Mönster: Dödergöks Mitered socks.
Garn och stickor: Blandat tyskt strumpgarn och 2,5 mm strumpstickor.

Jag är rätt nöjd med strumporna. De är trevliga att se på och var lagom krångliga att sticka i sociala sammanhang. Dessutom ett bra sätt att bli av med restgarn, även om jag nog inte kommer att sticka med fyra färger igen – alla snor sig runt varandra och bildar trassel som måste redas upp med jämna mellanrum. Mönstret var bra och gav mig en ny teknik att foga till samlingen – den instickade hälen. Dock tror jag att den gav mig aningens för korta strumpor eftersom jag inte kunde prova under tiden. Men jag har väldigt långa stortår, så jag borde ha kunnat inse att jag skulle behöva lägga till lite till längden i instruktionerna. Jag hade även kunnat göra skaften längre, men jag var otålig och lite rädd att få slut på garn (vilket inte hände, jag har nu pyttenystan av alla garnen).

Vuxna ägnar sig mest åt olika sorter utlottande av presenter. Speciellt vanligt verkar det vara att man inom en grupp får lottat en person att ge en present till. Man slår in presenten på något kreativt sätt, som gärna får anspela på något drag hos mottagaren. Dessutom skriver man en dikt om personen och innehållet i presenten. Våra julklappsrim får se sig slagna med hästlängder.

Mitt stickcafégäng firade med en sån här utdelning i onsdags. Det hela var en smula överväldigande, men så är det ju ett gäng med kreativa damer. Jag har bara bilder på min present, som jag fick av en amerikanska som bott här några år (och lärt sig hur det fungerar). Mitt eget försök kan jag mest betecknas som ”tappert” och jag försökte då inte ens skriva någon dikt.

Det här är Beaker från Mupparna, anspelande på mitt yrkesval.

Garnet och kragen låg inuti labbänk respektive Beaker. Dikten kan man läsa hos Paula som var min givare.

Själv hade jag bara sett min mottagare en gång och visste bara att hon var gravid. Sedan visade det sig att jag blandat ihop namn och egentligen skulle ge till hennes väninna… Mustaschkatten blev hursomhelst ganska söt.

Alla här cyklar så snart de ska ta sig någonstans (utom möjligen när det spöregnar) så det är ganska lätt att iaktaga trender.

• Hjälm har man bara om man tar cykelsport på stort allvar. Racercykel eller mountainbike samt tajta cykelkläder ingår också. Jag är förmodligen en märklig syn där jag cyklar fram i sakta mak med min hjälm.
• När det regnar tar man fram sitt stora paraply och håller det över sig. Eller tar på sig någon sorts poncho a lá Lisebergs blöta attraktioner. Regnkläder har jag inte sett så mycket.
• Att det börjar bli ganska kyligt ser man på att folk cyklar med händerna i fickorna. Jag har även sett en dam som hade monterat som en muff på styret att sticka in händerna i.

Ikväll stänker jag börja sticka dessa öronvärmare.

Eftersom jag redan hade sytt en version av det långärmade nattlinnet, kunde jag göra någrasmå ändringar i mönstret för att få det perfekt. Detta innebar att lägga till en centimeter i sidsömmen på alla delar, göra ärmhålen lite djupare och halsen större och med sprund. Resultatet är ett av de mest bekväma nattlinnen som jag har sovit i.

Det ärmlösa nattlinnet var lite mer av en chansning. Mönstret är gjort för en större byst än min och jag lyckades inte komma fram till om sömsmån ingick i delarna eller inte. Därför mätte jag och funderade och kom fram till att tio-femton centimeters rörelsevidd borde vara bra i ett nattlinnet. Det visade sig vara lite väl mycket och nattlinnet känns ganska enormt att sova i. Jag kan inte bara ta in lite i sidan eftersom oket är vändsytt, så sömsmånerna skulle nog bli väl klumpiga då. Kanske trivs jag bättre i det till sommaren, när jag inte fryser om axlarna på natten.

PS. Med den andra bilden kan man leka ”Hitta allt som Karin har tillverkat”. Jag hittar 9, men då är några halvt dolda.

Mönster: Egenpåhittat.
Tyg: Gardintyg köpt på Nordisk Hemtextil, foder och mellanläggstyg från mitt förråd.
Tillbehör: Axelrem från Panduro, knapp från mammas knappburk och tryckknapp från Panduro.

Yttertyget innehåller ganska mycket linne och är rätt stelt, men jag ville göra väskan ännu lite mer stabil så jag sydde lakansväv på baksidan av ytterdelarna. Det fungerar rätt bra. Jag ville även ha en ordentlig axelrem eftersom min erfarenhet från tidigare väskor är att den oftast viker ihop sig om den bara är i tyg.

Jag gillar detaljerna jag ordnade med väskan. Justerbar knäppning till det stora facket. Hållare för pennor. Rem med hake att hänga nycklarna i. Dubbla fack så att jag vet var jag har plånbok etc.

De dubbla facken var dock krångliga att sy. Jag ville ha dem stabila, så att bara sy två foderpåsar kom inte på fråga. Istället sydde jag en extra halv väska och sydde på baksidan av det stora facket. Och sedan trixade jag enormt mycket för att få ihop allt och lyckas sy fast fodret. På det här sättet gör jag inte frivilligt igen.

Det som är det långa med flytten är att den tog mig från en studentlägenhet i Göteborg, via föräldrahem i samma stad, till ett studentrum i Eindhoven, Nederländerna. Här har jag varit i en vecka och ska förmodligen stanna i fyra år till för att doktorera vid Eindhovens tekniska universitet. Än så länge är ganska mycket väldigt förvirrat, men det bättrar sig allteftersom. Kanske blir det inte så mycket handarbetat den närmaste tiden…