Att stoppa strumpor

God fortsättning och gott nytt år! Jag tog visst lite ledigt från bloggandet (och bloggläsandet) under december. Anledningen har väl mest varit decembertrötthet och att jag inte har haft så mycket att skriva om. Men nu känner jag mig sugen på att blogga igen och ledigheten borde resultera i att jag får lite färdiga saker att visa upp och kanske inspiration att skriva om något annat.
Att stoppa strumpor
När jag julstädade den 23:e hittade jag ett par hemstickade strumpor med halvfärdiga lagningar liggande på mitt skrivbord. Jag bestämde mig för att bästa sättet att få undan dem var att laga strumporna. När det var klart tog jag även några kort på resultatet, med tanken att tekniken för att stoppa strumpor (och laga andra stickningar) är något som borde föras vidare.
Att stoppa strumpor
Jag har använt mig av den vanligaste lagningstekniken, som finns beskriven i äldre stickböcker. Den går ut på att man väver in ett stoppgarn i maskorna runt hålet och sedan fyller ut själva hålet med väven. Först väver man horisontellt och sedan vertikalt. För något år sedan var det en artikel i Twist Collective som beskriver den här tekniken och flera andra.
Stoppsvamp och stoppgarn
För att laga strumpor eller annan stickning är det bra att ha lite specialutrustning, men den går utmärkt att ersätta med enklare saker. En stoppsvamp (eller ett ägg) krävs för att spänna ut hålet, så att lagningen inte drar ihop stickningen. Sådana kan köpas lite här och var och ibland dyker de upp på loppisar. Det var så jag fick tag i min. Har man ingen går något annat runt föremål bra att använda, t ex en julgranskula. Nu när jag använde min stoppsvamp upptäckte jag att den har en fjäder runt kanten som det går att spänna fast stickningen med. Garnet man lagar med bör vara i samma tjocklek som stickningen eller lite tunnare, hur man gör med färgen beror på hur osynlig lagningen ska vara. För strumpor finns speciellt stoppgarn, som går att köpa i vissa garnaffärer och sybehörsaffärer, men som också kan dyka upp på loppisar (återigen, det var så jag hittade mitt). Nålen är också en smaksak. tidigare har jag använt en tapesserinål utan udd, men nu använde jag en lång, tunn och spetsig nål som satt i ett av stoppgarnen jag köpte på loppis. Den kan dra stoppgarnet igenom stickningens garn, vilket för mig känns som att det förankrar lagningen bättre. Men man kan ju också vilja dra lagningen runt stickningens garn och då är en trubbig nål bättre.

Ni som stickar strumpor, brukar ni laga dem när de blir slitna? Hur i så fall?

Annonser

Vantar med V

Det här är ett riktigt långkörarprojekt. Förra hösten köpte jag boken Vantar för alla årstider och började på dessa halvvantar nästan direkt. Men någonstans på vägen drabbades jag av ”second sock syndrom” (fast med vantar då) och tröttnade. Så det var inte förrän den här hösten, när det började kännas aktuellt med halvvantar igen som jag bestämde mig för att avsluta dem. När jag väl gjorde det gick det dock rätt fort och jag är nöjd med resultatet. De är härligt varma och ulliga, precis som sig bör.
vvantar3
Mönster: Hulda från Vantar för alla årstider
Garn: Klippans Tuna
Stickor: 3 mm
vvantar2
Det märks att vantarna är stickade över en ganska lång period. Den första (höger) stickade jag i ett sträck under förra hösten. På den är stickfastheten jämn, men ganska lös för att vara flerfärgsstickning. Vänstervanten började jag på ganska direkt, men sedan tröttnade jag ju lite. Så jag lät den ligga och stickade bara några enstaka varv utspridda under året innan jag tog tag i att få den klar nu. Den tydligaste skillnaden i stickfastheten märks i den där sista fjärdedelen eller så. Där har jag stickat märkbart hårdare, så att vanten faktiskt sitter lite för tajt över handen.
vvantar4
Garnet som jag har använt känns som ett klassiskt, rejält ullgarn. Ett sådant som gett upphov till myten att yllekoftor alltid kliar. Jag har köpt det på loppis, men påsarna var märkta Tuna och på Ravelry hittade jag garnet Tuna från Klippans väveri i Skåne. (Peta på mig om jag har fel där, jag orkar inte googla.) Varma och goa blev vantarna åtminstone.

Doris som mobilfodral

Jag är av åsikten att en mobiltelefon behöver ett fodral. Det finns ju så mycket som skulle kunna repa skärmen eller något annat. Dessutom kanske ett mjukt fodral dämpar lite så att inte något går sönder om telefonen tappas. Givetvis ska mina fodral vara hemgjorda! När jag köpte mig en ny telefon (min första smartphone!) i våras stickade jag en snabb strumpa åt den, bara för att ha någon sorts fodral. Den är tråkigt randig och jag har inte bloggat om den. Nu när jag hade lite mer tid såg jag dock till att sticka det fodral som jag drömde om redan då: tjockt, rejält och flerfärgsstickat.

mobilfodral2

Knappmönstret kommer från vanten Doris från boken Vantar för alla årstider. En hand är lite större än min telefon, så jag fick ta bort ett par mönsterrapporter. För att vidden skulle bli lagom lade jag sedan till några extra maskor i kanterna. Garnet var sådant som jag hade hemma. Det ljusa, som faktiskt är rosa, är Tuna från Klippan och det gröna är något gammalt som jag har slarvat bort banderollen till. Jag stickade med 2,5 mm stickor så att det skulle bli ett tätt och tjockt material.

mobilfodral1

Vet ni att det här faktiskt är det första som jag gör färdigt från Vantar för alla årstider? Jag började ju på ett par halvvantar förra hösten, men de ligger fortfarande halvfärdiga i stickkorgen. Vantar har väl helt enkelt inte varit det jag har varit sugen på den senaste tiden. Brukar ni köpa fina mönsterböcker och sedan inte göra något av dem? Jag har ett par stycken som jag har sytt eller stickat något enstaka mönster ur, men som jag annars mest tittar på.

I think that a mobile phone needs some kind of case, preferably homemade if it’s mine. This case is quite sturdy since I used quite small needles compared to the yarn. Perfect! The fair-isle pattern comes from a lovely book of mittens.

Många projekt små (och stora)

Jag satt och tänkte att jag skulle blogga lite, men kunde inte komma på något bra att skriva om. Nästan allt på min långa lista med möjliga ämnen krävde någon form av research eller att jag tog foton eller faktiskt utförde någon annan syssla. Alla mina handarbetesprojekt är dessutom i någon fas när de inte är särskilt intressanta att skriva om. Flera är nästan färdiga eller så små att det inte tjänar något till att skriva om dem mer än en gång. Så jag kom på den briljanta idén att lägga alla projekten (nästan) på bordet och ta en bild.
Blandat handarbete
Vad ser ni här då? Närmast är en ”Skjortkjol”, inspirerad av ExDesign, och lite anteckningar om den. Till höger är min Klöverkofta, där jag har kommit ganska långt på kroppen. Bakom ligger en ärvd garnvinda som jag behöver sätta fast alla pinnarna på igen, eftersom trådarna hade vittrat sönder. Längst bak väller min filt ut ur sin skokartong. Den är nästan färdig och det återstår bara sista varvet på kanten.

Vad har ni för projekt på gång, som inte riktigt har nått bloggbart skick? För det är väl inte bara jag som drabbas av det här fenomenet?

Some of my current projects…

Cinnober: En röd spetssjal

Här har ni min mest avancerade stickade present hittills: Spetssjalen som jag kallar Cinnober (efter ett rött mineral). Den fick min sambos mamma i 60-årspresent i lördags. Hon ger mig alltid komplimanger för mina hemsydda och stickade saker, så det kändes självklart att ge henne något fint som jag hade stickat. Faktiskt började jag planera för sjalen förra sommaren när jag insåg att hon skulle fylla 60 i år.
Laminaria
Sjalen blev verkligen uppskattad och jag hoppas att hon får tillfälle att använda den och att hon vågar göra det med. De som såg den blev verkligen imponerade och allt berömmet jag fick har fått mig att tänka lite på hur jag ser på mina handarbetesfärdigheter. Jag tar det lite för givet att jag kan sticka sådant här och känner inte att det är något speciellt. Men jag borde nog vara lite mer stolt över mig själv, åtminstone om jag ska döma efter reaktionerna jag fick nu.
Laminaria
Mönster: Laminaria
Garn: teetee Elegant
Stickor: 3,5 mm
Ravelry

Förutom att jag har fått ge bort en väldigt vacker present så har jag haft roligt (för det mesta) medan jag stickade sjalen. Jag gillar spetsstickning eftersom det händer saker mest hela tiden och jag behöver koncentrera mig litegrann. Det har dock medfört att det har varit en hemmastickning och att den har gått ganska långsamt framåt, bara några stycken varv i veckan.
Laminaria
Jag gillade blandningen av olika spetsmönster i sjalen, både luftiga och mer kompakta. De har varit lite utmanande att sticka med några nya sorters maskkombinationer, men mest har de varit roliga och inte allt för svåra att få till. Undantaget var den första delen. Det mönstret verkar rätt enkelt eftersom det är samma sak hela tiden. Ändå kändes det som att jag gjorde fel hela tiden och fick ta upp. Problemet där var nog att det var svårt att läsa av från varvet innan var i stickningen jag var.
Laminaria
Det enda negativa jag kan komma på med den här stickningen är att jag inte fick behålla den fantastiska röda sjalen själv. Som tur är har jag en lika vacker röd Wollmeisehärva liggande som jag nog får ta itu med snart.

This is by far my most advanced knitted gift! I gave it to my boyfriends mother on her 60th birthday last Saturday. She liked it very much and was quite impressed by my skills and endurance. As well as being a beautiful gift, this has been fun to knit. I like lace since there’s always something going on.

På gång: Klöverkofta

Den här koftan med ett mönstrat ok har jag haft i mina planer rätt länge. För ett drygt år sedan köpte jag en massa gul-beige garn på en loppis och jag tänkte direkt att det skulle bli en kofta. Men jag tänkte också att det behövdes mer färg för att bryta mot det beiga. Så föddes tanken på det mönstrade oket.
Stickad kofta
Mönsterbårderna som jag tänker använda kommer från en fantastisk bok om Fair Isle-stickning, men jag har pusslat ihop dem själv. Även grundmönstret till koftan med det runda oket kommer från en bok. Jag tänker sticka ett runt ok eftersom det verkar passa bäst med hur jag har tänkt mig bården.
Stickad provlapp med steek
Eftersom jag ska sticka koftan runt behöver jag ha en steek. Därför kändes det bäst att öva på det när jag stickade min provlapp. Jag har hört mycket om att det är läskigt att klippa i sin stickning, men det tyckte jag inte alls. De här garnerna tycker om varandra och jag har gjort steeken 10 maskor bred, så det känns inte som att det ska repa upp sig.

I’m planning to make a cardigan with a Fair Isle yoke. The pattern borders and the basic sweater pattern comes from a book, but I’ve put it all together myself. I tried out making a steek on the swatch and I feel quite confident to do it on the real cardigan too. No problem with slippery yarn at all.

Nya stickade strumpor: Firestarter

De här strumpor har varit min ta-med-stickning sedan december någon gång och jag närde länge ett hopp om att de skulle bli klara medan de fortfarande skulle behövas i mina kängor. Men den tiden är förbi. Däremot kan de vara bra att ha för att värma strumpbyxfötter här hemma ett tag till tror jag (jag behöll dem på efter att jag tog bilderna i förmiddags…). Jag är nöjd hursomhelst och det kommer ju en vinter till, som någon sa när jag klagade över att vinterklänningen blev klar på våren.

Stickade strumpor

Mönster: Firestarter
Garn och stickor: Frost från Svarta Fåret och 2,5 mm stickor
Ravelryprojekt

Jag valde mönstret eftersom jag ville ha något enkelt, men ändå roligt att sticka. Eftersom jag stickade två par som bröllopspresenter för snart två år sedan visste jag att Firestarter uppfyller kriterierna. Dessutom ville jag ta reda på hur den här varianten av tå-upp-strumpor passar mina fötter.
Stickade strumpor
Svaret är att strumporna passar mig bra. Möjligen skulle de ha kunnat vara en aning kortare. På bilden rakt framifrån syns det att det finns lite extra strumpa vid tårna, men inte mycket. Jag följde mönstrets instruktioner för en storlek 37-39 och fick strumpor som är lite för långa för mina 39-40, så det är nog lite fel på min stickfasthet (jag fuskade och kollade inte innan).
Stickade strumpor
När jag höll på den andra strumpan var jag nog lite otålig att bli klar, för jag glömde att kolla så att jag hade rätt antal mönstersatser på skaftet. Det upptäckte jag först när jag provade strumporna efter att jag hade maskat av och märkte att skaften var olika långa. Jag löste det genom att sticka lagom många varv extra i resår. Min inre perfektionist kan inte leva med olika långa skaft, men fyra eller fem mönstersatser spelar visst ingen roll.

PS. Jag upptäckte precis att en hel del av länkarna på stickningssidan bara går till bilden. Ska fixa omgående! DS.

These socks have been my bring-along knitting since December. I was hoping to finish them in time for them to actually be needed in my boots, but no it’s spring now. Still, they’re quite cozy to wear over tights at home. I chose the pattern since I knew that it would be easy but still fun to knit.

På gång: Spetssjal

Jag stickar på en spetssjal som ska bli en present. Detta trots att jag inte gillar att tillverka saker åt andra som jag har ett slutdatum på. Fast eftersom jag vet om detta har jag gett mig själv gott om tid och ett roligt mönster att sticka efter.
laminaria2
Mönstret är vackra Laminaria och jag har nästan kommit till kantmönstret, vilket känns som att det är en början på avslutningen. Lite intressant är att i det första spetsmönstret som bara är samma sak hel tiden gjorde jag en massa fel och fick ta upp, medan i det här som är nytt på varje varv i upprepningen går det mycket lättare.

Cinneoberrhododendron i Botaniska trädgården

Cinneoberrhododendron i Botaniska trädgården


Jag har bestämt mig för att kalla sjalen för Cinnober, på grund av den röda färgen. Förra helgen promenerade jag och sambon i Botaniska trädgården och fascinerades av en mörkröd rhododendron som redan blommade. Den hette Cinnoberrhododendron och när jag letade lite info om namnet fick jag reda på att det är ett mörkrött mineral som innehåller kvicksilver.
Cinnabar on Dolomite

Cinnobermineral, bild från Wikipedia



I’m knitting the beautiful Laminaria shawl as a gift and I’m calling it Cinnober, which is Swedish for the mercurycontaining mineral cinnabar.

Jag vill sticka koftor!

Just nu är jag väldigt sugen på att sticka en kofta (eller möjligen tröja). Det känns som att det var väldigt längesedan jag stickade ett plagg, trots att jag faktiskt stickade två stycken förra året. Förmodligen beror det på att jag har tillbringat hösten och vintern med halsdukar, sjalar och strumpor. Jag vill ha något rejält att sticka och som sedan syns när jag använder det.


Jag har garn till åtminstone två koftor hemma. En flerfärgsstickad som är tillräckligt påbörjad för att få ett eget inlägg och en annan som mest är drömmar än så länge. Det garnet köpte jag på en utförsäljning i januari. Ljusgrå, halvtunn och supermjuk blandning av merino och bomull. Jag har siktet inställt på Tenaya, men man vet ju aldrig vad det blir i slutändan.

En annan anledning till att jag är så sugen på att sticka koftor är att jag under vintern har känt att de är en bristvara i min garderob. Jag har visserligen koftor så att jag klarar mig, men flera av dem är köpekoftor som sjunger på sista versen. Därför skulle jag vilja byta ut dem, speciellt en tjock svart variant. För att göra det lite roligare att sticka något så mörkt funderar jag på ett roligt mönster. Agatha, Peabody eller Acer kanske?

Vad har du lust att sticka eller sy just nu?


I really want to knit cardigans at the moment.

Vantar med V

vvantar1
De här halvvantarna började jag sticka i höstas och den första gick rätt fort, men sedan tröttnade jag uppenbarligen. Nu har jag tänkt att jag skulle ta upp dem igen, som övning i flerfärgsstickning. Jag vill nämligen sticka en tröja med mönsterbårder och då skulle det vara bra att ha slipat lite på tekniken innan dess.

Mönstret är Hulda ur boken Vantar för alla årstider. Om jag minns rätt var det så att jag helt enkelt kände ett stort behov av att sticka något ur boken efter att ha bläddrat i den tillräckligt.

Får du också impulsen att påbörja nya projekt bara för att du har köpt en ny mönsterbok eller tidning? Trots att du redan har tillräckligt många andra saker på gång?

Half-mittens that I started last autumn, but apparently got tired of. Now I’m thinking of finishing them as a practice before I start a cardigan with more colour-work.