticka ett varv till. Alltså förkortade jag den med en mönsterupprepning motsvarande 90 varv.

Romberna syns!

Romberna syns!


Mönstret var förvånansvärt knepigt att sticka. Det är ungefär 40 maskor brett och 90 varv högt utan några egentliga upprepningar. Däremot är det logiskt på ett geometriskt sätt, så det gick att lära sig hur mönstret borde vara utgående från förra varvet. Utom när det inte följde sin logik utan införde extra romber. Så det krävdes ganska mycket uppmärksamhet för att sticka och ändå gjorde jag en hel del misstag, som dock gick att rätta till pga logiken i mönstret.
Så här lång blev den!

Så här lång blev den!


Garnet är fantastiskt mjukt och stickningen känns väldigt elastisk. Det är inte merinoull som man skulle kunna tro, utan någon mer anonym lammull. Jag köpte det som en souvenir i Antwerpen när jag var där över dagen i juni 2012. Mitt ressällskap köpte samma garn och stickade en fantastisk kofta av det. En riktigt bra sak är att garnet slappnade av ganska mycket när jag blötte halsduken, så den blev mycket längre utan att jag behövde sträcka ut den. Jag antar att det beror på att jag stickade med ganska stora stickor jämfört med garnets tjocklek.
Ganska bra färgåtergivning

Ganska bra färgåtergivning


Jag är alltså riktigt nöjd med halsduken. Fin att se på. Mjuk och varm att ha runt halsen. Trevlig ”konsistens” på materialet, att det är rätt elastiskt. Färgen gillar jag också jättemycket, men den är jättesvår att fånga på bild. På de flesta bilderna är den lila tonen kallare och blåare än i verkligheten. Den är liksom lila med ganska mycket rött i.

Vad är ditt finaste souvenirprojekt? Eller vågar du inte göra något med de fina garnerna eller tygerna du köper på semestern? Jag har några sådana liggande i mina lådor, som bara väntar på att jag ska hitta det perfekta mönstret som inte slösa bort dem.

I’m so happy that I finally finished my lace scarf! It’s so soft and warm and just all around nice to wrap my neck in. And not to forget beautiful! I worked on it for more than a year, which makes it my longest going project, but it was hibernating for most of last spring and summer. I bought the yarn as a souvenir in Antwerpen when I visited in June 2012. The photos really don’t do justice to the warm purple colour it has in reality.

Slutet är nära (för stickningarna)

Den sista tiden (året?) har jag hållit på med flera stora och tidskrävande garnprojekt och nu börjar de bli klara ett efter ett. Det är något visst med att närma sig slutet på något som man har hållit på med länge, tycker ni inte? Samtidigt som man börjar tröttna lite är man ivrig att bli klar.


Närmast att bli klar är en spetshalsduk. Den är det projekt som jag har hållit på med längst någonsin, men kanske inte det jag har lagt ned mest arbete på. Jag har sällan haft den som ensamt projekt och så fort något annan har varit mer intressant har den åkt ned i stickkorgen. Sedan har jag plockat upp den igen lite senare och stickat några varv innan jag har tröttnat på den igen. Nu är jag så trött på den att jag bara vill bli klar. Och så är den fin och varm, så jag vill använda den! Därför har jag bestämt mig för att göra den kortare än tänkt. Den extra längden skulle ändå inte göra någon skillnad för hur mycket den går att vira runt halsen, tror jag åtminstone.

Det andra jätteprojektet är filten av virkade rutor, som har varit det perfekta buss- och spårvagnsprojektet. Restgarnsnystan tar ju inte så mycket plats. Nu är alla 150 rutorna klara och jag har börjat sätta ihop dem. Av någon anledning är det väldigt tillfredsställande att virka ihop dem och sedan titta på resultatet. Jag använder en metod från Attic24 där man virkar ihop rutorna med smygmaskor i rader först åt ena hållet och sedan åt andra. På bilden har jag satt ihop rutorna på längden, men inte helt på bredden. För att få hanterliga bitar gör jag tre rader i taget.

Har ni några stora projekt som börjar bli klara? Eller ligger det något ofärdigt i ett hörn och bara väntar på lite nya krafter?

I’m almost finished with a couple of big woolrelated projects that I’ve been working on for the last year. Firstly a lace scarf that I’m actually quite tired of by now. I’ve picked it up several times during the year, just to set it aside as soon as something else was more interesting. Now I just want to finish it and wear it! The second project is a crocheted blanket which has been my go-to public transportation project this year. Scrap yarn balls really doesn’t take up very much space. All the squares are done and I’ve started crocheting them together.

Nästan svart halsduk

Lagom till att kylan kom till Göteborg blev min sambos halsduk klar. Egentligen var den färdigstickad redan i början av december, men sedan tog det evigheter att fästa alla femtielva trådarna. När det var klart blev halsduken ändå liggande i en oblockad liten hög i ytterligare några veckor. Sedan blev det till slut minusgrader, så att den faktiskt behövdes och då fixade jag det sista.

johnhalsduk1
Mönster: Kex Scarf av Stephen West
Garn: Sandnes Duo (Merinoull/bomull)
Stickor: 4 mm

johnhalsduk2

Mannen på bilderna verkar tycka att halsduken är perfekt – åtminstone är det vad han säger till mig. Den kliar och sticks inte. Den är lång nog att räcka flera varv runt halsen. Den är lagom dov i färgerna. Apropå det, så syftar det här inläggets titel, Nästan svart halsduk, just på färgvalet. Hade han fått bestämma helt själv hade han fått en svart halsduk, men han insåg att det skulle bli tråkigt att sticka. Därför fick jag välja ett mönster med färger, men han var med och valde ut dem så att de skulle bli rätt.
johnhalsduk3
Det här var en trevlig stickning som har fått följa med på de flesta stickcaféerna under hösten. Den var enkel men ändå tillräckligt omväxlande för att motivera mig att fortsätta. Mönstret kändes välskrivet och lättförståeligt. Jag är faktiskt lite sugen på att sticka något annat av Stephen West, hans randiga sjalar är riktigt fina.

As the cold finally came to Gothenburg I finished this scarf for my boyfriend. He thinks it’s quite perfect, he tells me. It doesn’t itch, is long enough to reach several times around the neck and has dark enough colours. This was a very nice project that got to come along to most of the Sip ‘n’ Knit meetings this autumn. It was simple, but interesting enough to keep me motivated to go on.

Gråa dagar

Nu har det gått så lång tid sedan jag skrev något sist att det nästan börjar kännas lite svårt att skriva nya inlägg. Alltså får jag se till att bryta det tillståndet. Den där grådassigheten som härskar åtminstone i Göteborg har givetvis bidragit till att energin jag använder till att skriva har haft en låg nivå. Dessutom har jag fått saker att göra på dagarna de senaste veckorna, så där har en del energi ätits upp. Sist men inte minst så har jag inte haft några färdiga saker att skriva om och det är alltid svårare att hitta på något annat, tycker jag. Men nu håller jag på att slutföra flera saker! Kanske blir de till och med klara lagom till jul?

Åh, vad det är svårt att ta bra bilder så här års1

Åh, vad det är svårt att ta bra bilder så här års!


Just nu håller jag på och fäster alla trådarna på min halsduksorm, som inte är så ormig längre. Så otroligt många trådar det blir på en randig halsduk… Den är inte tänkt som en julklapp, men när den nu blir klar så lägligt kanske den får vara det litegrann ändå.

Jag syr även lite julkläder till mig själv och där är tidspressen desto större. Meningen med julkläder är ju att de ska användas på julafton. I år satsar jag på varma saker som kan användas till vardags senare. En grå, ganska vid kjol, som hänger under halsduken på bilden, är närmast att bli klar. En röd tröja i ribbstickad ylletrikå ligger lite sämre till eftersom den inte är utklippt ännu. Men jag har förhoppningar om att få till den hyfsat raskt ändå.

Halsduksorm

kex1

Förra vintern frågade min sambo mig om jag möjligen skulle kunna sticka en halsduk till honom eftersom han ogillade den han hade. Jag sa ”Ja, men inte nu, du kan få den nästa vinter.” Nu i september kändes det som rätt tidpunkt att börja för att han ska hinna använda den medan det är kallt. Mönstret har jag valt, det är Kex av Stephen West, men garnet, en supermjuk  bomull-merinoullblandning, och färgerna fick han vara med på. Hittills är det här en riktigt rolig stickning! Garnet är tillräckligt tjockt för att det ska gå fort framåt och ränderna gör att det syns också. Sedan jag tog fotot innan helgen har halsduken nog växt med 20 cm och den liknar allt mer en orm. Det där ihoprullandet kommer kanten man stickar på i slutet förhoppningsvis råda bot på. Och lite blockning skadar nog inte heller.

Vad tycker du om att sticka till andra? Jag tycker att det är roligt så länge jag stickar något som jag själv har valt och inte har bråttom med det. Det värsta som finns är när ens hobby blir ett tvång.

I’m knitting a scarf for my boyfriend, who actualky asked me for one last winter. The pattern is Kex by Stephen West and I’m using a supersoft cotton-merino blend. So far, this is really fun! The yarn is thick enough for the scarf to grow quickly and the stripes make the growth visible. I really hope that the border that is knitted on in the end and som blocking will remove the tendency to roll up…

Julklappshalsduk

Två dagar innan julafton bestämde jag mig för att det fick vara nog och maskade av halsduken. Då hade den hängt med sedan augusti och jag var hjärtligt trött på den.

Mönster: Patentstickning med två färger. Inspiration från boken ”Sticka mera”.
Garn och stickor: Zauberball ”Herbstwind” och grått strumpgarn från Wolle Rödel. Båda köpta i München. Rundsticka 3 mm.

Kommentarer: Zauberball-garnet var riktigt härligt, både i färgerna och i kvaliteten. Sticks inte alls. Det andra var också helt ok att arbeta med och inte så värst stickigt. En rolig, och lite förvånande, sak var hur mycket halsduken växte av att bli blötlagd. Den var ungefär en meter lång i outsträckt skick före och 1,7 meter efteråt, utan att jag behövde dra nästan något i den. Lite smalare också.
Nu kommer det att dröja ett tag innan jag stickar något åt någon annan än mig igen. Åtminstone av den här storleken.

Så här fin blev halsduken runt halsen på sin mottagare, min käre bror.