Moneta – En vinterversion

Den här klänningen var det sista jag sydde innan jag packade ihop mitt bohag i början av april. Bilderna är tagna då också, vid påsk, av min bror. Jag har hunnit använda den en del och kan verkligen säga att jag är nöjd.
Moneta dress
Mönster: Colette Patterns Moneta
Tyg: Okänd syntet från Ohlssons tyger

Klänningen är alltså sydd efter modellen ”Moneta”, som ganska tydligt är ritad efter en kurvigare kropp än min. Jag förväntade mig alltså att behöva minska bysten, men eftersom mitt tyg är ganska ostretchigt behövdes det inte, utan jag fick öka midjan istället. Jag fick fixa en del runt axlarna och ärmarna också för att livet skulle sitta bra. Jag vet inte om det berodde på tyget eller skillnaden mellan min kropp och modellen. De största ändringarna jag gjorde var att förlänga ärmhålet bak och ändra formen på ärmkullen.
Moneta dress
Tyget köpte jag på Ohlssons tyger i Uppsala. Jag var där i jobbet och hotellet ligger ett kvarter ifrån butiken, så då var jag tvungen att gå dit och kika. Det här tyget fanns i reahörnet och jag förstår tyvärr varför. Dels är det väldigt syntetiskt (typ akryl) och dels finns det en del skador i det från tillverkningen, som är mer eller mindre väl lagade. Bland annat finns det en lagning mitt fram på kjolen som jag inte såg förrän jag använde klänningen. Men klänningen är lagom varm att ha på sig när det är lite kyligt och den blir bara lite elektrisk, så jag är ändå nöjd med det.
Moneta dress
Sammantaget är jag nöjd med klänningen. Den är varm nog att ha på vintern (eller när våren är kall). Att den är gjord i trikå gör den bekväm att ha på sig och lätt att sköta. Sist men inte minst så tycker jag att jag fick till passformen riktigt bra.

Annonser

Tankar om mönsteranpassning

Jag tycker om att anpassa mönster för att få det jag syr att passa mig bättre. På ett ganska nördigt sätt tycker jag om att läsa om det och fundera på hur jag skulle kunna utnyttja olika varianter på anpassningar. Ibland kan jag till och med fundera över det utan att jag för tillfället har något att sy. ”Nästa gång jag syr en blus ska jag testa den där grejen för att få den att sitta bättre över axlarna.”
image

Jag finner det på något sätt väldigt tillfredsställande att anpassa mönster efter min egen kropp. Förutom det där att jag (förhoppningsvis) får ett plagg som passar mig bra, så är det något med själva problemlösandet. Att hitta ett problem och sedan komma fram till orsaken. Att leta rätt på en möjlig lösning och sedan anpassa den för just mitt problem. Och att till slut komma fram till om det fungerade eller inte.
image

Det tråkiga med att behöva anpassa mönster innan jag syr efter dem är ju förstås att det tar ganska mycket tid. Trots att jag tycker att det är roligt med sjäva arbetet, så är det inget jag ser framemot när jag ska sy något nytt. Jag vill ju sy mina kläder nu och inte behöva lägga en massa tid på något som inte ger något direkt användbart. Men som sagt, det är ju trevligt under tiden och leder ju till att jag blir mer nöjd med det jag syr i slutändan.
image

Den här helgen har jag arbetat med Moneta från Colette patterns. Det är en klänning som sys i trikå, så ändringarna blev lite annorlunda än vanligt. Jag behövde för en gångs skull inte ändra bysten, men jag gjorde desto mer med ryggen. Nu är jag rätt nöjd med livet, men ärmen visade sig vara helkonstig. Den är alldeles för vid precis nedanför armhålan. Förhoppningsvis går det att göra något lätt åt den, annars får den vara konstig.

Vad tycker ni om att behöva anpassa mönster när ni syr eller stickar?

Inspiration: En gammal klänning

Jag brukar ganska sällan få inspiration från existerande kläder när jag syr (medvetet då, undermedvetet får jag det säkert), men nu planerar jag att sy en klänning som jag vet precis var jag har fått min inspiration ifrån.
Vintageklänning
I våras provade jag en klänning på Göteborg Vintage & 2ndhand Supply som jag blev ganska förtjust i. Speciellt de vita detaljerna, krage, manchetter och knappar gillade jag. Tyvärr passade den inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja betala det pris den hade. Men jag tog några kort och tänkte att jag kanske kunde sy något eget som liknade den.
Hawthorn Colette Patterns
Jag planerar att använda Colette Pattern’s mönster Hawthorn eftersom halsen och kragen liknar den gamla klänningen lite och det finns manchetter i mönster. Och så har jag redan sytt det en gång och vet vilka ändringar jag behöver göra. Jag tror inte att jag kommer att använda kjolen som ingår i mönstret den här gången eftersom den känns lite för vid på mig, utan jag ska konstruera något smalare. Tyget som jag tänker använda är köpt på en Pandurorea och är någon sorts lapptäckstyg, tror jag.

Brukar du inspireras att sy egna kläder efter att provat något i en affär? Tycker du också att det är läskigt att ta kort på dig själv i provrummet? Det gör jag, och bilderna blev därför inget vidare…

Hawthorn

Då var min Hawthornklänning klar, använd och fotograferad. Jag är riktigt nöjd, men som alltid finns det några småsaker som hade kunnat vara bättre.
hawthorn3

Mönster: Colette Patterns HawthornHawthorn
Tyg: Tryckt lakansväv köpt på Stadsmissionen
Tillbehör: Knappar från Stoff & Stil, dragkedja

hawthorn4

Jag tänkte börja med att gå igenom de ändringar och anpassningar jag har gjort med mönstret. Den mest uppenbara ändringen är väl att jag inte har knappknäppningen hela vägen ner på framsidan. Istället har jag en dragkedja i sidan, och jag kunde klippa både fram- och bakstycket mot vikt kant. Jag gjorde två stora anpassningar till min kropp i mönstret. Först en minskning av volymen över bysten (följ inte instruktionerna på Coletteries Sew-Along!) och sedan en ökning av vidden över skulderbladen (den metoden ska jag skriva mer om någon gång). Det resulterade i ett av de bekvämaste och mest välsittande klänningsliven som jag har sytt eller överhuvudtagit provat. Eftersom jag vill kunna ha ett linne under klänningen utan att allt hakar upp sig sydde jag sidsömmarna med lite mindre sömsmån och fick två centimeter mer vidd runt om.

hawthorn5

Vad är jag inte helt nöjd med då? Jo manchetterna. De är nämligen omkring en centimeter kortare än slutet på ärmen. Jag hade kunnat upptäcka det när jag sydde min toile, men då gjorde jag lite fel i hur jag sydde på manchetterna. Eller så hade jag kunnat klippa ut nya manchettdelar i en större storlek när jag upptäckte det, men då var jag för lat. Istället gjorde jag väcket i ärmen lite större och fick en tightare manchett. Det hela är inget stort problem, men ibland när jag böjer på armbågarna känns det obekvämt.

hawthorn6
På det stora hela är jag nöjd med klänningen. Överdelen sitter riktigt bra och kjolen är söt och vid. Jag ska försöka göra mitt bästa för att utnyttja den som den vardagsklänning jag tänkte mig när jag planerade den. Tyvärr blir det väl snart för kallt för det ganska tunna tyget, men med tjocka strumpbyxor borde den klara sig åtminstone så länge det inte är minusgrader.

My Hawthorn dress is finally finished, worn and photographed. I’m mostly very happy with it, but there’s of course always some small thing that’s not quite right. On this dress it’s the cuffs that are that thing. For some reason they’re smaller than the corresponding end of the sleeves. The main result is that is slightly uncomfortable when I bend my elboves.
I had to make some adjustments to make the pattern fit my body. A small bust adjustment and something for a broad upper back, which gave me the most wellfitting and comfortable bodice I’ve ever made or tried on, I think.
Overall I’m very happy and will try to wear the dress as much as possible before it gets to cold for the cotton fabric.