Spenat

Tills ganska nyligen ansåg jag mig inte tycka om spenat. Detta berodde förmodligen på att den enda spenat jag fått mig till livs var sådan som serverades till fisk i skolan på lågstadiet. Efter detta dök det vid några tillfällen upp spenat i from av grekiskinspirerade pajer med fetost, men annars dröjde det länge innan jag åt det igen. För ca ett-och-ett-halvt år sedan bjöds jag på vegitarisk lasange med spenat. Denna var nog inte ordenligt kryddad, för det var på en skidsemester, men jag tyckte att den var ganska vidrig. Sedan bjöds jag på spenatpastasås av min pojkväns mamma och den var helt ätbar. I vintras bestämde jag mig, efter att ha ätit spenat i en indisk gryta, att nu ska jag pröva nåt nytt.

Spenatpaj

Jag konstruerade ett recept på en pastagratäng med bladspenat, kassler och creme fraiche som huvudingredienser. Utifrån fetaostpajerna hade jag kommit fram till att syrligt och ost passade bra till spenat. Gratängen blev helt acceptabel, men lite torr här och var. Mest berodde detta på att jag använde ej förkokta lasangeplattor och hade för lite sås.

I förra veckan prövade jag ett recept från Rutiga kokboken på en pastasås med kyckling, spenat och ädelost. Riktigt gott det med. Till lunch igår lagade jag och pojkvännen en paj med överbliven ädelost, spenat och lök. Även den fick klart godkänt av oss båda. I framtiden kommer jag helt klart att laga mer mat med spenat. Bilden ovan visar min lunch idag, pajrester och ett vackert rött bröd med tomater och fetaost.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s